Det finska undret

På många håll accepteras i dag en allmän oreda där elever får vara respektlösa mot varandra, lärare och [tag]skola[/tag]n som institution. Många grundskolor dras med en ovärdig fysisk miljö. Bråk och stök ses som något normalt och lärarna har krympt till rädda åskådare som undviker stökiga elever och av rädsla blundar för problem. Så ska det naturligtvis inte vara. Lärarens auktoritet måste återupprättas och yrkets status höjas.

Ledare i GöteborgsPosten försöker hitta felen med den svenska skolan utifrån den senaste [tag]PISA[/tag]-rapporten. Behjärtansvärt.

[tag]Finland[/tag] skiljer sig fördelaktigt från [tag]Sverige[/tag] i fråga om skolornas självständighet, lärarens status och tidiga betyg, i vissa skolor redan från första klass. Så, där någonstans har den svenska skolministern sneglat åt rätt håll.

PISA och Finland, igen. Det väcker lite frågor:

Är Finland verkligen fullt jämförbart med Sverige? Beror de finska resultaten i PISA-undersökningarna verkligen på det finländska skolsystemet? Kan det finnas en annan förklaring? Är [tag]OECD[/tag]:s PISA-rapporter helt opolitiska och helt pålitiliga? Vad utgår PISA ifrån när de graderar och värderar olika länder (och i detta fallet nedgraderar och nedvärderar Sverige)?

På Åbo universitet (i Finland) har pedagogikprofessorn [tag]Michael Uljens[/tag] gjort ett försök till att förklara den finska framgången. Detta har han gjort genom att analysera, inte bara resultaten, utan också själva PISA-processen. Vilken vetenskaplighet kan rapporterna tillmätas? Vilken hänsyn tas till de nationella läroplanerna? Vilken roll spelar det faktum att PISA är en del av OECD, en organisation som vill gynna ekonomisk utveckling?

Uljens väcker en hel del tankar om vilken betydelse som PISA egentligen ha. Ibland verkar det som om den svenske skolministern, [tag]Jan Björklund[/tag], stirrar sig blind på PISA-rapporterna och ser domedagen annalkas när Sverige tappar placeringar i de många tabellerna som PISA-rapporterna består av. Björklund får naturligtvis vatten på sin kvarn när GP (liberal) menar att han sneglar på rätt håll.

Något att tänka på när PISA-rapporterna kommer på tal (enligt Uljens):

  • PISA kommer inte med en enda förklaring till varför resultaten mellan länderna skiljer sig åt.
  • Inlärning och kognition ingår i kulturella kontexter. Att därför mäta ”samma sak” i två länder blir inte helt oproblematiskt.
  • PISA-undersökningarna sägs bygga på en vetenskaplig grund, men har ingen begreppsmodell eller teoretisk förklaring till varför skolor ”lyckas”.
  • Det står inte klart hur elevernas resultat kan relateras till det pedagogiska handlandet.
  • PISA tar inte hänsyn till de nationella läroplanerna, dvs de dokument som styr lärarnas arbete.
  • PISA verkar leda till en likriktning av utbildningssystemen. Större harmoni inom utbildningarna leder till större mobilitet på arbetsmarknaden – ett uttalat mål för OECD.
  • PISA skapar konkurrens mellan länderna, vilket leder till större osäkerhet, vilket i sin tur leder till att man vill höja sin prestation utan någon som helst möjlighet att känna sig tillfreds.
  • Undersökningarna leder till en marknadsekonomisk syn på utbildning. Begrepp som prestationsmätning, effektivitetssökning, valfrihet och decentralisering blir bärande.
  • PISA leder till fler nationella prov. Fler nationella prov leder inte till mer likvärdiga skolor, utan leder till en konkurrenssituation.

Något att tänka på när Finlands tätposition kommer på tal (också enligt Uljens):

  • Finland har aldrig deklarerat intentionen att ha ”världens bästa skola”.
  • Finlandssvenskar har i allmänhet sämre resultat.
  • De finska resultaten visar inte på att Finland har en utpräglad ”pluggskola” – även på problemlösning är de finska ungdomarna bra.
  • Den finska läroplanen stämmer väl överens med PISA:s mätningsområden, särskilt inom matematik.
  • Finska 7-8-åringar går 540 timmar i skola om året. Genomsnittet är över 600. Enligt OECD:s mätningar verkar det som om ju färre timmar man går i skolan, desto bättre blir resultaten.
  • Lärarutbildningen för klasslärare i de lägre årskurserna i Finland är på 5 år, varav hälften (2,5 år) är pedagogik.
  • Lärarutbildningen för ämneslärare (åk 7-9 & gymnasiet) är lika lång, men där består pedagogiken av endast ett år.
  • I Sverige förstärker man ämneskunskaperna för klasslärare, medan man förstärker de pedagogiska kunskaperna för ämneslärare.
  • Finland har en invandrad befolkning på 0,1 %.

Och när vi har tänkt färdigt på Finland och hur OECD vill utforma världens utbildningar, så kan vi kanske ägna oss åt väsentligare saker. Som, till exempel, hur vi ska göra den svenska skolan bättre.

Det här inlägget postades i Skola, Sverige, Världen och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Det finska undret

  1. Martin skriver:

    Som vanligt bästa inlägget i frågan. Pisa måste problematiseras ingående, och jag blir galen på när lösningarna hamnar på dagisnivå vilka de ju lätt gör – som i GP ovan. Pisa är lätt att avvisa för många debattörer, men som du visar – inte Finland.

    Varför jag tycker att vi skall titta mer på just Finland är att Finland i så gott som alla avseenden är extremt likt Sverige. De regionala skillnaderna mellan t ex stad och land i våra respektive länder är mycket större än skillnaden mellan t ex Göteborg – Helsingfors, eller Uppsala-Åbo.

    Intressant länk för övrigt, men jag blir alltid mycket mycket skeptisk mot just professorer i pedagogik. Min erfarenhet av Uljens diton i Sverige är att mycket är ideologiproduktion mer än vetenskapligt förankrade åsikter. Med all respekt för att jag tror att vi kan ha lite olika politiska åsikter, Fred – vad finns det för presuppositioner i Uljens yttrande, som:

    Större harmoni leder till större mobilitet mellan länder
    Pisa skapar konkurrens mellan länder
    "Undersökningarna leder till en marknadsekonomisk syn på utbildning. Begrepp som prestationsmätning, effektivitetssökning, valfrihet och decentralisering"
    "PISA leder till fler nationella prov. Fler nationella prov leder inte till mer likvärdiga skolor, utan leder till en konkurrenssituation".

    För att uppfatta dessa punkter som kritik mot Pisa måste man dela en politisk uppfattning med Uljens. Vi som har en annan sådan förstår inte helt vad som är problemet med det han tar upp.

  2. Fred skriver:

    Man bör vara medveten om den ideologiska aspekten av PISA-undersökningarn, oavsett om man själv befinner sig på den delen av skalan eller inte.
         Som du säkert har förstått delar jag Uljens uppfattning. Konkurrens mellan olika länders utbildningssystem leder till en ekonomifiering (om det nu finns ett sånt ord) av utbildningsområdet som är djupt olycklig.
         När det gäller pedagogik och utbildning litar jag hellre till ett paper från en pedagogikprofessor på ett universitet i Finland, än till en rapport från en ekonomisk organisation som OECD.

  3. Martin skriver:

    Jo, men det är svårt att jämföra Pisa och Uljens. Båda bör bemötas med stor dos skepsis och sunt förnuft. Jag tror att jag litar mest på den som anför bäst stöd för sin tes (såklart. Här antyder jag ju att det finns folk som inte gör det, sorry).

    Självklart bör man ifrågasätta underliggande ideologiska grundantaganden i all forskning. Det som retar mig mest är när forskare utifrån en mer eller mindre genomskinlig ideologisk – och inte vetenskaplig – position kritiserar något – och ger sken av att kritiken är vetenskaplig och inte ideologisk. Det ser vi alldeles för mycket av just nu, inte minst hos vår kära skolminister.

    Kritik måste vara ideologisk (det kallas ju politik), men kritiken blir inte mer giltig av att avsändaren är finsk professor än om det hade kommit från socialdemokratisk skoldebattör här hemma. Och Pisa blir varken mer eller mindre giltig av att den genomförts av den ekonomiska organsiationen OECD.

    Det mest drastiska exemplet på den ekonomifiering (nu finns det ett sådant ord?) du pratar om är George Bushs program "Leave no child behind" eller något sådant, där det råder en total konkurrenssituation mellan skolorna, eftersom de som lyckas sämre straffas med mindre bidrag. Det leder till ett totalt fokus på att testa eleverna hela tiden, och att undervisningen bara enbart uteslutande handlar om att träna på det som kommer på provet. Bara idén att ta ifrån svaga skolor resurser är ju … bisarr.

    Det är detta som är faran som lurar bakom Pisa och utökad statlig kontroll (t ex genom fler nationella prov oftare som jag är en anhängare av). Att undervisningen slår över till att bli helt instrumentellt inriktad på att knäcka sina konkurrenter i närområdet.

    Om du har lust och ork – se gärna parallell men väldigt ostrukturerad debatt på

    http://svensklararen.blogspot.com/2007/12/didaktiskt-sjvbedrgeri-ute-i-kritdammet.html

  4. Fred skriver:

    "Kritiken blir inte mer giltig av att avsändaren är finsk professor än om det hade kommit från socialdemokratisk skoldebattör här hemma. Pisa blir varken mer eller mindre giltig av att den genomförts av den ekonomiska organsiationen OECD."
         Jag kan tycka att detta är ett resonemang som för oss närmre ett slags kritiknihilism (ett ord som härmed existerar) där man ogiltigförklarar all kritik på grund av att den har en ideologisk bas.
         Jag sökte upp Uljens eftersom jag ville ha en motvikt till GP:s (och många andras) villkorslösa kapitulation inför PISA-resultaten. Att han både var finländare och pedagogikprofessor såg jag bara som en fördel. Det behöver inte betyda att hans ord är gospel.
         När det gäller den totala konkurrensen mellan skolorna så tror jag att det är där vi kommer att hamna någonstans. PISA tillskrivs allt större betydelse, direkt skolpeng införs både här och där, och snart får vi nationellt rangordnade universitet, högskolor och gymnasier. Konkurrensen blir ett självändamål där tester, nationella prov och betyg syftar till att bestämma var på skalan man hamnar. Skolor som hamnar längre ner på skalan tappar elever och därmed den direkta skolpengen. Ett slags självreglerande no child left behind-program som underblåses av OECD:s blåsbälg: PISA.
         Ideologiskt ställningstagande eller inte: Jag kan inte ställa upp på den utvecklingen. Jag hoppas att detta inte gör mig till gråsosse…

  5. Martin skriver:

    :^) Sorry, det var inte min mening, Fred.

    Jag läste igenom hela Uljens, och tycker inte han är så ideologisk utan snarare väldigt skarp. Och underbyggd.

    Jag måste bara betona att jag är helt med dig i att kritiknihilism (utmärkt ord) inte är så bra. Jag ser mig själv som väldigt ideologisk, och försöker kritisera t ex skolan och skolpolitiken från mina ideologiska utgångspunkter. Men höger eller vänster – bäst underbyggd argumentering vinner.

    Angående konkurrens etc i skolpolitiken tror jag att vi kan hitta en fungerande svensk formel för hur det skall funka. Att t om Björklund nu pratar om att en självklarhet som att friskolor skall ha samma regler som kommunala, samt att kommunala skolor inte får säljas ut hur som helst ser jag som tecken i tiden.

    Fortsatt trevlig helg! /m

  6. Fred skriver:

    You have my full agreement. Have a nice one!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *