Fox News del 2 – Programmen

På the Fox News Channel handlar det bara om personligheterna. De är åsiktsfulla och färgstarka, och de är väldigt stolta över att vara amerikaner, ni vet, på det där negativa sättet. Personligheterna kontrollerar kanalen så till den milda grad att de helt utan skam kan göra reklam för sina egna böcker på programtid. De verkar också tro att tittarna lider av minnesförlust eftersom de har den olidliga vanan att hela tiden påminna dem om vad de själva heter. Sker det inte verbalt, sker det visuellt eftersom programnamnet oftast har något att göra med programledarnas namn. Jag tänkte nu låta er träffa några av personligheterna.

The O’Reilly Factor (TV8, vardagar kl 02.00)
Programledare: Bill O’Reilly

Bill är en före detta registrerad republikan som tvingades ge upp sitt partimedlemskap för att kunna kalla sig oberoende. Han är också en före detta programledare för Inside Edition, ett syndikerat nyhetsprogram av värsta tabloidsort, och som kunde ses på TV3 för några år sedan. Han rekryterades från starten 1996 och sedan 2000 är hans program det mest sedda nyhetsprogrammet i amerikansk kabelTV (då passerade hans program Larry King på CNN).

På Fox News hemsida kan man läsa en kort biografi över Bill. Han citerar en tevekritiker, Marvin Kitman, som en gång kallat honom ”the new pope of TV journalism”. Även om det kanske stämmer (de konservativa åsikterna gör det definitivt), så glömmer man att nämna var citatet kommer ifrån: januarinumret 2002 av tidningen Penthouse, som är en porrblaska. Jag skrev ett email och påpekade detta för honom och jag undrade om personerna i hans stab är de enda i världen som läser den tidningen för artiklarna. Jag väntar fortfarande på svar.

Bill har några saker han hatar mer än något annat och han är inte sen att påpeka det så ofta han kan. En sådan sak är Frankrike. Han hatar fransmännen generellt sett och Jaques Chiraq mer specifikt. Naturligtvis har det att göra med Frankrikes motstånd mot Irakkriget. Därför anser Bill att man inte kan lita på fransmännen, de är inte tacksamma för att amerikanerna hjälpte dem under Andra världskriget. Han hatar dem så till den milda grad att man på hans hemsida kan köpa ”Boycott France”-bildekaler. Bill var också en av förespråkarna för att ändra namn på pommes frites i USA, från french fries till freedom fries.

Han tycker om att avbryta folk. Ofta. Och han räds inte att säga åt någon att hålla käften om de inte håller med honom. När han känner sig trängd eller inte kan svara är hans automatiska respons: ”shut up!” Undrar ifall han kan stava till sociopat.

Bill skriver böcker också. De flesta handlar om honom själv och hans program, men en av dem är faktsikt en roman: Those Who Trespass (2004), som handlar om mord i tevevärlden och en detektiv vid namn Tommy O’Malley (Hmmm… Bill O’Reilly – Tom O’Malley, fantasifullt). Rättigheterna till att filmatisera boken har köps av Icon Productions, Mel Gibsons produktionsbolag som även gjorde The Passion of the Christ. Om inte det är en mätare av Bills konservatism vet inte jag något som är.

Bill hatar naturligtvis individer också. Michael Moore är en av dem. Under demokraternas konvent i Boston i juli i år tackade Moore ja till en intervju i Bills program. Dusten som följde kan väl kallas för oavgjord. Michael tyckte kriget var fel, Bill tyckte det var rätt; Michael frågade om Bill var villig att offra sina egna barn för att försvara Falluja, Bill sa att han var villig att göra det själv. Egentligen kan intervjun ses som vilken Michael Moore-intervju som helst. Michael på ena sidan mikrofonen och en idiot på andra.

Den person som Bill hatar mest av alla är Al Franken, komiker och författare som skrev förra årets ”Lögner (och de lögnaktiga lögnarna som sprider dem)”. Franken började sin bana som författare för Saturday Night Live i början på 80-talet och är väl mest känd som komiker. Flera av hans böcker har blivit bästsäljare (”Rush Limbaugh is a big fat idiot” är ett lysande exempel) och så även förra årets ”Lögner (o.s.v.)”. På omslaget till boken syns Bill O’Reilly med ett ovanligt rödsprängt ansikte. I boken beskriver Franken hur O’Reilly försökte stoppa bilden för att han ansåg den som kränkande. Franken tyckte att så ser Bill ju ut. På teve sminkar han sig och lyckas dölja rödsprängdheten, men varför skämmas för den när det är så han egentligen ser ut. Slutligen, och utan någon egentlig strid, vann Franken. Så på omslaget syns Bill, rödsprängd och allt. Det är kanske inte så konstigt att han hatar Franken. Boken är rolig, inte bara på grund av Bills ansikte.

Hannity & Colmes (TV8, vardagar kl 03.00)
Programledare: Sean Hannity & Alan Colmes

Programidén är enkel. Låt två programledare av olika politisk uppfattning diskutera dagsaktuella ämnen och intervjua personer från två olika perspektiv. Sean Hannity är konservativ republikan och Alan Colmes är liberal demokrat. Problemet är att de har så olika personligheter att programmet lutar starkt åt ena sidan. Seans personlighet tar väldigt stor plats och han attackerar liberala gäster med målmedvetet hat, medan Alan bara verkar vara snäll och trevlig och blygt frågar om han får ifrågasätta andras åsikter. I boken ”Lögner (o.s.v.)” skriver Al Franken om programmet och genomgående skriver han namnet Sean Hannity med vanlig teckenstorlek, medan namnet Alan Colmes skrivs med liten teckenstorlek. Har man sett programmet så känns det greppet helt rätt.

Sean Hannitys uppenbara hat mot liberaler kan exemplifieras med två böcker som han skrivit: ”Let Freedom Ring: Winning the War of Liberty over Liberalism” (2002) och ”Deliver us from Evil: Defeating Terrorism, Despotism, and Liberalism” (2004). Lägg särskilt märke till hur han i sin andra bok redan i titeln likställer liberalism med terrorism och despotism. Om det är någon på Fox News man blir topp tunnor rasande på så är det Sean Hannity. Med penna i handen och ofta ett kolugn håller han positionen för USA:s alla inskränkta, oupplysta, ignoranta, arroganta, banjospelande och husvagnsboende tokstollar. Allt medan Alan Colmes snällt ber om ursäkt för att han råkar avbryta.

Alan Colmes har också skrivit en bok: ”Red, White & Liberal: How left is right & right is wrong”. Titeln säger något om hur snäll och trevlig han verkar. Han jämställer inte den amerikanska högern med terrorister eller något annat. Han bara konstaterar att de har fel. På ett artigt sätt.

Det var två exempel på program man kan se på Fox News Channel. Fler tänkte jag inte gå in på, lite får jag lämna till er att utforska. Sitter ni uppe en natt utan att ha något att göra, slå över på TV8 och förundras. Men för att kunna göra det kanske ni behöver en mer exakt guide till vad man ska titta efter för att upptäcka felaktigheter och konservativa åsikter. De försöker nämligen dölja det, ofta på ganska sluga sätt. Teknikerna de använder tänkte jag gå in på nästa vecka.

/Fred

Det här inlägget postades i Media, USA. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *