Obehörig berör

I en debattartikel i DN och i en nyutkommen rapport från Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund framkommer det att endast 56 % av de som undervisar i Matematik och Naturorienterande ämnen på högstadiet är utbildade för det de gör. 15 % saknar både lärarutbildning och behörighet i ämnena de undervisar i.

I friskolorna är det ännu värre. Bara 39 % har behörighet att undervisa i Ma/NO, medan 31 % varken är utbildade till lärare eller ens har tillräcklig utbildning inom sina ämnen.

I debattartikeln listar de båda fackförbunden åtta åtgärder som måste genomföras genast. Jag vill lägga till en nionde:

Förändra språkbruket

Det finns inget som heter "obehörig lärare", det är ett oxymoron.

  • "Obehörig person på lärarposition"? Kanske.
  • "Sakkunnig utan formell behörighet"? Varför inte? 
  • "Icke-auktoriserad lärarwannabe"? Möjligtvis.

Men inte "obehörig lärare".

Det är väl ingen som vill bli behandlad av en "obehörig läkare" eller ens en "obehörig sjuksköterska"? Vill någon att gatorna patrulleras av "obehöriga poliser"? Eller att brottsanklagade försvaras av "obehöriga advokater"? 

Antingen är man lärare eller så är man det inte. Punkt.

Det här inlägget postades i Skola, Sverige. Bokmärk permalänken.

19 kommentarer till Obehörig berör

  1. Fredrik Jeppesen skriver:

    Ja du har rätt i det att det finns många duktiga lärare, en del är formellt utbildade på lärarhögskolan och andra på andra delar av universitetsvärlden + att de har intresse och pedagogisk tallang. Och nu menar jag lärare som presterar goda resultat. När det gäller de som inte presterar så finns båda sorterna där också. Examen har aldrig varit, är inte och kommer aldrig vara en garant för kvalitet. Det är en myt skapad av organisationer som ser värde i att stänga ute vissa till fördel för andra. Inget konstigt ej heller något att kritisera alltför mycket. Dessa organisationer spelar viktiga roller och funktioner som alla andra.

    🙂

    Fredrik Jeppesen

  2. Fred skriver:

    Man kan ha bra lärarkvaliteter utan en examen, det betvivlar jag inte, men man kan kanske vara en bra polis utan examen också.

    Poängen är att lärarkåren förringas av att personer utan examen får lov att arbeta på samma villkor som lärare med examen. Det visar på ett förakt mot läraryrket och mot eleverna att icke utbildade personer får lov att arbeta som pedagoger.

    Jag kräver att min bankman har utbildning, jag kräver att min läkare har utbildning, och jag kräver att min advokat har utbildning. Varför skulle jag inte ställa samma krav på min lärare?

  3. anti-dürhing skriver:

    ”Sakkunnig utan formell behörighet” låter bra.

    Det stämmer bra in på mig, och mitt jobb som lärare.

    Fred: Varför bryr du dig om vilken utbildning din bankman eller advokat har, så länge han bevisligen gör jobbet bra?

    Det måste finnas flera vägar in till läraryrket än bara en, eftersom yrket till sin natur är så brett.

  4. Fred skriver:

    Känner du till många yrkesverksamma advokater utan utbildning? Gör de ett bra jobb? Du får gärna komma med exempel. Jag vet dock att om man gör ett dåligt jobb som advokat kan man bli utesluten från Advokatsamfundet och har inte längre möjlighet att kalla sig advokat – trots utbildning. Du är kanske ute efter något liknande för lärare – inte mig emot.

    Det handlar inte om kompetensen eller förmågan att lära ut – det handlar om synen på och respekten för läraryrket.

    Om man anser att lärare är något vem som helst kan bli, utan att behöva lyfta en skolbok, kan man inte avkräva lärarna ett professionellt ansvar. Att sätta betyg och ge omdömen är för mig den yttersta formen av det ansvaret och jag anser att betyg inte får sättas av någon annan än en utbildad lärare. Jag skulle inte vilja ha ett läkarutlåtande av någon som inte är utbildad till läkare.

    Jag håller dock med att det bör finnas flera vägar in till läraryrket än bara en (redan idag finns det fler än så). Det ÄR ett brett yrke. Men jag anser att vägarna bör vara längre än att bara skicka in en jobbansökan till en skola.

  5. anti-dürhing skriver:

    Jag tror inte vem som helst kan bli lärare. Däremot tror jag inte att blir en bra lärare bara för att man har en formell utbildning. Jag har sett många exempel på fruktansvärt dåliga pedagoger, trots att de läst pedagogik.

    Till viss del kan man lära sig pedagogik, men det gäller att ha en naturlig läggning tror jag. En del tycks se pedagogik som en hemlig lära, som endast kan uppringas genom att läsa på lärarhögsskolan. Löjligt.

    Advokater har samma skråtänkande som LR. Därför får man inom detta unket traditionstyngda yrke inte kalla sig advokat, utan ”offentlig försvarare” om man inte godkänns av dem.

    Läkaryrket är det skillnad på, eftersom de dagligen fattar beslut som rör liv eller död (”ska vi operera eller inte?”) Det sker inte i klassrum.

    Det handlar inte om kompetensen eller förmågan att lära ut – det handlar om synen på och respekten för läraryrket.

    Här har du verkligen gått på LF och LR:s skråtänkande. Det finns (i stort sett) bara ett sätt att höja statusen för ett yrke: Höj lönen! En ingångslön på 35 000 och landa runt 40-50 000 i månaden och statusen skulle förändras inom kort.

    Den största enskilda faktorn bakom statussänkningen hos lärarna den senaste decennierna ligger i att det blivit ett kvinnoyrke (=sämre lön).

    Det hände med psykologer på 70-talet, lärare på 80-talet och det kommer att hända med jurister och läkare under den kommande 10-årsperioden. Var så säker. Det är en majoritet kvinnor som studerar de ämnena nu.

  6. Fred skriver:

    Jag anser inte att vem som helst kan bli lärare. En sådan urvalsprocess bör ske vid en högskola eller ett universitet – där man samtidigt får tillräckliga ämneskunskaper samt pedagogiska redskap och sociala kompetenser (om utbildningen håller måttet).

    Var anser du att ett sådant urval ska ske? Vem är det som ska sålla ut vilka som har ”naturlig läggning” eller inte? Jag är uppriktigt nyfiken på ditt svar. Det kan ju inte vara högskolan (eftersom utbildning inte krävs), det kan inte vara andra lärare (för då sysslar man med skråtänkande). Är det arbetsgivarna? Är det eleverna? Är det du själv?

    Du måste inse att de besluten du fattar i klassrummet rör dina elevers liv. Eller?

    Dina resonmang kring lärarlönerna är lite för enkelt. Andelen kvinnor bland lärarna har legat stilla under en längre tid (69,6% – 1999, 69,3% – 2006). Den enda siffran som förändras snabbt är andelen utbildade lärare (91,5% – 1993, 77,7% – 2006). Om något skulle man kunna säga att lönerna sjunkit i takt med att outbildad personal börjat agera lärare.

  7. anti-dürhing skriver:

    Vad menar du med outbildad? Menar du icke-alls-kunnig i det ämne han/hon undervisar? Eller menar du formell utbildning?

    Men OK, jag tog kanske i så att vi talade förbi varandra. Självklart måste läraren i fråga ha nödvändiga kunskaper om det ämne som ska det undervisas i. Allt annat är ju galenskap.

    Min kritik riktade sig framför allt mot intrummandet av tesen att har man läst och tenterat av lite böcker om pedagogik som är allt klart (dvs urval sker på högskola). Min erfarenhet säger mig att så inte är fallet. Jag har tröstat många gråtande unga ”utbildade” lärare som fått en chock när de kommit ut i verkligheten.

    För att svara på din fråga: De övriga lärarna, tillsammans med arbetsgivarna (i form av rektor) märker rätt snart om man inte håller måttet.

    Du måste inse att de besluten du fattar i klassrummet rör dina elevers liv. Eller?

    Jorå, men alla har vi väl någon gång haft en korkad vikarie (och korkad utbildad lärare) i ungdomen. Inte har väl det förstört oss sådär värst mycket.

    1999-2006 är det inte stor skillnad, visst. Men jämför med 1950-talet, när det nästan bara fanns manliga lärare (utom i småskolan). Status, respekt, lön var enormt mycket större – och inga kvinnor. Det är ett väletablerat faktum att där kvinnorna går in, går lönerna ner. Tyvärr.

  8. Fred skriver:

    Varför behöver man endast nödvändiga kunskaper om sitt undervisningsämne?

    För det första får du det att framstå som om pedagogik är ett hemligt flumämne som inte har någon som helst nytta.

    För det andra framställer du läraryrket som att man endast arbetar med ungdomar i ett klassrum och försöker lära ut sitt undervisningsämne.

    Båda sakerna är väldigt felaktiga.

    Här är några saker man måste kunna för att vara lärare (och som inte direkt har med undervisning av ämnet att göra):

    – arbetslagsutveckling
    – skolutveckling
    – ämnesutveckling
    – läroplanstolkning
    – arbetsplansutveckling
    – kursplanstolkning
    – planering
    – tolkning av betygskriterier
    – bedömning av elevers kunskaper
    – likvärdiga omdömen och/eller betyg
    – utvärdering och reflektion

    Att arbeta som lärare innebär att också brinna för de delarna av yrket.

    Det är dags att börja se lärare som en professionell yrkesgrupp som är utbildade för det de gör. Samtidigt är det dags att sluta tro att alla med akademiska poäng har som mänsklig rättighet att stå vid en kateder.

  9. anti-dürhing skriver:

    Varför behöver man endast nödvändiga kunskaper om sitt undervisningsämne?

    Det är en nödvändig förutsättning. Men naturligtvis måste man kunna förmedla sina kunskaper (pedagogik). Det jag ifrågasätter är inte vikten av att kunna detta, utan att man lär sig den konsten bäst på lärarhögskolan.

    Pedagogik kan man lika gärna lära sig ”the hard way”, dvs genom att ha levt ett liv där man träffat och förklarat saker för främlingar, vänner, arbetskamrater etc. De flesta någorlunda verbala, hyfsat intelligenta människor har tillräckliga kunskaper i pedagogik för att arbeta på gymnasiet. I lågstadiet är det naturligtvis annorlunda. Där behövs mycket mer pedagogiskt kunnande om hur barn lär, tänker, barnpsykologi m.m.

    Visst kan det vara bra och ibland t.o.m. insiktsfullt att läsa några böcker om ledarskap, gruppdynamik, inlärning etc om man ska jobba som lärare. Men det mesta är självklart, förutsatt att man har någorlunda livserfarenhet och inte levt som eremit. Du har en övertro på vad formell pedagogisk utbildning ger. Dig har den kanske gett mycket, men många andra klarar att lära ut lika bra som du utan denna.

    Att ”brinna” för arbetslagsutveckling. Ja, herregud. De lärare som gör det (jag har träffat en del) har alla det gemensamt att de verkligen inte är lämpade som lärare. Om du verkligen ”brinner” för det, får jag nog ändra min uppfattning om dig från ”möjligen bra lärare” till ”troligen dålig lärare”.

    Fast jag kanske överdriver… Det är bara det att den typen av staccato-uppräknande av saker tyder på en alltför formalistisk syn på vad läraryrket innebär.

    Utvärdering och reflexion? Tror du att en person som inte är förmögen till detta vid, säg 25 års ålder, blir det genom att läsa några poäng på lärarhögskolan? Det är väl helt bleeding obvious att man inte kan lära sig det av några textböcker?!

    För det andra framställer du läraryrket som att man endast arbetar med ungdomar i ett klassrum och försöker lära ut sitt undervisningsämne.

    Helt riktigt.

    Det är det som är det viktiga, allt annat är sekundärt.

    De saker du räknar upp som ”man måste kunna” och som inte har med själva undervisningen att göra är helt instrumentella i förhållande till undervisningen. Det är saker som är ibland måste göras för att kunna genomföra en lektion bra (planering, ämnesutveckling etc).

    Kunskaper och samhällelig fostran. Det är vad man ska lära ut. Allt annat är instrumentellt.

  10. Fred skriver:

    ”Pedagogik kan man lika gärna lära sig “the hard way”, dvs genom att ha levt ett liv där man träffat och förklarat saker för främlingar, vänner, arbetskamrater etc.”

    Tror du i ärlighetens namn att det räcker för att göra dig till en bra pedagog?

    ”Visst kan det vara bra och ibland t.o.m. insiktsfullt att läsa några böcker om ledarskap, gruppdynamik, inlärning etc om man ska jobba som lärare.”

    Jo, man skulle till och med kunna göra det systematiskt och läsa de där böckerna på högskola…

    ”Du har en övertro på vad formell pedagogisk utbildning ger.”

    Och du verkar ha en övertro på din egna förmåga. Mina kunskaper om pedagogik och didaktik är inte fulla på långa vägar, trots lärarutbildning. Jag vet dock att sunt förnuft och ”någorlunda livserfarenhet” inte räcker till. Jag var inte fullt förmögen till reflektion och utvärdering vid 25 års ålder – jag är det fortfarande inte – om jag är fullärd på min dödsbädd skulle jag vara förvånad.

    Och ja, jag brinner för hela lärarpaketet. Klassrumssituationen är det primära, visst, men utan instrumenten hade det inte fungerat. Arbetslagsutvecklingen, exempelvis. Mitt arbetslag arbetar huvudsakligen med elevvård och vi anser att det är viktigt.

    Jag må ha en formalistisk syn på läraryrket, men jag reducerar det i alla fall inte till undervisning i ett klassrum.

  11. anti-dürhing skriver:

    Tror du i ärlighetens namn att det räcker för att göra dig till en bra pedagog?

    Ja.

    “Visst kan det vara bra och ibland t.o.m. insiktsfullt att läsa några böcker om ledarskap, gruppdynamik, inlärning etc om man ska jobba som lärare.”

    Jo, man skulle till och med kunna göra det systematiskt och läsa de där böckerna på högskola…

    Jag håller helt med. Lärarhögskolan är en väg in i yrket. Men det borde finnas fler. Alvesson säger det bättre än mig. Läs hela:

    http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=515049&previousRenderType=1

    Jag har ingen övertro på min egen förmåga. Jag vet, av erfarenhet att jag lär ut lika bra som någon som läst några böcker i pedagogik. Av alla lärare jag träffat, är det framför allt de som jag beundrar för deras skicklighet och kompetens, som spytt galla över lärarhögskolan: ”- fy, alltså, det var verkligen ett helt bortkastat år” och ”-helt meningslösa gruppövningar dagarna i ända” Mycket vanliga kommentarer… Det som stärker mig i min uppfattning att de nu utökat gymnasieutbildningen från 1 år till 1,5 år (Man ska skriva en C-uppsats). Syfte? Att höja statusen på läraryrket. Helt idiotiskt. Vill man höja statusen, vilket både du och jag vill, bör man, som jag skrev i mitt första inlägg höja lönen, inte längden på utbildningen!

    Det kommer med all säkerhet att leda till att ännu fler (i mitt tycke) fel människor blir lärare. Vilka är ”fel” lärare? Du har sett dem i korridorerna, på lärarrummet. De är dina arbetskamrater. De är unga, de har aldrig gjort något annat än att plugga. De heter Jenny eller Linda. Deras mamma var också lärare, ibland båda föräldrar. De är medelklassflickor som snabbt knäckte koden för hur man lyckas i skolan. De förstod systemet. Deras politiska och ideologiska insikter är helt obefintliga. Denna i realiteten specialrekrytering av ett snävt medelklassskikt unga kvinnor är en katastrof för skolan och därmed läraryrket. De är inte rustade att lära ut även till de elever som inte har samma bakgrund som de själva. Därför behövs många olika människor jobbande som lärare, som kommit in i yrket på många olika sätt.

  12. Fred skriver:

    Jag vet, av erfarenhet, att jag är en bättre lärare efter att ha pluggat på lärarhögskola. Min C-uppsats blev ganska bra på Lärarhögskolan, trots att jag skrivit två C-uppsatser tidigare i mina ämnen. Tillsammans med ämnesdidaktiken och praktiken var uppsatsen det bästa jag gjorde på min 1,5 år långa utbildning. Var utbildningen för lång? Ja, i förhållande till sitt i övrigt skrala innehåll, och gudarna ska veta att jag spydde galla över utformningen. Men jag såg möjligheterna och tog dem till vara. Efter att ha arbetat som obehörig lärare i fyra år visste jag precis vad jag ville ha. Utbildningen blev vad jag gjorde den till.

    Jag vet också, av erfarenhet, att studenterna som går den korta utbildningen (1,5 år) är från olika samhällskikt, har olika erfarenheter (en del från plugg, en del från yrkeslivet), i olika åldrar (från 25 till 55), har olika etniciteter och könsfördelningen var ungefär 50/50. Vi hade en Jenny, men ingen Linda. Utbildningen lämnade en del att önska, visst, men din fördomsfulla bild stämmer inte alls.

    Jag anser att självklart bör det finnas många vägar till läraryrket, men alla borde gå via lärarhögskolan. Där bör dörren vara så pass stor och vid att så många olika människor som möjligt får plats. Utbildningen bör vara utformad så att den passar så många olika förutsättningar som möjligt. Vissa kanske behöver fem år, andra ett. På lärarutbildningen finns det mycket att göra, men jag tycker inte att den bästa vägen till förändring är att skita i den. Även en ”naturlig läggning” mår bra av att utvecklas.

    Alvesson tänker jag inte gå i polemik med. Det jag menar med en professionell lärare – en person som inte bara undervisar i ett klassrum, utan som också har full koll på vad som står i läroplaner och andra styrdokument, och som kan tolka dem tillsammans med sina elever – är inte vad Alvesson menar med sitt skräckscenario. Han är företagsekonom och ser världen med färgade glasögon.

  13. sociologen skriver:

    Mycket bra artikel, anti-duhring!

    Den säger ju allt.

    Fred: FYI > Alveson är en av världens främsta organisationsforskare. Jag råder dig att läsa artikeln en gång till. Det är inte ofta den lokala sketblaskans debattsida håller så hög nivå.

    Alveson är som sagt mycket namnkunnig. Hans huvudsakliga forskningsområde är det som brukar sorteras under ämnet sociologi. Att han är knuten till företagsekonomi institutionellt är inget konstigt om man inte som du tänker alltför mycket i skråtermer. Det är vanligt (och berikande) med korskopplingar i universitetsvärlden. Dvs just sådant du inte vill se i läraryrket.

    Att du avfärdar honom som ”företagsekonom” som ”ser världen med färgade glasögon” (till skillnad från andra då, får man förmoda) och därmed tydligt nog inte har något att lära dig som lärare visar att du är en del av det problem han beskriver.

  14. Fred skriver:

    Jag förstår att Alvesson är ”en av världens främsta organisationsforskare”, ”mycket namnkunnig” och att många bugar vid hans altare, just därför går jag inte i polemik med honom.

    Men det han menar med en professionell lärare – en utestängande, skråtänkande och standardiserande yrkesmonopolist – är inte vad jag menar med en professionell lärare. För mig är en professionell lärare en yrkesskicklig person med ett gediget pedagogiskt tänkande. Om det senare inte utesluter det förra, so be it

  15. anti-dürhing skriver:

    Då har du alltså ändrat dig?

    Antingen är det resultatet (hur mycket och vad eleverna lär sig) som ska räknas. Det är det jag tycker.

    Eller så är det vilken formell utbildning den som lär ut har, som ska räknas. Det var din tidigare ståndpunkt.

  16. Fred skriver:

    Nej.

    Jag menar fortfarande att för att man ska kunna kalla sig lärare måste man ha en formell utbildning. Däremot menar jag att utbildningen bör vara öppen för alla sorters människor och vara utformad på en mängd olika vis. Endast yrkesskickliga personer med gediget pedagogiskt tänkande bör släppas igenom.

    Sen håller jag med om att det är resultatet som räknas. Kravet på lärarnas formella utbildning ser jag som en kvalitetssäkring gentemot eleverna.

  17. Fredrik Jeppesen skriver:

    Fred & Anti During : Känner ni några dugliga ”obehöriga” lärare?

    Jag känner ganska många dugliga sådana från min tid som rektor. Lärare som inte alls var anställda på samma principer som de ”behöriga”. Långt ifrån….vi fastanställde inga som inte gått lärarhögskolan, en policy i kommunen. Men rent formellt juridiskt kan man göra det, och det görs lite här o var. Oftast inte dock. Som obehörig är du för det mesta dömd att leva ett år i taget. Och hånas varje dag i tidningen trots att du gör, om du tillhör dem, ett bra jobb med tydliga resultat för eleverna.

    Jag känner också lika många mindre dugliga, och direkt olämpliga lärare som är ”behöriga”.

    Vad gör vi dem undrar jag? Skall de med alla hjälpmedel behållas i skolsystemet för att att de är ”behöriga” och spelar det mindre roll att de är olämpliga, jag menar med respekt för eleverna och yrkesgruppen lärare.

    Det är ju närmast här problematiken ligger. Att hjälpa en icke fungerande lärare bort från sin tjänst som lärare är ju som ni båda kanske vet närmast omöjligt. En olämplig ”obehörig” är inget problem, att bli av med menar jag. Smaka också på ordvalet ”bli av med”….vist känns det lite mer rätt i munnen när det gäller ”obehöriga” än ”behöriga”.

    Jag ironiserar ganska hårt här eftersom vi alltför ofta glömmer bort att bakom orden behörig, obehörig, utbildad, outbildad, auktoriserad etc oftast finns en människa med ett kompetensperspektiv många gånger.

    Mitt förslag är att ta de outbildade med tallanger och påvisade resultat och ge dem en kompletterande utbildning i sin tjänst så att de kan få fast anställning.

    Och 🙂 Ni hade en intressant diskussion här ovan….ni borde ta en öl ihop 🙂

  18. Fred skriver:

    I likhet med Jeppesen kan jag också undra vad man man ska göra med de lärare som är behöriga, men som inte riktigt fungerar. Jag vet dock att det är rektors ansvar att se till att personalen kan utföra sina uppgifter på ett professionellt sätt. Om de är olämpliga får väl rektorn se till att de blir lämpliga. Jag hoppas att rektorerna är tillräckligt utbildade, erfarna och fyllda av pedagogisk insikt för att veta hur det ska ske.

    Det är också rektors ansvar att kompetensutveckla personalen. Detta borde gälla oavsett om personalen är behörig (men mindre lämplig) eller obehörig (och talangfull). Förslaget om utbildning i tjänsten är en bra idé. Är det någon som motsätter sig det?

  19. Adam skriver:

    Jag läste om nyheten på blocket där stod följande kommentar:
    "Här försöker vi lära våra elever att behandla alla lika och så kommer det en vuxen som ska vara förebild och beter sig tvärtemot", Veronica Andersson, kristdemokrat och ordförande i barn- och ungdomsnämnden i Nyköping till Radio Sörmland.
    Jag delar inte lärarvikariens åsikter och tar starkt avstånd ifrån dessa men är inte skolans uppgift att lära eleverna att bli fritänkande individer med egna åsikter, inte åsiktsjustera de och säga, "så här ska man tycka och tänka"?

    Vad som gör Veronica Anderssons kommentar ännu mera pikant är att den just kommer från en medlem i Kristdemokraterna!
    Vilka inte är så fötjusta i Homosexuella!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *