Skolpolitik – i teorin

Teoretiska ämnen? Praktiska ämnen? Försvann inte de begreppen på 60-talet?

Förslagen från skolkontrollant [tag]Jan Björklund[/tag] står som spön i backen. Nu senast handlar det om att man vill inför [tag]nationella prov[/tag] i alla teoretiska ämnen i årskurs nio.

Ska man ta bort de nationella proven i engelska, då? Jag tycker att engelska är ett praktiskt ämne som inte enbart kan läsas in genom att öppna en bok. Det kräver färdighet och – just det – praktik.

Nej, naturligvis inte. Istället återgår man till att dela upp skolämnena i bättre ämnen och sämre ämnen. Det är bara de teoretiska ämnena som är tillräckligt viktiga för att berättiga nationella prov. De andra ämnena är oviktiga. Elevernas utveckling i idrott & hälsa eller musik är oviktig för deras framtid som nyttiga och välklassificerade medborgare.

Detta är ytterligare ett steg i riktningen att dela upp befolkningen i de som klarar av en [tag]skola[/tag] med högre krav och de som inte gör det. Gymnasiet delas snart upp i de elever som ska läsa vidare, och de som inte ska läsa vidare. I framtiden kanske vi kan förvänta oss alfa-skolor och beta-skolor, så att det inte råder någon tvekan om vilken sorts elever man har att göra med. Det vore ju synd om de som inte är speciellt studiemotiverade är tvungna att umgås med de duktiga eleverna…

bravenewworld.JPG

Det här inlägget postades i Politik, Skola, Sverige. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Skolpolitik – i teorin

  1. nils pärson skriver:

    Men snälla Freon.

    Ta av dig rödstrumporna – det är nya tider nu.
    Köp dig ett par oranga (frihetsfärgen) strumpor istället i Alliansens tecken.

    Du kanske inte har förstått att sosse-flummarna förlorade valet i höstas och de två största anledningarna till det var:
    a) icke fungerande jobbpolitik
    b) icke fungerande skolpolitik

    Folk är trötta på flumskolan (believe me: jag gick i den) och folk vill ha lite ordning och reda, lite ”go”. Alliansen tror på Sverige och på en framtid för Sverige: då duger det inte att röka på som man gjorde 1968 och tro att vi kan hävda oss i konkurrensen med andra länder. Vi måste vässa tänderna och höja kvaliteten och kunskapsnivån i Sverige – och det gör vi inte genom att bedriva nån gammal sosse-skåpmats-politik. I sossarnas Sverige går 1 av 4 elever ut grundskolan utan att ha uppnått målen och 1 av 5 elever antingen hoppar av gymnasiet för att man inte klarar studierna eller utan fullständiga betyg. Om du vill ha det så, så kan du ju flytta till Kina: där regerar kommunisterna fortfarande (fast de har ju i realiteten än ännu hårdare marknadsekonomi än vi – helt enkelt för att de har fattat att det är enda vägen till välfärd)

  2. Fred skriver:

    Nesse lelle…

    Din kommentar var något av det yraste jag sett på länge. Menar du att Kina har en flumskola? Kina har Jan Björklunds drömskola: Ordning och reda, flera prov i veckan, och en tydlig klassificering av studenterna.

    Den svenska ”flumskolan” råkar tillhöra de bästa i världen. Kolla vilken statistik som helst. Jag har gått i den, jag arbetar i den och jag försvarar den gärna.

    Frågan här gäller till vilken nytta man ska ha nationella prov i de ”teoretiska” ämnena. De nya tiderna du skriver om kräver att eleverna är flexibla, kreativa och kan lära sig nya saker på ett strategiskt sätt. Vad ska man då med taktiska råpluggs-prov till?

    En sak till: Färgen orange symboliserar inte frihet (du blandar ihop den med blå). Orange kan symbolisera opposition, Junilistan, det socialdemokratiska partiet i Jamaica, eller den holländska kungafamiljen, vilket du vill…

  3. Andreas skriver:

    Jag kan nog tycka att det finns en nytta av nationella prov. Gick på en högstadieskola med dåligt rykte själv och betygen generellt var betydligt sämre än på övriga skolor i Halmstad. Trots sämre betyg så klarade sig många elever väl så bra sedan på gymnasiet.
    Nationella prov blir förhoppningsvis en rättviseaspekt på betygen som inte finns nu. Trots allt är det så att finskolorna i storstäderna premieras betygsmässigt, ialla fall i min lilla värld.
    Jag kan inte se så mycket av negativa aspekter på nationella prov. Det finns kanske en lösning att ha det även i praktiska ämnen, men inte lika lätt att införa.
    Sen kan man ju tycka att Björklund är en tokstolle men det måste inte innebära att alla ideér är fel.

  4. Fred skriver:

    Nationella prov kan alldeles säkert fungera som olja på vågorna när det gäller betygen. Men de gynnar främst de elever som gör bra ifrån sig i provsituationer. Elever som inte trivs med pluggprov, men som mycket väl kan ha andra kunskapskvaliteter, cementeras således i de lägre betygsstegen.

    När det gäller de nationella provens utformande finns det dessutom andra aspekter att ta hänsyn till. Betygen ska vara likvärdiga, dvs ett VG i Sundsvall ska vara likvärdigt med ett VG i Halmstad, något som inte fungerar fullt ut idag. Likvärdigheten är något vi lärare brottas med varje gång det är dags att sätta betyg.

    Problemet ligger i att de nationella proven också måste vara likvärdiga. Trots de sociala, pedagogiska, ekonomiska, kulturella och individuella skillnaderna som finns mellan elever, landsändar, stadsdelar, familjer och lärare, så ska eleverna få samma prov framför sig. Blir det rättvisande? Jag är inte övertygad om det.

    Alla Björklunds idéer är inte fel, men de han väljer att fokusera på just nu verkar inte ha någon som helst pedagogisk baktanke. De handlar snarare om testning, sortering och rapportering av elever. Vad det har med kunskap och lärande att göra vet jag inte…

  5. Andreas skriver:

    Ska man få ett annat prov framför sig om man kommer från olika städer eller bakgrundsförhållanden? Skulle det öka rättvisan? Det är ett resonemang jag inte kan förstå.
    Nationella prov är inte lösningen på alla problem, men de kommer inte bara att visa på brister hos eleverna utan också på skolorna. Och det kanske är något bra?

  6. Fred skriver:

    Andreas:

    Nej, jag menade att man kanske skulle avskaffa de nationella proven helt – i alla fall så länge vi har en målstyrd skola där kommun, skola, lärare och elever bestämmer innehållet i undervisningen. Nationella prov kräver ett nationellt innehåll i undervisningen. Det kräver i sin tur en större detaljstyrning av lärarnas och elevernas arbete. Makten över skolan flyttar uppåt i hierarkin, samtidigt som undervisningen blir mer standardiserad och mindre individanpassad. Jag tror inte att det ökar rättvisan – snarare tvärtom.

    Samtidigt är jag för allt som kan visa upp för mig vad jag som lärare kan göra bättre och var i klassen jag behöver sätta in extra insatser. Helt okluven är jag alltså inte.

    Mats:

    Tack!

  7. Kerstin G skriver:

    Hej Fred! Jag kan inte hålla med om att nationella prov ”kräver ett nationellt innehåll i undervisningen”. Hur så? Tag matte. Var skulle det nationella sitta? Tag svenska; att kunna skriva en essä, en artikel, en krönika eller något annat. Var skulle det nationella sitta? Likadant med engelska. Det finns inget nationellt där heller.

    Nationella prov bara ETT sätt att ta tempen på vissa kunskaper.Jag kan inte se att de stör kreativiteten utan tror tvärtom att det är utvecklande att ha något bestämt att brottas mot. Total frihet utvecklar ingenting!

    Besserwisserhälsningar från en kollega.

  8. Fred skriver:

    Matematik är universellt, engelska är globalt och svenska är av naturen näst intill nationellt. Det finns en anledning till att det bara är de tre ämnena som har nationella prov idag.

    Problemen uppstår när nationella prov ska tillverkas i historia, exempelvis. Eftersom målen idag inte begränsar stoffet på något sätt, och vi lärare är ganska fria att tolka målen, finns det ingen möjlighet att garantera likvärdigheten. Det står ingenstans att man måste ta upp Första världskriget, till exempel. Arbetet med Skåneprovet visar väl på svårigheterna i att utforma ett allmängiltigt prov.

    För att ta ett annat exempel så är religionskunskapens kursdokument utformade på ett sådant sätt att man kan hoppa över vissa världsreligioner (utom kristendomen) och ändå nå målen. Hur ska ett sådant nationellt prov se ut?

    Om man ska ha nationella prov i de ämnena krävs det att målen blir än mer konkreta när det gäller innehållet i undervisningen. Annars är det svårt att göra nationella jämförelser. Då blir det plötsligt tjänstemän på Skolverket som bestämmer vad du eller jag ska undervisa om.

    Jag håller med om att total frihet inte utvecklar någonting, men vi har trots allt målen att uppfylla. Vägen dit är vi fria att utforma. Jag tycker att det är bra att den professionella bedömningen ligger hos lärarna och inte hos Skolverket eller Utbildningsdepartementet.

  9. Svante skriver:

    Fred, kan man få ett litet förtydligande? Du skriver: ”Eftersom målen idag inte begränsar stoffet på något sätt, och vi lärare är ganska fria att tolka målen, finns det ingen möjlighet att garantera likvärdigheten. Det står ingenstans att man måste ta upp Första världskriget, till exempel. … För att ta ett annat exempel så är religionskunskapens kursdokument utformade på ett sådant sätt att man kan hoppa över vissa världsreligioner (utom kristendomen) och ändå nå målen.”
    ======================================
    För det första: Är det verkligen så? Skulle t.ex. en kristen friskola kunna välja att hoppa över allt historiskt stoff som är negativt för kristendomen (korståg, europeiska religionskrig, inkvisitionen) och välja att inte alls undervisa om islam utan att bryta mot målen?
    ======================================
    För det andra: Om det nu är så, tycker du verkligen att det är bra? Som förälder blir jag lätt mörkrädd!

  10. Fred skriver:

    Min förståelse är att det är så. Det tillkommer naturligtvis andra styrdokument än bara kursplanerna, men till syvende och sist så är undervisningens innehåll beroende av lärarens professionella omdöme – i alla fall så länge vi har en målstyrd skola.

    Och ja, en kristen skola kan mycket väl göra ett sådant urval, men jag anser att konfessionella friskolor inte bör finnas.

    Jag tycker att målstyrningen av skolan är bra för att undervisningens professionella omdömen hamnar hos just lärarna – inte hos några tjänstemän, politiker eller andra väsen från ovan.

  11. Kerstin G skriver:

    Jasså, du tänkte på ämnen som historia och religion. Jo, det är naturligtvis svårt att göra nationella prov på dessa ämnen – såvida det inte centralt bestäms att vissa moment ska ingå medan andra kanske kan vara fria.

    Det påminner litet om kanon-diskussionen i litteratur för ett tag sen. Det var ju en folkpartist Wikström som ville ha en lista över skönlitteratur som alla skulle läsa.

    Undervisningens innehåll är beroende av lärarens professionella omdöme, säger du. Ja, fast det ligger mycket i valet av läroböcker. Dessa blir ju ett sorts rättesnöre, en kanon. Och där kommer smart marknadsföring in i bilden!

  12. Fred skriver:

    Jag håller fullständigt med dig, Kerstin. Det påminner om kanon-diskussionen – särskilt den i Danmark där en regeringsutredare listade 29 punkter som historieundervisningen på grundskolan skulle fokusera på. Med ett införande av nationella prov i historia är det kanske dit vi är på väg.

    Och visst spelar valet av lärobok en oerhört stor roll. Åter igen hoppas jag på lärarens professionalism.

  13. Kerstin G skriver:

    Håller med om att lärarens professionalism ska råda.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *