Bättre sent än aldrig?

I en debattartikel i DN skriver fd skolministern [tag]Ylva Johansson[/tag] (s) om hur socialdemokratin bör ändra på sin syn på den svenska skolan. Hon skriver en del kloka saker:

Inom socialdemokratin har det ibland funnit en tendens att överbetona skolans omsorgsuppgift och värdegrund på bekostnad av skolans kunskapsuppdrag och fostrande uppdrag. Det har ibland tagit sig uttryck i att förskollärares och fritidspedagogers arbete har värderats högre än adjunkters och ämneslärares. Det är inte rimligt. De olika pedagogiska professionerna har olika uppdrag i [tag]skola[/tag]n och arbetar med elever i olika åldrar. Deras arbete är olika men lika viktigt.

Förutom att det fostrande uppdraget kräver en betoning på omsorgsuppgiften och värdegrunden, så har hon naturligtvis rätt; Alla lärare har olika uppdrag i skolan, men deras arbete är lika viktigt. Synd att Johansson inte var skolminister när [tag]Bolognaprocessen[/tag] satte igång. Synd också att hon inte alls har hörts i debatten förrän nu. Bättre sent än aldrig?

Sätt kunskaper och lärande i centrum. Systematisk kunskapsuppföljning för alla elever varje termin. Varje barns kunskapsutveckling är skolans primära uppdrag som noga måste följas.

Kunskaper i centrum. Det låter som världens plattityd – och det är det också – men det är det efterföljande som är viktigt. Lägg märke till att Johansson, till skillnad från Alliansens skolmeister [tag]Jan Björklund[/tag], inte jämställer uppföljning med sortering i olika betygssteg. Välkommen in i debatten Johansson – bättre sent än aldrig?

Det känns skönt att någon socialdemokrat nu äntligen vågar möta Alliansens reformiver, men varför sker det så sent? Alliansen vann många poäng på sina skolfrågor under valrörelsen ifjol, men de vann debatten på walk-over.

Skolreformerna är nu i full gång. Kapellmästare Björklund dirigerar den svenska skolan in i det 21:a århundradet och har än så länge inte stött på patrull. Kanske Johanssons utspel kan nyansera den borgerligt styrda [tag]skoldebatten[/tag], men det känns som det är så dags.

Välkommen till debatten Johansson. Bättre sent än aldrig?

Det här inlägget postades i Skola, Sverige. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Bättre sent än aldrig?

  1. Tobias skriver:

    Och när uppföljning inte sker med betyg så ser vi också problemet i hur man ska kunna mäta elevernas kunskaper.

  2. Fred skriver:

    Allvarligt talat: menar du att det är omöjligt att bedöma elevernas kunskaper utan ett betygssystem?

    Antingen uppnår eleverna målen, eller så gör de det inte. Varför måste det graderas och sorteras mer än så?

  3. Lärare skriver:

    Ylva Johansson – en politruk som gjort sitt. Hon är rökt!

    Finns det något sambandet mellan politiker och skolbyråkrater och ökat antal elever som misslyckas?

    Det finns de som hävdar att problemen i dagens skola beror på att skolan inte förändrats som samhället i övrigt. Det är att förenkla och fördumma skolkrisen. Orsakerna är istället helt andra.

    Ylva Johansson kan ha många epitet, men misslyckad är det medst passande.

    Före detta skolminister Ylva Johansson fick först nytt jobb som utredare på Telia, sedan som direktör för ett IT-bolag. Som vd/galjonsfigur i e-learningföretaget @veta fick hon
    150.000.000 i riskkapital. Företaget sålde så få dataspel att det till slut lades ner. Försäljningen var mindre än Ylvas väl tilltagna månadslön.

    Ylvas uttalande och skolreformer väger lätt. Ylva sa sig skapa Europas bästa skola. Hon har skapat en väl tilltagen rikedom, för sig själv och sin familj.

    =================

    Jag är uppfödd i ett arbetarhem och har under många år röstat på s, även gått i första maj-tåg.

    Ylva Johansson och hennes gelikar ger den borgliga alliansen ökat mandat att förändra samhället. Släpp fram de som vet hur det är i skolan, som arbetar där och låt Ylva leva på pensionen. Hon har gjort sitt!

  4. Fred skriver:

    Lärare: Den svenska skolan tillhör de bästa i världen, men den hade kanske kunnat vara ännu bättre om man hade diskuterat konkreta sakfrågor istället för att komma med personliga påhopp och ganska allvarliga insinuationer.

  5. Svante skriver:

    ”Antingen uppnår eleverna målen, eller så gör de det inte. Varför måste det graderas och sorteras mer än så?”

    Från ett internt skolperspektiv kanske det skulle kunna räcka med en sådan uppdelning i godkänd/icke godkänd, men hur skall man göra när man skall välja ut elever till populära gymnasieprogram respektive högskoleutbildningar?

    Intagningsprov så fort antalet sökande är fler än platserna?

  6. Fred skriver:

    Varför inte intagningsprov till vissa utbildningar, och intervjuer till andra? Eller kanske en kombination till några?

    Oavsett vilket vore det mer kvalitativt än dagens sifferexerciser.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *