Dokusåpan Skolan

Lärarnas löneförhandlingar börjar rinna mot sitt slut i landets kommuner. Generellt sett får Sveriges lärare 2 % i löneförhöjning per år 2005 och 2006. Året därefter, 2007, är de inte garanterade någon lönehöjning alls. Med tanke på att inflationen beräknas gå upp de kommande åren innebär det nya avtalet i princip en lönesänkning.

Lärare har idag, likt många andra yrkeskategorier, individuell lönesättning. Varje skola sätter upp ett antal lönekriterier som man sedan använder vid lönesamtalen. På varje skola blir utfallet alltså väldigt olika beroende på organisation.

På skolan där jag arbetar knorras det bland lärarna. Skolan är arbetslagsorganiserad, det vill säga: En grupp lärare från olika ämnen är organiserade i arbetslag efter vilka program man undervisar på. Arbetslaget följer sedan ett par klasser genom gymnasiets tre år. Detta skapar förtrogenhet med varandra och med eleverna, så organisatoriskt är arbetslaget ett bra påfund.

Om arbetslaget utgör den vertikala organisationen så är ämnena den horisontella. Varje ämne, Historia, Matematik etc. är också organiserade i ett slags lag. Det är i ämneslaget de ämnesbundna diskussionerna och pedagogiska avvägningarna sker. Vilka böcker som ska köpas in och vilken kontinuitet kurserna ska ha bestäms också där.

Varje arbetslag har en arbetslagsledare, som har fått ta över en hel del uppgifter som de numera försvunna studierektorerna hade. Till stor del handlar det om administrativa uppgifter såsom kvalitetssäkringar, utvärderingar och allmänt organisatioriska frågor. Ämneslagen leds av en ämnesledare, som har ansvaret för inköp och koordinering av nationella prov och annat.

Knorrandet bland lärarna beror inte på organisationen, som alla är överens om är bra. Det handlar inte helt oväntat om pengarnas fördelning. Skolledningen anser att det är i arbetslagen som de pedagogiska diskussionerna sker, medan lärarna tycker att det är inom ämnena de viktiga diskussionerna äger rum.

När pengarna nu fördelats på skolan har arbetslagsledarna fått den största delen av kakan, medan ämnesledarna inte fått mer än de andra lärarna. Även om de utför ett viktigt arbete så anses detta vara en grov snedfördelning. Framför allt beror orättvisan på att arbetslagsledarnas höjda löner tagits från lärarnas lönepott, trots att de fått ta över skolledarnas arbetsuppgifter. Många anser att de visst är värda en löneförhöjning, men att den borde tagits från skolledarnas lönepott. När dessutom lönekriterierna innehåller nästan bara pedagogiska mål, och inga administrativa, så kan man förstå knorrandet.

Signalen detta sänder till skolans anställda är att administrativa uppgifter är mer värda än pedagogiska. Att skolledare belönar de som tar över fler av deras uppgifter verkar dessutom vara en generell tankegång i den svenska skolan. Pappersvändarna tar över, medan lärarnas pedagogiska ledarskap inte belönas i tillräcklig utsträckning. Arbetslagsledarnas arbete är viktigt, men det är lärarnas möten med eleverna som måste utgöra skolans grundval. Det är hur väl detta sker som ska belönas, inte hur bra man vänder ett A4-ark.

Det här inlägget postades i Skola, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *