Smort maskineri

Majorieten ryska, många franska, men även en del svenska, företag avslöjas nu i härvan kring FN:s matoljeprogram (olja-mot-mat-program). Irak fick, under FN:s övervakande öga, sälja olja i utbyte mot mat och medicin under några år i slutet på 90-talet. Det visade sig sedan att FN:s öga var ovanligt slött och många företag mutade till sig kontrakten med Irak, vilket innebar att de inte bara berikade Saddam Hussein utan också förstörde FN:s anseende för decennier framöver. Volvo och Astra Zeneca tillhör de som misstänks ha bidragit med flera miljoner till Saddams terror.

I både det svenska och amerikanska högerlägret anar man inte så lite skadeglädje. För det första så har FN trampat i klaveret genom att inte använt de kontrollsystem som faktiskt fanns på plats för att förhindra korruption. Högerkanten, som länge har ansett att FN spelat ut sin roll, vill hellre se en exklusiv klubb av demokratier forma en egen organisation. Tanken är inte helt illvillig. Bildandet av ett sådant Demokratiernas Förbund skulle troligen påskynda demokratiseringen i många länder världen över. Vad man dock bortser ifrån är att länder med begränsad demokrati ofta får sin näring från utanförskapet. Offermentaliteten, särskilt den på statsnivå, är starkare än vilken demokratiseringsprocess som helst.

För det andra så är det just ryska och franska företag som framför allt har utnyttjat systemet. Både Ryssland och Frankrike är högerns favorithatobjekt just nu. Att Ryssland är det har troligen sina rötter i det Kalla kriget, att Vladimir Putin alltmer börja likna en politbyråledare, och att de motsatte sig Irakkriget. Frankrikes plats som hatobjekt beror på i princip enbart på att de motsatte sig kriget i Irak. Eftersom båda länderna tjänade på att Irak valde deras företag att skriva kontrakt med, ville de självklart inte att ett krig skulle utbryta.

Vänsterlägret har också anledning att vara skadeglada. Inte för FN:s skull, kanske, men för att det kapitalistiska systemet har varit gällande vid kontraktsbudgivningen. De företag som varit mest konkurrenskraftiga har också fått kontrakten, även om det innebar vissa kickbacks. När nu mutskandalen pekar ut ett stort antal privata företag, ofta multinationella, så visar det hela på kapitalismens sammanbrott och hur överlägsen socialismen kan te sig.

Ryssland och Frankrike, tillsammans med Sverige och några till, har stor skuld i det hela oavsett vilket läger man tillhör. Men framför allt så är det den internationella företagskulturen som bör bära bördan. Ett företag måste ha några slags etiska värderingar kopplade till sina handlingar, oberoende av vilket land de kommer ifrån. I dagens alltmer globaliserade värld framträder dessutom företagskonglomerat som spänner över flera länder och kontinenter, vilket lands lagar följer de? Hur etiskt handlar de, globalt sett?

I ljuset av vad som har hänt i Irak efter kriget, så bör i alla fall inte USA:s högerläger kunna kritisera varken FN eller franska företag. Mångmiljardkontrakt till vicepresident Cheneys gamla företag, Halliburton, utan budgivning? Skulle det vara etiskt? Det verkar som om det globala ekonomiska systemet kräver lite olja för att smörja maskineriet, antingen det är faktisk olja, eller det är pengar under bordet. Företagen verkar ha större makt än staterna i det här läget och det är dags för en förändring av företagskulturen. Var är förebilderna?

Det här inlägget postades i Världen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *