Debatt # 2

Den andra debatten som gick av stapeln natten till i lördags var inte lika ojämn som den första. Kerry var inte lika självklart vinnare, även om han inte på något sätt debatterade sämre än förra gången. Nä, det var Bush som ryckte upp sig och gjorde relativt bra ifrån sig, i alla fall för vissa kretsar. Sakmässigt har den sittande presidenten fakta uppåt väggarna och en slutledningsförmåga som svindlar, men av någon anledning så tänder han rätt cylindrar hos den konservativa delen av väljarkåren. För mig är hans attraktion helt oförståelig. Hans argument haltar betänkligt och hans framförande är i bästa fall osammanhängande. Han hittar emellertid de där fraserna och ordföljderna som de konservativa tycker är bra. Man kan sitta med en checklista och bocka av fraserna efter hand. Kerry, å andra sidan, ser världen som lite mer komplex och uttrycker sig därefter, vilket inte går hem hos dem som inte läser böcker.

Debatten hade formen av ett bymöte, där publiken fick ställa frågor som de själva hade skrivit, men som hade valts ut av moderatorn. Frågorna var inte helt enkla och Kerry gjorde sitt bästa med att svara på dem. Bush tycktes ibland dock ignorera dem. Ett exempel är frågan om han kunde nämna tre misstag som han hade gjort under sin tid som president. Bush nämnde inte ett enda utan hävdade, åter igen, att beslutet att gå in i Irak var helt rätt.

Abortfrågan kom upp. Här kunde man dra en skarp skiljelinje mellan kandidaterna. Bush hävdade att adoption är det bästa alternativet och om en minderårig vill göra abort så ska föräldrarna notifieras, alltid. Kerry ställde sig på andra sidan och hävdade att frågan inte helt enkel. Han tyckte bland annat att om en pappa våldtagit sin dotter, och om hon blivit med barn, så ska föräldrarna inte helt självklart notifieras vid en eventuell abort.

Det märkligaste ögonblicket var när Kerry beskrev det väldigt vida begreppet ”småföretag” i USA och att Bush borde räknats in bland småföretagsägarna för att han 2001 mottagit 84 dollar (ca 630 kr) i inkomst från ett timmerföretag som han äger. Bush studsade upp ur stolen: ”Äger jag ett timmerföretag? Det är nyheter för mig!” Sedan skrattade han sitt karakteristiska axelhoppande skratt. Kerry såg inte skakad ut, men eftersom Bush fick sista ordet i den frågan så hängde fakta i luften. Antingen hade Kerry fel och Bush äger inte ett timmerföretag, eller så hade Bush fel och vet helt enkelt inte om att han äger ett timmerföretag. Vilket är det? Det visade sig att Bush 2001 fick de 84 dollarna av ett företag som enbart arbetade inom olje- och gasområdet. Republikanerna kommer att hävda hädanefter att Kerry hade fel och därför borde han aldrig bli president. Problemet är att företaget, som Bush fortfarande äger, började producera och sälja timmer 2003, dvs två år efter Bush fick pengarna. Bush hade alltså också fel, vilket demokraterna kommer att spinna vidare på. Denna delen av debatten gav krut till båda sidorna. Lägg dock märke till att Kerry hade full koll och att Bush inte hade en aning om vad hans företag håller på med.

Bush och siffror är som olja och vatten. I den andra, liksom i den första, debatten fick vi höra, gång på gång, att 75 % av Al Qaedas ledarskap sitter bakom galler. Det låter högt och bra, men det finns inget som backar siffran. Den 3:e oktober satt Condolezza Rice, en av Bush säkerhetsrådgivare, i ett teveprogram på CNN. På en direkt fråga om hur många medlemmar av Al Qaeda som utgör 100 % så kunde hon inte svara. De vet alltså att 75 % är infångade, men har ingen aning om hur många som ingår i 100 %. Den enda siffran som programledaren på CNN kunde klämma ur Rice var ”mellan 10 och 100”, vilket skulle betyda att det bakom lås och bom sitter mellan sju och en halv och sjuttiofem personer. Klart och tydligt.

/Fred

Det här inlägget postades i USA. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *