Ett plåster för skolan

Den borgerliga alliansen har presenterat ett måldokument när det gäller den svenska skolan. I 143 punkter (PDF) förklarar de vilka förändringar de vill göra för att göra skolan bättre. Inga konstigheter egentligen, dokumentet är minst lika flummigt som många av de måldokumenten som styr skolan idag. Punkt 11, till exempel:

 

Varje elev har rätt till stöd så att hon eller han kan utvecklas utifrån sina förutsättningar. Det gäller såväl elever i behov av extra stöd för att nå de grundläggande målen, som elever i behov av stöd för att utvecklas och nå de högre kunskapsmålen.

 

Duh…

De mer kontroversiella inslagen rör med all säkerhet de nationella proven och betygen. De vill införa nationella prov redan i tredje klass (med ytterligare kontrollstationer i femman och åttan) för att:

 

stödja elevernas utveckling mot målen och sätta en lägsta garanterad nivå för lärarnas kontinuerliga utvärdering och uppföljning

 

Alliansen vill också införa betyg från sjätte klass samt betygsliknande skriftliga omdömen redan från ettan.

 

De nationella proven, betygen och de betygsliknande omdömen vi föreslår ger bättre möjligheter att utvärdera kunskapsresultaten i förhållande till målen.

 

Alliansen adresserar inte de riktiga problemen i sitt skolprogram.

Jag förstår argumenten för nationella prov, tidigare betyg och betygsliknande omdömen. Om inte annat så skapar det en trygghet för skolpolitikerna när de ska jämföra prov- och betygsstatistik. Men att veta hur en tredjeklassare ligger till när det gäller språkutvecklingen räcker inte. Det är vad man gör åt det som är det viktiga.

Så gott som alla lärare vet hur eleverna ligger till i sin kunskapsutveckling. Det ingår i deras profession. Att administrera ett prov eller sätta en siffra på det, visst, det kan man göra, men sen då? Vad ska man göra när man vet hur det ligger till? Det är där den riktiga skolpolitiken kommer in.

En ensam lärare med 30+ elever, utan läromedel, på en skola utan specialpedagoger har inte så stor chans att åtgärda några av problemen – trots att prov och betyg medvetandegjort dem.

Ett löfte från någon skolpolitiker (oavsett färg) om fler lärare, mindre klasser och mer läromedel, hade varit mer konstruktivt. Det skolan behöver är inte plåster på såren, det är en rejäl blodtransfusion. 

Det här inlägget postades i Skola, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *