Katten är fortfarande inte hemma

beethoven.jpgLandets fjärde största morgontidning, [tag]Sydsvenskan[/tag], fortsätter sin artikelserie om [tag]skola[/tag]n i Staffanstorp. Den tredje delen heter ”Så kan en fis få tyst på Beethoven” och handlar om ordning och reda. (Om de andra delarna här.) Jag undrar om [tag]Jan Björklund[/tag] läser den. Jag tror det knappt, för innehållet i artikeln visar på skolministerns ihåliga [tag]ordning[/tag]sbegrepp.

Lärarna i artikeln anser inte att kepsar, mobiltelefoner och mp3-spelare är ett problem i klassrummen. En av lärarna säger att ”det kanske är en generationsfråga. Men jag kan inte riktigt se problemet med mössorna.” En annan säger: ”Mobiltelefoner. Det är en sådan där symbolgrej för politiker. Men egentligen är de inget stort bekymmer i dagens skola.” Om mp3-spelare säger en tredje [tag]lärare[/tag] att ”det är okej att de lyssnar medan de räknar. Vissa koncentrerar sig bättre då.” Och ändå används de sakerna flitigt i skoldebatten för att visa vilken oreda som råder i den svenska skolan.

Inte helt oväntat har skolledningen på skolan en avvikande åsikt. Så här uttrycker sig en av rektorerna:

En del lärare klarar att prata lite om fotboll under lektionen, och hämta tillbaka respekten igen och gå tillbaka till SO:n eller vad det nu var. Andra lärare klarar inte det. Och då är det bättre att ingen lärare pratar fotboll eller tillåter mössor på.

Kan någon stava till inkommensurabilitet?

Jag kan förstå att skolan måste ha gemensamma regler, men varför ska de vara väsensskilda från reglerna som gäller i samhället i stort? Varför måste kepsdiskussioner inleda varje läsår/termin/lektion när de inte på något sätt hämmar inlärningen? Varför kan man inte utnyttja mobiltelefonerna istället för att stänga dem? Varför får inte mp3-spelare användas, när de bevisligen stödjer vissa elevers inlärning? Eller måste alla [tag]elever[/tag] vara likadana? Och har skolan i Staffanstorp verkligen en regel som begränsar fotbollssnacket i klassrummet?

I klassrummen råder lugn och ro, trots alla skräckscenarior, mycket tack vare att skolan infört ett ”klasstak” på max 20 elever per klass. För mig låter det som en dröm. Tänk vilken elevkontakt man hade haft. Ingen elev hade varit osynlig. Men det är dyrt och långsiktigt och då är det ingen lösning för fyraårstänkande politiker som håller hårt i plånboken. Det man är ute efter är snabba och billiga lösningar som kan vara allmängiltiga och som kan ge omedelbar verkan. Och då passar kepsförbud, mobilförbud och mp3-spelarförbud bra, gärna tillsammans med ordningsbetyg. Billigt och publikfriande.

I korridorerna, å andra sidan, råder kaos, enligt artikeln – hårda ord och brottningslekar som lätt spårar ur – och det är här det blir intressant. Självklart ska det råda lugn och ro även i korridorerna, men vilket ansvar ligger på lärarna? Ligger det i lärarnas uppdrag att agera vakter och poliser? En lärare berättar: ”Man ska orka också. Vissa dagar undviker man de hörn där det brukar bli bråk. Det borde inte vara så, men det händer.” En aspekt är arbetstiden. Om man på en arbetsdag ska gå rastvakt, äta pedagogisk lunch (vara lunchvakt), hålla i en hel dags lektioner, planera, rätta och delta i konferenser – när har man paus?

Så där. Några frågor att tänka på när vår skolminister kommer dragandes med enkla populärlösningar på egentligen ganska komplexa problem.

Gott nytt!

Det här inlägget postades i Media, Politik, Skola, Sverige och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Katten är fortfarande inte hemma

  1. Olle skriver:

    Hittade en youtubefilm, som ger lite större räckvidd åt diskussionen än majorens argumentering.http://www.youtube.com/watch?v=pMcfrLYDm2U

  2. Christer skriver:

    Right on! Den enda regeln vi behöver när det gäller attiraljer och prylar i klassrummen är att det inte är tillåtet att störa undervisningen; vad det innebär är upp till varje lärare och klass att avgöra. Ibland är det inte möjligt att äta t ex en banan under lektionen och andra gånger är det t o m lämpligt. Är det ens lagligt att tvinga någon att ta av kepsen? Jag har för mig att det blivit ett jäkla liv när lärare har försökt få tjejerna att sluta med smink…

    Gott slut och gott nytt!

  3. Gambleputti skriver:

    Att lärare inte kan sätta egna gränser utan måste söka generella förbud att luta sig mot är ett större problem för ordningen i skolan än vad en keps, mobiltelefon eller mp3 spelare någonsin kommer att vara.
    Att vissa elever, använder dessa atribut för att fly undervisningen är ett socialt problem, och man löser inte det genom att förbjuda atributen.

  4. Martin skriver:

    Att man inte får prata fotboll med eleverna, är du seriös? Orkar bara inte läsa dina länkade artiklar – bara orkar inte.

    Kepsar och mobiltelefoner är så uttjatat och som du säger – jag fattar inte att folk håller på att tjata om detta mer. Det är inte ett problem. Jo, jag kan tycka att det var ett litet problem med mp3-spelare precis när alla fått sin första – och därför fick jag säga till elever med lurar i öronen att ta ut dem. Snälla, vad är problemet?

    Mycket av de ordningsproblem i skolan som det hela tiden tjatas om försvinner om elever har något vettigt att göra och att någon ansvarar för att något blir gjort (nej, elever varken på grundskolan eller gymnasiet är inte mogna att ta ansvar för något så abstrakt som sin egen utbildning). Om de sedan har keps på sig … snälla.

    http://svensklararen.blogspot.com

  5. Hej. Tack! Jag har tröttnat på all debatt som handlar om det som är utanför huvudet snarare än det som händer inuti huvudet. Kepsen är lärarens problem. Mobiltelefonen ringer i lärares portföljer och handväskor. Musik skriver jag allra bäst till , kan till och med skriva samtidigt som jag kokar potatis, någon talar till mig, eller telefonen ringer, det blir ett avbrott, men så ser livet ut. I skolan ser livet inte ut som livet ser ut utanför den. Puh, så trött jag blir. Allt gott. Jag läser dig ofta, ofta.
    Tusen tack. Anne-Marie

  6. Gambleputti skriver:

    Martin// Visst är det ett problem, annars skulle vi inte diskutera det. Men det är inte sakerna som är problemet, utan skolans oförmåga att anpassa sig.
    Angående elevernas förmåga att ta ansvar, så träffar du rätt i att de inte är mogna för att ta ansvar för sin egen utbildning, men redan förskolebarn är fullt kapabla att ta delar av ansvaret, tyvärr saknar många vuxna förmågan att dela med sig, och om de ska göra det, lämnar de över allt.

  7. Fred skriver:

    Tack alla! Det är skönt att det blir en positiv diskussion kring detta. Ofta möts man bara av mothugg. Gott nytt!

  8. Fredde skriver:

    Visst….det finns inga problem. Och finns det problem måste vi höja skatten. Men nu fanns det ju inga problem……gäsp. Jag föreslår att du sätter ett prov från realskolan i händerna i dagens ungar. Men det finns ju inga problem…….

  9. Fred skriver:

    Hur skulle ett realskoleprov kunna lösa problemen vi inte har?

  10. Martin skriver:

    Ha ha, Fredde, din surpuppa! Jag följer dig i spåren! :^) Ey, har du skaffat en egen blogg än?

  11. Gambleputti skriver:

    Fredde//
    Rent hypotetiskt skulle det också vara intressant att be en realskoleelev på 50-talet att googla fram svaren.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *