Ensidig skoldebatt

De flesta håller nog med om att landets främsta debattsida är belägen ett par sidor in i Dagens Nyheter. Visst, debattens vågor går höga även i Svenska Dagbladet, GöteborgsPosten och Sydsvenskan, och om man pallar sålla genom dyngan kan man även hitta lite debatt i Aftonbladet och Expressen också. Men att hamna på [tag]DN Debatt[/tag] är att stå i landets främsta pulpet.

DN Debatt ger intrycket av att ge plats åt alla åsikter – att vara hela Sveriges debattarena. Men så är inte fallet. Egentligen sker ett tydligt ideologiskt urval av debattartiklar – och inom vissa områden visar man bara upp den ena sidan i en debatt. Ett sådant område är skolan.

Härom veckan kom en rapport om hur DN Debatt skildrar den svenska [tag]skola[/tag]n: Kunskapens fanbärare av [tag]Matilda Wiklund[/tag]. Lärarutbildaren Olle Holmberg uppmärksammade Wiklunds rapport i Pedagogiska Magasinet och han skriver så här om hennes analyser:

Att läsa analyserna är att tillägna sig en bred överblick över ett konservativt tankegods uppblandat med strövisa nyliberala inslag. Här finns rötterna till den aktuella folkpartistiska [tag]skolpolitik[/tag]en: övertygelsen om att lika barn leka bäst i skolan och att praktisk begåvning och studiebegåvning bör hållas isär, att kunskapen är given, odiskutabel och realiserad i traditionella ämnen, att läraren ska vara kunskapsförmedlare och överlåta det sociala samspelet till föräldrarna, att ordning och reda kan uppnås ominte lärarna hålls tillbaka av hämmande lagar och regler och så vidare. Det förlorade skolparadiset fanns före 1970, innan massutbildningen introducerades i Sverige med en gymnasieskola för alla och en utökad antagning till högre utbildning.

Wiklund skildrar hur rötterna till dagens folkpartistiska skolpolitik kan hittas i 90-talets debattsidor i DN. Jag tvivlar inte ett dugg på att bilden av skolan i 2000-talets DN Debatt är lika konservativ och nyliberal som under 90-talet. Senast i tisdags fick vi reda på att skolans läroböcker är fyllda av vänsterpropaganda – enligt folkpartiets Mauricio Rojas. Ingen har sagt emot honom, ännu…

Olle Holmberg fortsätter:

Denna skola konstrueras i jämförelse med en motbild, ”de utbildningspolitiska Andra” – så kallade progressivistiska utbildningsförespråkare eller, för att gå mer rakt på sak, socialdemokratiska politiker. Dessa sägs företräda flum, orealistiskt jämlikhetstänkande, likformighet, kravlös frihet, låt-gå-mentalitet och så vidare. De utbildningspolitiska Andra etableras som en motståndarposition, något att profilera sig gentemot, och ges inte plats för sin egen skull.

DN Debatts tongivande allsmäktighet har lett till att den svenska skolan lyckats utmålas som en institution i kris, med stora ordningsproblem, dalande kunskaper, ökande mobbing och en lärarkår som saknar status och befogenheter. Ja visst ja, skolan har också utmålats som en bastion där vänsterflum och kommunistpropaganda genomsyrar all undervisning (se Rojas, igen!).

Wiklund har en förklaring till hur det kunnat bli så här:

För krafter som önskar saluföra ett utbildningspolitiskt skifte kan framställningen av en sådan krissituation för den existerande skolan givetvis erbjuda goda försäljningsargument. Intresset för andra vägar torde gynnas om nuläget framstår som krisdrabbat och problembemängt. I Dagens Nyheter finns en tydligt framskriven lösningsarsenal med släktskap till utbildningspolitiska rörelser på andra håll där en omstrukturering som exempelvis innebär ökad differentiering, valfrihet och marknadsanpassning eftersträvats. Ett möjligt svar på frågan om varför kriskonstruktionen etableras med en sådan styrka och kraft är att den erbjuder ett konkret problem, ett eftersökt sjukdomstillstånd till den lösning och det botemedel som finns parat.

Man har alltså hittat en lösning på ett problem som själv har hittat på. Praktiskt.

Två viktiga lärdomar finns att dra från det här. Det ena är att kanske inte alltid tro på att den svenska skolan ständigt är i kris. Det andra är att inte alltid lita på att alla sidor får komma till tals på DN Debatt.

Varför känns det hela tiden som om man som [tag]lärare[/tag] kämpar i uppförsbacke? Råkar man trivas med sitt jobb, har goda kollegor och undervisar fantastiska elever som suger åt sig kunskap – nog fan ska man må skit för det också och anklagas för att vara flummig och en del av ett uppfunnet problem. Nåja, snart sommar…

Det här inlägget postades i Politik, Skola, Sverige. Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Ensidig skoldebatt

  1. Visst är det så att verkligheten i den svenska skolan är mer mångfacetterad än den bild som batong-Björklund vill förmedla. Men han har sina poänger.  Visst är det också så att det sker hårt styrt (ideologiskt?) urval till DN-debatt, som till alla andra debattsidor. Det som förvånar mig är att detta förefaller vara en nyhet. Oj då, får inte alla som vill publiceras på DN-debatt?Det hade varit uppfriskande med ett inlägg på DN från den riktigt mjuka flumvänstern där det viskas efter grupptentamen och betygsfri utbildning, det hade onekligen breddat dagens debattklimat

  2. Fred skriver:

    Det som är störande är att alla de största debattforumen har en liberal vinkling (DN, SvD, GP, Sds).

    Det innebär att debatten styrs av liberala skribenter och sossehatande domedagsprofeter som kan utmåla den svenska skolan som inne i en akut kris, trots att sanningen kanske är en annan. Den andra sidan vill också komma till tals i DN Debatt, men tillåts inte av ideologiska skäl.

    Det innebär också att nedsättande begrepp som "flumvänster" tillåts stå oemotsagda. Skoldebatten ägs just nu av de som använder de begreppen, och de som avfärdas med begreppen tvingas stå bredvid och hålla tyst.

    Det är bekvämt att föra en ensidig debatt. Man vinner ju, hela tiden.

  3. Pingback: metabolism En opolitisk skola? «

  4. Mats Olsson skriver:

    Det finns något självömkande över Wiklunds och Holmbergs texter. Det är dags att ge upp hoppet om dessa sidor och gå vidare. En borgerlig tidning är en borgerlig tidning är en borgerlig tidning. Problemet är kanske att det finns en myt om  en opolitisk debatt och att konspiratoriska offerteorier frodas.Är det någon mer än jag som minns TV-serien Lackalängan och den olyckliga dramaläraren-Ingen tycker om mig!

  5. Problemet är att vi lärare inte kommer igenom bruset. Det är aldrig en innanför bild utan alltid en utanförbild, en bedömning ovanifrån. Lärarkåren måste igenom, säga till, markera gränser. Det är svårt – jag har prövat – och har inte givit upp – men någon motbild tycks media inte önska sig. Det blir en debatt i samma fotspår som tidigare. Intresssant läsning och viktigt blogg.Anne-Marie Körling  

  6. Fred skriver:

    Pris från en prisad lärare? Tackar!

  7. Sture Eriksson skriver:

    En rad fakta som borde känneteckna skoldebatten finns på: ”Sture Erikssons hemsida”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *