H&M – tortyr på bio

Jag var på bio i veckan. Det är min absoluta favoritsysselsättning. Jag kan stå ut med smaskande, mobiltelefoner, allmänt prat och ruggigt kassa filmer, bara jag får gå på bio. Denna gången var det dock annorlunda. Jag har aldrig blivit så illa behandlad och så förbannad som senast jag var på bio. Jag blev så rasande att jag skrev ett mail till David Bonnier och Daniel Johnsson, försäljningsdirektör respektive försäljningschef på SF Media, bolaget som har hand om reklamfilmerna innan huvudattraktionen:

Jag skriver till er båda eftersom min biokväll blivit fullkomligt förstörd, och jag misstänker att ni har något med det att göra.

Anledningen är Hennes & Mauritz tio minuter långa reklamfilm.

Filmen, som verkar löpa framför det mesta ni på SF visar just nu, har en utformning och en längd som dödar min sista vilja att vilja gå på bio. Som om inte hemmabio, illegala nedladdningar, smaskande och ett ideligt ringande på mobiltelefoner vore nog, så har ni nu hittat ytterligare ett sätt för folk att vilja stanna hemma.

En tio minuters musikvideo av standardsnitt, med välklädda (?), snygga människor som wailar, ylar och blir ihjälskjutna kan jag se på MTV, fast där har jag möjligheten att trycka på fjärrkontrollen. Att sitta fången i en biograf, i väntan på filmen man egentligen kommit dit för att se, medan reklamfilmen rullar är en pina som är bortom all beskrivning. Att dessutom behöva betala 90 spänn för det, ser jag som ren tortyr.

Jag ber er. Ta genast bort reklamfilmen ur repetoaren och betala tillbaka pengarna. I slutändan kommer ni att tjäna på det.

Vänligen,
Fred

För er som inte tvingats utstå H&M:s tortyr kan jag bara säga: ni förstår inte! Det finns inget i mitt liv som lyckats förstöra ett biobesök så mycket. Den är gjord utan ett uns humor. Tänk er en parfymreklam, Obsession eller något liknande, fast i hela tio minuter, baserad på någon West Side Story / slash / Romeo och Julia, till musik av en bokstavligt ylande Mary J. Blige. Jag har inget emot Marys tidigare alster, men här har hon sålt sin soul till djävulen. Man vrider sig plågsamt i biofåtöljen i en desperat förhoppning att reklamfilmen ska ta slut.

Jag hoppas detta klagande gör någon nytta. Annars är det ute med biograferna.

/Fred

Det här inlägget postades i Media. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *