Samma bild som vanligt

Nu har någon läst Inger Enkvist igen. Det innebär ännu ett inlägg för att [tag]den svenska skolan[/tag] ska återgå till ”fornstora dar”. Den här gången är det Malin Lernfelt på Göteborgsposten som tror sig ha lärt sig något av Enkvists Uppfostran och utbildning:

Ju längre man läser i Enkvists bok desto mer ifrågasätter man. Att det inte står särskilt bra till med kvaliteten i den svenska skolan känner väl de flesta till. Men hur illa det är på väg att gå är det nog inte många som förstår. Och de som kommer att råka mest illa ut är barn från studieovana hem. De är de som lämnas därhän när de upplysta föräldrarna placerar sina barn i kunskapsfokuserade friskolor utan ”skojighetspedagogik”.

Fråga till Lernfelt: Ifrågasätter man Enkvist också?

Debattörer och ledarskribenter, framför allt på den borgerliga kanten, men även på de andra kanterna, verkar lita blint på Inger Enkvist. Hennes förra bok, Feltänkt, var just det – feltänkt. Hennes kritik av den svenska [tag]skola[/tag]n ligger mest på spekulationsnivå och verkar inte ha någon förankring i verkligheten. Att svenska elever fortfarande klarar sig väl i internationella undersökningar är lätt verifiera. Ett par besök på OECD och PISA räcker för att konstatera att den svenska skolan mår ganska bra.

Framför allt så känner man som [tag]lärare[/tag] inte igen bilden som gång på gång upprepas i [tag]skoldebatt[/tag]en – bilden som alltså de flesta ”känner till”: En skola i kris. Svenska elever sämst i världen. Oordning och kaos på skolorna. Lärare maktlösa flummare. Eleverna får inte den kunskap som krävs för att klara av ett liv som laglydig och moralisk medborgare. Och så vidare…

Över huvud taget är lärare ganska dåliga på att synas i debatten. Istället låter man tyckare som Malin Lernfelt – med hjälp av konservativa tradionalister som Inger Enkvist – styra debatten till att måla upp en falsk bild av skolan:

Trots att de flesta barn och ungdomar just på grund av sin ungdom inte förmår inse värdet av vissa kunskaper har vi i hög grad låtit undervisningen styras av deras önskningar. Allt i skolan skall vara ”roligt”. Det finns inte längre samma press på eleverna att anstränga sig även med det som till en början kan verka svårt och komplicerat som fanns förr. Eleverna vänjer sig därför vid ett liv utan krav.

Malin Lernfelt ljuger, eller så har hon en fullständigt världsfrånvänd syn på skolan.

  • Dagens elever styr inte undervisningen med hjälp av sina önskningar.
  • Dagens elever tycker inte allt i skolan är roligt, eller ens ”roligt”.
  • Dagens elever upplever mer press och stress än någonsin tidigare.
  • Dagens elever är mitt uppe i en skolgång som är svårare och mer komplicerad än den någonsin har varit.
  • Dagens elever har hur mycket krav på sig som helst – inte bara från skolan.

Att måla upp den falska bilden har ett syfte. Undervisningen i den svenska skolan har decentraliserats. Målstyrningen har lett till att de enskilda lärarna har fått ett större ansvar för undervisningens utforming och innehåll. Lärarna har blivit mer professionella och har fått mer makt över sitt yrkesutövande. Samtidigt har eleverna fått ta större ansvar för att utforma sin skolgång. Om elever och lärare har fått mer makt över skolan, så har andra tappat den. Och de vill ha tillbaka den.

Kraven på en [tag]pluggskola[/tag], ordningsbetyg och fler normativa prov är ett sätt för politiker, myndigheter och näringslivet att återta makten ifrån lärare och elever. Skolan ska ännu en gång bli ett verktyg för samhället att forma laglydiga svenska medborgare som efter fullgjord examen arbetar hårt och gör som man blir tillsagd.

Lernfelt och Enkvist verkar tro att lärarna inte är kapabla att utöva sitt yrke på ett professionellt sätt och att den svenska skolan skulle må bättre av att återgå till kulramar, skrivstilsövningar och råplugg av vilka råvaror som produceras i Närke.

Inget kunde vara mer fel. Den svenska skolan är fylld av yrkeskunniga lärare och ambitiösa elever.

Tiderna har förändrats – och skolan med dem. Det enda som inte har förändrats är debatten:

Våra dagars ungdom älskar lyx. Den uppträder ohövligt, föraktar auktoritet, har ingen respekt för äldre människor och pratar när den borde arbeta. De unga reser sig inte längre upp när äldre personer kommer in i ett rum. De säger emot sina föräldrar, skryter på bjudningar, glufsar i sig efterrätten vid matbordet, lägger benen i kors och tyranniserar sina lärare.

Sokrates, 400-talet f.v.t.

Det här inlägget postades i Skola, Sverige. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Samma bild som vanligt

  1. Hurra!

    ”Om elever och lärare har fått mer makt över skolan, så har andra tappat den. Och de vill ha tillbaka den.”

    Man kan nog inte sammanfatta det bättre än så.

  2. Andreas skriver:

    Roligt att du har hittat till Malin Lernfelt. Hennes åsikter är om inte obehagliga så åtminstone inskränkta. Varför GP tillåter hennes plattityder förstår jag inte, vare sig det handlar om skolan, upplopp på Hisingen eller ett gammalt danspalats på Marsstrand.

  3. Fred skriver:

    Egentligen första gången jag stöter på Lernfelt, men om man tar Inger Enkvists ord som gospel bör ens skuta inte gå för full maskin. Men det är tur att ni har någon i Götet med omnejd som kan få blodet att koka till morgonkaffet. Här nere har vi Mats Skogkär (Sydsvenskan).

  4. Lärare skriver:

    Fel! Inger Enkvst senaste bok (2007) heter Uppfostran och utbildning.  Varför har vi nu i början av 2000-talet en kris i fråga om uppfostran och utbildning i Sverige? "Den moderna trenden i uppfostran är att föräldrar inriktar sig på att vara sina barns vänner i stället för att vara förebilder och lära ut goda vanor i hemmet. I skolan antas lärarna på ett allmänt sätt stödja och stimulera elevernas utveckling snarare än undervisa och kontrollera att inlärning skett. Varken hem eller skola betonar den långsiktiga ansträngningens betydelse. I lärarutbildningen har man lagt större vikt vid teorier om den sociala miljöns betydelse än vid metoder för att förbättra inlärningen. Trots barnbidrag och trots obligatorisk och gratis skola har vi nu ett stort antal ungdomar som känner sig förvirrade. De har inte grundläggande kunskaper, och de har inte självdisciplin nog att sätta upp och uppnå mål för den egna utvecklingen. Uppfostran och utbildning pekar på de vuxnas och samhällets ansvar för den situation som uppkommit. "Modern forskning pekar mot att barn och ungdomar har svårt för att planera. Ändå är vecko- månadsbeting den förhärskande ordningen i svensk grundskola.

  5. Fred skriver:

    Lärare:
    Du får gärna precisera vad som är fel. Under tiden har jag några frågor:

    Finns det någon empirisk forskning på att "föräldrar inriktar sig på att vara sina barns vänner istället för att vara förebilder", eller är det en gissning?

    Finns det några belägg på att "varken hem eller skola betonar den långsiktiga ansträngningens betydelse", eller är det ren spekulation?

    Hur stort är antalet "ungdomar som känner sig förvirrade"?

  6. Lärare skriver:

    Det finns flera fel. PISA-studierna, som Skolverket försökte gömma undan, visar på svensk skolas problem. Andelen elever som skolkar i Sverige tillhör de högsta osv. Barn är idag mer i behov av tydlig vägledning från de vuxna och erfarna, eftersom vuxenkontakten i hemmet minskat (Scb: Barnens tid med föräldrarna 2004 )Varför använder lärarhögskolorna sig främst av empiriska studier i utbildningen? Genom att intervjua ett antal personer får man inte svar, men i lärarutbildningen har det blivit populärt att göra detta och sedan stötta upp de renskrivna texterna med citat av svenska forskare som övervintrat på institutionerna. Kritisk forskning utifrån internationellt perspektiv skulle göra susen. Att allt fler läser och lyssnar på Enkvist beror på att vi haft skolledare som Baylan och Ylva Johansson. De, liksom doktor Göran Persson, har mest tyckt om att tala själva. När stannade de upp och ifrågasatte om den förda skolpolitiken var till för eleverna bästa? Kommunaliseringen av svensk skola är det största svek som gjort och den reformen bidrog till att sänka förtroendet för SAP. Idag är allt fler politiker kritiska till skolans organisation. När går våra fackliga och politiska ledare ut och kritiserar sekten Plymouthbrödernas Laboraskolan som fått Skolverkets välsignelse? http://www.hallandsposten.se/artikel.asp?oid=246195

  7. Fred skriver:

    Puh! Din kommentar svajar över hela banan, men jag ska göra
    ett försök:

    PISA-studierna, som Skolverket tydligt gömmer på sin hemsida, är inte på något sätt
    entydiga. Visst, de visar på problemområden, men också på positiva utvecklingar. Om man tar problemområdena på stort allvar, då borde man banne mig också kunna ta till vara det positiva med den svenska skolan.

    Empiri är, vad jag förstår, att göra en vetenskaplig undersökning av verkligheten. Du verkar blanda ihop begreppet med kvalitativa undersökningar, som ofta innehåller djupintervjuer.

    När det gäller kommunaliseringen är jag kluven och tycker att det inte går att se som svart eller vitt. Jag kan tycka att ett statligt huvudmannaskap kan åtgärda problem när det gäller exempelvis betygens likvärdighet. En kommunaliserad skola innebär dock att de pedagogiska och didaktiska besluten hamnar närmre de professionella (lärarna) och dem det egentligen handlar om (eleverna). Det största sveket som politiker av alla färger begår är att försöka hitta enkla lösningar på komplexa problem. Jag efterlyser politisk konsensus när det gäller skolan. Politisk pajkastning gynnar inte någon – allra minst eleverna.

    Jag är fullständigt emot konfessionella skolor – religiösa eller politiska. Punkt. Jag vet i alla fall att ett fackförbund har kritiserat sektens skola. Det andra är nog på gång. Att de politiska ledarna i regeringen inte vågar kritisera sektens skola är kanske inte så konstigt. De är ju beroende av kristdemokraterna.

    Vad var det som var fel?

  8. Lärare skriver:

    Jag ska försöka hålla mig till området PISA-projektet (Programme for International Student Assessment). Det är initierat av OECD och dess medlemsländer. Inom OECD har en styrelse tillsatts, Board of participating countries (BPC), där varje land som deltar i studien har en representant. I BPC läggs riktlinjerna upp för PISA-projektet. PISA undersöker femtonåringars förmåga i tre kunskapsområden: läsförståelse, matematik och naturvetenskap. PISA upprepas vart tredje år, med start år 2000. Kommande studier genomförs 2003, 2006, ..osv. På så sätt blir det möjligt att mäta förändringar i resultaten över tid. Alla kunskapsområden undersöks vid varje tillfälle men ett område står i fokus. I PISA-2000 är läsförståelse huvudområde, i PISA-2003 är det matematik och i PISA-2006 är det naturvetenskap. Målet i PISA är inte primärt att utvärdera elevers förmåga att återge faktakunskaper i relation till skolämnen och styrdokument. Det är ingen måtta på hur väl reformpedagogikens förmodade goda egenskaper skall falla ut i mätningarna. Målet är i stället att utvärdera hur elever omsätter sina kunskaper i olika sammanhang, att förstå processer, tolka och reflektera över information och förmågan att lösa problem. I naturvetenskap skall frågeställningarna vara ämnesövergripande. Därmed skiljer sig PISA ifrån tidigare internationella kunskapsmätningar som har fokuserat på de gemensamma nämnarna i ländernas kursplaner. PISA har tagit fram globala kriterier och inte primärt använt de deltagande ländernas kursplaner som utgångspunkt. De första resultaten från PISA-2000 släpptes i december 2001. Resultatet finns på skolverkets hemsida. Sju länder återkommer i toppen på undersökningarna i läsförståelse, matematik och naturvetenskap. Det är Japan, Korea, Finland, Nya Zeeland, Storbritannien, Kanada och Australien. Sverige hamnar bland de slagna medelmåttiga nationerna. Det uppkomna resultatet måste vara rena chocken för skolnomenklaturan. De förväntade positiva effekterna av reformpedagogiken finns helt enkelt inte. Vilka brister ser du? Tack för allt ditt engagemang och länkarna till Mettas artikel som jag missat. Jag håller med om att skolan ska stå fri. Den ska inte styras av religiösa sekter eller politiska partier.  

  9. Lärare skriver:

    Nu finns ett av felen i svenska skola igen i alla tidningar. Aldrig tidigare har så många elever missat matten. Andelen niondeklassare som inte klarar inträdeskraven till gymnasieskolan ökar och är i år är den högsta på tio år.  Vilka är de ytterst ansvariga?

  10. Fred skriver:

    De ytterst ansvariga är politikerna, det vet du lika väl som jag. Nationellt sett styr de över skolans riktlinjer. Lokalt sett styr de över skolans resurser.

  11. Lärare skriver:

    Så svajar vi vidare. Våra politiker har i olika grad varit med och påverkat. Tjänstemän så kallade skoltalibaner har har stort inflytande. Politiskt är Anders Hultin ( Kunskapsskolans direktör ) en skoltaliban med ett förflutet som politiskt sakkunnig i Utbildningsdepartementet åren 1991-1994 under de moderata statsråden Beatrice Ask och Per Unckel. Den sistnämnde för övrigt också en av grundarna till Kunskapsskolan. Därför är det bra med en ny skolpolitik. Den ska värdera kunskap högt. Lärarutbildningen behöver snabbt reformeras.  Tillsynen måste också bli bättre. Skolverket ska inte anmäla att de gör inspektioner. De ska om det krävs agera med dolda kamera.

  12. Fred skriver:

    Skoltalibaner? Bättre tillsyn med hjälp av dolda kameror? Jag kan över huvud taget inte följa dina resonemang. Jag är klar här.

  13. Lärare skriver:

    Du skrev: "De ytterst ansvariga är politikerna, det vet du lika väl som jag".  Om du väljer att lägga över all skuld på politkerna, så gör du det enkelt för dig. Ansvariga för skolkrisen är även tjänstemän, så kallade skoltalibaner. För att få bättre skola behövs reformer, men även bättre tillsyn. Eftersom Skolverket hittills inte klarat av att avslöja röta i skolsystemet. Vid en inspektion frågade man efter mobbingplan. Någon sådan fanns inte, men rektorn hämtade en annan skolas föreskrift på nätet. Detta skedde i ett annat rum under tiden som skolverkets tjänsteman tittade igenom pärmar med dokument. Om du inte delar uppfattningen att skolan har några fel så vore det intressant att få veta vad du vill framhålla i Göran Perssons skolpolitik?

  14. Lärare skriver:

    Fred skriver även: "Debattörer och ledarskribenter, framför allt på den borgerliga kanten, men även på de andra kanterna, verkar lita blint på Inger Enkvist. Hennes förra bok, Feltänkt, var just det – feltänkt". Jag tycker boken har många poänger. Om du inte klarar av att läsa den föreslår jag  "Resa i första klass". Boken granskar de senaste decenniernas skolpolitik. Boken som är utgiven på LO:s förlag (2001.04) är på 173 sidor. Huvudförfattare till boken var Gudmund Larsson,  pensionerad LO-ombudsman. Larsson konstaterar att skolans resultat är på väg  att försämras. Risken finns för en treämnesskola (svenska, engelska, matematik) och att intresset för andra ämnen avtar. Han är också kritisk till den mängd av ämnen och uppgifter som lastas på lärarna. Han förespråkar att skolans uppgift skall formuleras mer koncentrerat: "Skolans uppgift är helt enkelt att ge kunskaper, insikter och färdigheter som man inte kan få någon annanstans." Larsson försöker ursäkta skolans misslyckande genom att ta upp tre omständigheter som under de senaste decennierna gjort skolans uppgift så mycket svårare. Den första omständigheten är att jämlikheten är försvårande. Den skola som sorterar ut ointresserade, fattiga eller obegåvade "var naturligtvis en lättare skola att hantera, än den skola där alla oavsett förutsättningar ska kunna ta sig igenom gymnasiet." Han kunde ha lagt till att den skola som skickar illitterata elever vidare från klass till klass, samtidigt som alla specialresurser är avvecklade får det naturligtvis svårt. Den andra omständigheten är att omvärlden är mer splittrad, ändrat kunskapsbegrepp, en ökad antal invandrare, minskade sanktionsmöjligheter etc. När det gäller de problem som invandringen skapat borde inte dessa ha kommit som en överraskning. Sannolikt är det så att invandrarbarnen kräver fastare regler för att kunna fungera socialt. Språkhandikappet gör att det är särskilt viktigt att dessa elever får särskilt stöd. Det här invandrarproblemet borde ha analyserats av de styrande skolbyråkraterna för länge sedan, men ingenting har hänt. Den tredje omständigheten är politikens tillkortakommande. Dels handlarna det om skolans målstyrning. Det fungerar inte, konstaterar författaren. Det handlar om en brist på utvärderingsinstrument och sanktionsmöjligheter, men också på att målen är för många och diffusa. Han kunde ha tillagt att målen i huvudsak mest består av t ex sociala frågor, jämställdhet o dyl. Det är kanske tur att målstyrningen inte fungerar. Idag är det få som inte är kritiska till SAP:s skolpolitik, som de drev med stöd av Vänstern och Mp i riksdagen. Från SSU hörs ifrågasättande, men vad man vill, förutom att öka jämlikheten, är inte mycket. SSU vill att en mer jämställd historieundervisningen ska praktiseras i skolan. Tidigare var det inte alls viktigt med kunskaper i historia.

  15. Lärare skriver:

    Expressen har en bra ledare idag  Det mest avundsvärda med finländarnas kunskapsfokus är att det skapat OECD:s mest klassutjämnande skola.I Finland har socioekonomisk bakgrund liten betydelse för en elevs skolresultat.skolresultat.Här, i jämlikhetens land, är de minst bemedlade barnen närmast ödesbestämda att prestera dåligt i skolan.Det är mot Finland Jan Björklund bör rikta blicken när han reformerar lärarutbildningen. http://www.expressen.se/ledare/1.799904/070816-lar-av-finland

  16. Pingback: “Svenska skolan mår ganska bra” « Magistern 2.0

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *