Från Lundagårdens kronor

I Lund har det de senaste veckorna rasat en debatt om betyg. Framför allt har skillnaderna i betygssättning mellan olika grundskolor diskuterats, men det är inte svårt att dra paralleller till gymnasiet.

Att skillanderna är stora råder det ingen tvekan om. Åsikterna går dock isär när man tittar på varför det kan vara så.

Om man ska vara lite raljant kan man uttrycka det som att den ene läraren måste bli hårdare och den andre slappare.

Så säger Rolf Englesson (mp) kommunalpolitiker i Lund. Anders Almgren (s) säger så här:

Det är dock viktigt att inte enskilda lärare känner sig kritiserade. Vi i centrala skolnämnden måste ta ansvar för att skapa resurser så att skolorna kan samarbeta mer kring den här viktiga frågan.

En tredje politiker, Louis Rehn Winsborg (m), säger detta:

Rektorns viktigaste uppdrag är vara pedagogisk ledare på sin skola. En pedagogisk ledare som inte följer betygsutvecklingen och betygskriterierna tycker jag borde fundera på sina arbetsuppgifter ett tag.

Politikerna är alltså inte överens om orsaken (surprise!). Den ene skyller på lärarna, den andre skyller på kommunalpolitikerna, den tredje på rektorerna.

Problemet ligger dock inte på kommunnivå. Det är ett nationellt problem där orättvisa och olikvärdiga betyg sätts över hela landet. Ytterst vilar ansvaret på Riksdagen, Regeringen och därmed också Utbildningsdepartementet och Skolverket.

När nu gymnasieskolan reformeras 2007, vare sig man vill eller inte, kommer betygssystemet att bli oöverskådligt. Räkna med att skillnaderna kommer att bli ännu större, betygen kommer att bli ännu orättvisare, ännu mer olikvärdiga – oavsett vem man skyller på.

Det här inlägget postades i Skola, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *