En minneskrävande lögn

 

En lögnare måste ha gott minne.

          Quintilianus – 1:a århundradet

 

Any suggestion that prewar information was distorted, hyped, or fabricated by the leader of the nation is utterly false.

          Dick Cheney – 21:a århundradet

 

President Bush och Vicepresident Cheney har påbörjat en stor kampanj som går ut på att utmåla alla de som är kritiska till Irakkriget som lögnare. För att genomföra kampanjen tar de till ett vapen de fulländat till perfektion – lögnen. Eller så har de glömt hur det gick till.

I januari 2003 höll Bush sitt årliga State of the Union-tal. En månad senare höll Colin Powell tal inför FN. I talen presenterades administrationens bevis för att Saddam utgjorde ett omedelbart hot för amerikanska intessen. I november 2005 menar Cheney och Bush att underrättelserna som låg till grund för bevisen inte var förvanskade, hypade eller fabricerade.

I sitt State of the Union-tal talade Bush om att Irak hade köpt ett stort antal aluminumtuber som skulle kunna användas för att tillverka uran av vapenkvalitet. Uppgifterna i talet byggde på en CIA-rapport, "Iraq’s Weapons of Mass Destruction", som färdigställdes i oktober 2002. Rapporten utelämnade uppgifter som motsade slutsatsen. Varken Department of Energy eller State Department ansåg att tuberna kunde användas för att framställa vapengradigt uran, något som inte framkom förrän det var för sent – i juli 2003.

I talet förde Bush också fram Iraks försök att köpa uran från Afrika som bevis för Saddams kärnvapenprogram. Det här utgör rötterna till hela Valerie Plame-affären, men det är viktigt att veta att redan i oktober 2002 ansåg CIA att uppgifterna var helt uppåt väggarna.

I sitt tal inför FN hävdade Powell att personer från Al Qaida hade tränats i Irak. Uppgifterna byggde på förhör med en Al Qaida-terrorist, Ibn al-Shaykh al-Libi, som tillfångatagits 2001. Redan 2002 ansåg Defense Intelligence Agency (DIA) att han inte talade sanning, något som rapporterades i New York Times.

Någonstans ligger skulden. Någon bär ansvaret för att kriget inleddes på falska grunder. Det kan mycket väl vara så att varken Bush eller Cheney visste den fullständiga sanningen när det begav sig. Men ytterst måste det vara de som bär bördan. Om de tvunget måste skylla ifrån sig så kan de inte göra det på de som kritiserar underrättelserna. Skuldbördan ligger inom administrationen, inom den egna organisationen, inom det egna ansvarsområdet. Att försvara sina egna misstag gränsar till vansinne – särskilt när vi talar om misstag som lett till tusentals människors död.

Bush och Cheney har också det yttersta ansvaret att den egna armén sköter sitt jobb. Inför kriget utmålades Saddam, helt sanningsenligt, som en diktator som inte drog sig för att använda tortyr eller kemiska vapen. Världen är bättre utan honom vid rodret för Irak. Nu rullas emellertid berättelserna upp: bilderna från Abu Ghraib visade att även USA använt sig av tortyr – på samma ställe som var ökänt för just tortyr under Saddam. Under belägringen av Falluja använde amerikanska trupper bomber med vit fosfor – ett kemiskt medel som Saddam använde mot den kurdiska befolkningen. USA har blivit Iraks nya Saddam.

Fakta förvanskas och den egna ståndpunkten hypas – allt för att ledarna för världens enda supermakt inte kan erkänna sina egna misstag. För det är just vad inledningen av Irakkriget är, en lång rad misstag på högsta nivå. Det är först när misstagen påpekas som osanningarna kommer in. Att utmåla sina kritiker som lögnare är inget annat än en stor lögn. Och denna kommer att kräva ett stort minne.

Det här inlägget postades i USA. Bokmärk permalänken.

En kommentar till En minneskrävande lögn

  1. Hej –  jag har läst massor i din blogg – fullt av tankar -så jag tankar av lite, lite senare. Återkommer. Vill bara avtrycka så att du ser dina besökare. Anne-Marie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *