En riktig skitjul

När jag berättar för släkt och vänner om det här tror de inte mig. Jag förstår dem. Men nu vill jag överbevisa dem.

Så här när juletid närmar sig kan man i Katalonien hitta massor med julkrubbor. Större och mindre utställningar av scenen som omgärdade Jesu födelse syns överallt på gator, torg och i kyrkor och katedraler. Det fullkomligt dräller av Josefar, Marior, Jesusbarn, herdar, vise män, änglar, får, åsnor och andra kreatur som hör hemma i dessa heliga displayer. Så är det i hela norra Medelhavsområdet, och i något mindre utsträckning på våra breddgrader, men i Katalonien finns det en markant avvikelse:

El Caganer.

På ren svenska: Bajsaren.

I de katalanska julkrubborna sitter det nästan alltid en pojke, iklädd en lokal katalansk folkdräkt, och bajsar. Ofta lite i skymundan, i ett hörn eller så, men ändå mitt i den heligaste av heliga avbildningar, sitter en liten kille med neddragna byxor och klämmer en rejäl stock.

Exakt varför El Caganer befinner sig strax bakom Guds nyfödde son är det ingen som vet. Vissa anser att det är en fruktbarhetssymbol genom att han gödslar marken, medan andra tycker att han finns med för att det är en rolig lek för barn att lista ut var Bajsaren finns. Man vet att han inte fanns med i julkrubborna före 1800-talet, men när, var, hur och varför bajspojken finns med senare är alltså okänt.

En möjlig teori går ut på att det är en utveckling av El Tió de Nadal, Julstocken, som också är en särskild katalansk tradition. Även om El Tió är besläktad med engelskans Yule Log, i sin tur ett fornnordiskt midvinterpåhitt, så är den katalanska stocken föga förvånande något mer inriktad på exkrementer.

Med början den 8:e december ställer man fram en stockliknande figur i katalanska hem som man sedan matar varje dag fram till Julafton. På Julafton sjunger man följande visa:

caga tió                                     bajsa, stock

caga turró                                  bajsa turrónes (en slags godsaker)

avellanes i mató                         hasselnötter och ost

si no cagues bé                          om du inte bajsar bra

et daré un cop de bastó               ger jag dig ett slag med pinnen

caga tió                                      bajsa, stock

Man börjar med att slå lite lätt på stocken med pinnen, men efter ett tag slår man hårdare och hårdare. Till slut "bajsar" stocken ut godsaker.

El Caganer kan vara en utveckling av detta, men jag tror inte att man någonsin har slagit små folkdräktsklädda pojkar för att få dem att bajsa godsaker. Den troligaste förklaringen är nog att det helt enkelt är ett skämt som har blivit tradition.

På senare tid har hela Caganer-kulten växt till att innefatta politiker och idrottsmän som också avbildas som små bajsande pojkar. Inte särskilt smickrande, kanske, men det är ju ändå jul och då kan man väl ta ett traditionellt skämt med en nypa salt. Jag vet dock inte om Ronaldinho eller Eto'o har dykt upp i en julkrubba utanför La Seu ännu.

Tror ni mig nu?

Det här inlägget postades i Historia. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till En riktig skitjul

  1. Magistern skriver:

    Vafan får du allt ifrån? 😉 Jag har skrivit det förut, men är tvungen att skriva det igen; lysande!

  2. Fred skriver:

    Tack Magistern!

    Jag har bott och firat flera jular i Katalonien. Bajsmannen är vanligare i Girona än i Barcelona, men kan ändå hittas näst intill överallt så här års.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *