Skolverket får nippran

Gymnasieskolan reformeras från och med hösten 2007 vare sig någon vill eller inte. Skolverket arbetar för högtryck, detta trots att de hela tiden saknar direktiv från politikerna att arbeta från. Politikerna verkar inte veta exakt vad de ska göra med reformen, men reformeras ska det och det är detta Skolverket sysslar med just nu – i blindo.

Att Skolverket arbetar utan mål märks när vi nu börjar få de första rännilarna av hur den framtida gymnasieskolan ska se ut.

Gymnasieeleverna ska i framtiden få ämnesbetyg. Idag har de kursbetyg. Ämnesbetyg är lite grann en återgång till de gamla ämnena – från tiden innan 90-talets reformer. Men man har samtidigt bestämt sig för att behålla kurserna. Detta skapar ganska unika problem.

Om vi tar ämnet Historia som exempel så kompliceras bilden ytterligare av att det även kommer att bli ett kärnämne.

Ämnet Historia kommer att bestå av fyra kurser:

Historia 1 – kärnämneskursen som alla gymnasieelever måste läsa.

Historia 2 – en knapp modifiering av gamla Historia A, finns som karaktärsämne på de flesta program, dock inte alla, bygger på Historia 1.

Historia 3 – gamla Historia B som finns som karaktärsämne eller inriktningsämne på vissa program, men långt ifrån alla, bygger på Historia 2.

Historia 4 – gamla Historia C finns som valbar kurs på vissa program, bygger på Historia 3.

Nu fungerar det så att eleverna får ett betyg på varje kurs de läser. Från och med 2007 ska eleverna ha ett betyg i varje ämne, oavsett hur många kurser de läser.

Eftersom Historia blir ett kärnämne får alla elever ett betyg i ämnet Historia. På de flesta program läser man också Historia 2. Det är en annan kurs, troligen med en annan lärare, men fortfarande bara ett betyg i ämnet Historia. En del kan välja Historia 3 också. Ny kurs, ny lärare, fortfarande ett betyg. Och så vidare.

Det största problemet med ämnesbetyg i en kursutformad skola är att det inte lockar till att fördjupa sig i ämnena. En elev med MVG i Historia efter att ha läst de två första kurserna, Historia 1 och Historia 2, vill troligen inte riskera att bara få ett VG i ämnet genom att läsa den tredje, svårare, kursen Historia 3.

Att Skolverket är helt ute och snurrar står klart efter att man fått se några overheads som publicerats på deras sajt. Här försöker de förklara:

Skolverksamöban

Det är upp till oss lärare att tolka amöban bilden. Men den skapar onekligen fler frågor än den besvarar. Varför ser den ut som en amöba? Varför är Kunskapsproduktion större än Ämnets roll? Varför angränsar Innehåll till Tillämpningar, men inte med Kunskapsproduktion? Varför separerar Innehåll Tillämpningar och Ämnets roll?

Det blir kanske klarare med nästa bild:

Amöban med pilar

Innebär detta att vi inte ska bedöma elevens kunskaper i Begrepp och teorier? Fortfarande är frågorna fler än svaren.

Ett par bilder försöker förklara hur bedömningsgrunderna förändras efter varje kurs:

Amöbans kärna

Amöbans större kärna

Det kan vara svårt att se, men grunden för bedömning ökar på alla områden, utom, av någon anledning, på Innehåll. På Tillämpningar är storleken den samma, men gränsdragningarna är lite annorlunda.

    Vad har vi lärt oss?

    Att Skolverket tycker om att rita amöbor.
    Att Skolverket tycker om att dela upp amöbor på ett godtyckligt sätt och sätta slumpmässiga etiketter på dem.
    Att Skolverket har alldeles för mycket tid att göra overheads.
    Att Skolverket ännu inte fått direktiv från politikerna att arbeta efter.
    Att politikerna egentligen inte vet vad de vill göra med framtidens gymnasieskola, men också att de absolut inte vill kompromissa om det de inte vet de vill göra.

    Tack för det, Skolverket.

Det här inlägget postades i Historia, Skola, Sverige. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Skolverket får nippran

  1. David skriver:

    Om dina tankar om att elever kommer att ”belönas” genom att ta färre fördjupande, svåra kurser så har jag en teori… De som kommer att få högst betyg i den nya gymnasieskolan är personer som på bästa sätt manövrerar sig igenom den på effektivaste sätt, dvs mindre fördjupning och mer ytlig kunskap. Detta är något som jag tycker mig märka på högskola och universitet också. Kursen i engelsk grammatik som jag läser just nu t ex har kapats avsevärt p g a tidsbrist. Adverb kommer t ex inte att hinnas med… Risken att den ytliga kunskapen vinner mark, tror jag, är att det som krävs för att kalla sig expert inom ett område kommer att minska.

    Allt detta leder till att den ytliga kunskapen åter igen får vatten på sin kvarn i vårt samhälle och beslut kommer att tas i både näringsliv och riksdag som bygger på följande argument:

    * ”Så är det!”
    * ”Min känsla är att…”
    * ”Amerikansk forskning visar på…”
    * ”Pappa sa att…”

    Alexander Pope sa det bäst:
    ” A little learning is a dangerous thing
    Drink deep or taste not the Pierian spring”

  2. Fred skriver:

    Klockren analys av den innevarande trenden. Hatt av!

    Alltför många inom just näringsliv och riksdag (och Skolverket) har antinge inte druckit en droppe av den Pieriska källan, eller så har de smakat och inte gillat det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *