Ideologiskt kanonfoder

Hjärnforskaren och professorn [tag]Martin Ingvar[/tag] skriver på söndagens DN Debatt om hur skolan struntar i hur barns hjärnor fungerar. Det är ett mycket ideologiskt färgat debattinlägg.

Inledningsvis går han [tag]Jan Björklund[/tag]s ärenden där dagens [tag]skola[/tag] endast är en förlängning av den socialdemokratiska partiapparaten. Många av argumenten för att den svenska skolan är kass verkar tagna direkt ur den folkpartistiska partiboken, med all den skrämselpropaganda den innehåller. Några highlights:

  • ”världens dyraste skola”
  • ”inte världens bästa skola”
  • ”flummig central dogmatik”
  • ”en tydligt medioker plats i […] internationella jämförelser”
  • ”Indien och Sydostasien stormar fram”

Detta är en tolkning som snarast borde förpassas till historiens skräphög. Dagens skola är en följd av breda politiska överenskommelser. Hur mycket man än vill skylla på både [tag]Mona Sahlin[/tag] och Göran Persson så kan man inte bortse från att socialdemokratin inte utformat skolpolitiken ensamt.

Martin Ingvar fortsätter dock med att komplicera bilden av skolpolitiken:

  • ”Vankelmodig populism har präglat flera partiers hållning”
  • ”[Betygssystemet] diskriminerar entydigt pojkar från arbetarklass”
  • ”Antingen gör man om betygen så att de fungerar eller så bör de tas bort i sin helhet.”

Jag kan inte lista ut vilken ideologi som Ingvar skriver under på (även om jag har mina blåa misstankar). Egentligen borde detta vara bra, eftersom det antyder att [tag]politik[/tag] inte har med skolans utformning att göra, men Ingvars artikel kommer att få motsatt effekt. Folkpartiet kommer att få vatten på sin kvarn genom bredsidan Ingvar levererar mot den tidigare socialdemokratiska [tag]skolpolitik[/tag]en. Samtidigt kommer Socialdemokraterna att få bekräftat att Jan Björklund är inne på fel linje när han vill betygsätta 12-åringar. Syftet med debattartikeln verkar därför vara förverkat.

Hjärnforskare är välkomna i [tag]skoldebatt[/tag]en, men jag tycker att de borde kunna leverera annat än ideologiskt kanonfoder. Varför inte rikta in sig mer på forskningsrön? Varför inte komma med förslag på politiskt ofärgade lösningar? Konkreta förslag eller exempel lyser med sin frånvaro i Ingvars artikel – och det är väl ändå ganska flummigt…

Det här inlägget postades i Politik, Skola, Sverige och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

31 kommentarer till Ideologiskt kanonfoder

  1. Max skriver:

    Vägen till framgång ligger i att våga se vad man ställt till med, även om det gör ont…
    Får intrycket att du är så flitiga att du blir dum.
    Skallen är till för att tänka med och inte bara för att hålla isär öronen….
    Gör resan och skaffa egna barn och få erfarenhet av skolan, ge dig inte på en debatt utan kunskap.

  2. Kalle skriver:

    Du påstår att det är en ideologiskt inlägg?
    På vilket sätt handlar differentiering mellan ämnena om ideologi? Som student på en teknisk högskola så ser jag dagligen hur alla nyanlända studenter på sin höjd kan räkna. De förstår inte matte. För mig är dessa inte ideologi utan daglig praktik.

    Nej, jag ser det som såhär. Eftersom du själv är så otroligt ideologisk så saknar du förmågan att se det abstrakta i inlägget och tolkar bara det du konkret kan ta dig till, vilket i detta fall innebär det du finner som politiskt färgat. Kanske är det som så att det är just pga det som står i artikeln som du saknar förmåga att ta till dig innehållet. Skolans misslyckande.

  3. msl skriver:

    Låt mig först säga att jag personligen varken sållar mig till höger eller vänster på den politiska skalan — eftersom detta verkar vara en fråga av ytterst stor vikt för dig.

    Problemet med den svenska skolan är varken socialdemokraterna eller deras motpart, utan det ideologiska krig som dem emellan förlagts och flyttats till skolans domän. Skolan har de senaste decennierna varit den skådeplats där de båda blocken flexat sina muskler.  Det är detta som Ingvar har störst synpunkter på.

    Att socialdemokraterna kommer i skottlinjen är bara ett naturligt resultat av att de borgerliga inte hunnit utforma och realisera några förändringar av skolpolitiken de korta perioder som de varit i innehav av makten. De senaste decenniernas skola är färgad av socialdemokraterna och Göran Persson (som var skolminister 1989 och genomdrev kommunaliseringen av skolan).

    Detta var en ganska borgerligt sinnad förändring som öppnade mot friskolor (ökad valfrihet) samt ökad individuell frihet i undervisningen för eleverna  (något som liberalerna knappast protesterade högljutt mot vid tiden det begav sig).

    Problemet med det utopiska manifest som senare kom att kallas läroplan 94, där undervisningen var individualiserad och alla barn fick personliga studieplaner och plötsligt mirakulöst – utan att några extra medel avsatts för skolan – skulle få varenda en av sina personliga utvecklingsbehov tillgodosedda var just det som var den fina idén i det hela: Att det var en utbildningsmässig utopi som skulle uppstå utan några helst ansträngningar, extra medel eller reformer av undervisningen baserade på vetenskapligt förankrade studier.

    Det magiska pappret skulle förmå folket att reformera skolan helt på egen hand.

    Att liberalerna började klaga nu är just av det faktum att läroplanen var blått sinnat på pappret, men inte blev det så mycket i praktiken.

    Kan inte ge dig lättillgängliga källor till allt jag hävdar men:

    Bara de senaste tio åren har vi haft en betygsinflation på närmare 20%. Detta är den största anledningen till att elever idag inte har någon tilltro till betygssystemet och förmodligen en bidragande faktor till att många helt enkelt inte bryr sig.

    Finns en undersökning av betygsstabiliteten från 1997-2002 av Christina Wikström, Umeå  Universitet.  Under den perioden gick betygen upp ungefär 10% (med skillnader i olika ämnen) utan några märkbara mätbara ökningar i andra kunskapsbaserade test.

    Skillnaden mellan de socioekonomiska blocken har stadigt ökat snarare än minskat sedan reformen, medan socialdemokratin under tiden unisont skanderat att "alla ska med", och utgett sig för att värna om arbetarbarnen.

    Även här kan jag inte länka till mycket av det jag vill , men skolverket har själva utvärderat sina siffror, och jag skulle tro att de förmildrar rätt mycket i sina rapporter:

    http://www.skolverket.se/sb/d/1271/a/5443

    http://www.skolverket.se/sb/d/1271/a/7559

    Så för att avsluta: Socialdemokratins skolreform var bra på pappret. Men pappret hade ingen större förankring till verkligheten. Skolorna blev ökat segregerade, skillnaderna mellan högutbildade föräldrars barn och lågutbildade blev större (eftersom det i princip är föräldrarna som sköter det mesta av lärandet nuförtiden) och eleverna saknar och missbrukar betygssystemet.

    Job well done.

    Nu är det dags för de blåa att slå tillbaka med en dos av deras egen ideologiska medicin — och så fortsätter det…

  4. John Charles skriver:

    Tydligen trampade Martin Ingvar på en öm tå. Det är nog inte Ingvars tankar "som snarast borde förpassas till historiens skräphög".

  5. Staffan skriver:

    "Saknar konkreta förslag"??? Tycker han är synnerligen tydlig i påpekandet om hur betygsystemet bör vara:
    Först och främst – betyg skall ses som återkopplingssystem!
    Sedan: antingen tar man bort det helt och hållet – eller så har man det _tidigt_

    Dessa lärdomar är tydligen svåra att ta till sig tyvärr eftersom samtliga tycks läsa debattartiklar enbart mha ideologiska glasögon!

    Varför är det så förtvivlat svårt för folk i allmänhet och media i synnerhet att ta till sig essens
    en i en artikel – jag ser redan det politiska pajkastandet ta fart – med start i bloggen här!!!

  6. Martin skriver:

    Även för oss som i sak kan hålla med Ingvar (det svenska skolsystemet missgynnar framförallt pojkar från arbetarklass – se Svantes inägg om svenskan som tjejämne t ex) är han så dåligt underbyggd och överhuvudtaget så rörig att det är svårt att hänga med. Jag kan inte riktigt se vad fler betygssteg har med saken att göra. Den totala förvirringen i artikeln – det är lite torgmötes ropa i mikrofonen över det hela – gör att den mest framstår precis som du säger; ideologist snömos.

  7. Bengt skriver:

    Om du tycker att Martin Ingvar skriver "ett mycket ideologiskt färgat debattinlägg", så är ju din kommentar inte mindre.
    Jag har bott på en annan kontinen i 50 år, och allt det hemska som kan hända om svenska barn skulle få tidigare betyg, har jag inte sett mycket av där. Är svenska barn extra känsliga? Tål dom mindre av livets verkligheter?

  8. Nils Dacke skriver:

    Har du verkligen läst artikeln som du länkar till? Den sågar skolpolitiken mycket längre ner än fotknölarna och även om Mona får en släng så gäller kritiken samtliga skolpolitiker då detta har varit en arena för experiment sedan 60 talet. 
    ATT IV programmet är Gymnasiets största program verkar inte bekymra dig det minsta? Cynism, blind eller ideologiskt färgade åsikter`herr freon?

  9. Fred skriver:

    Ömma tår, minsann…
    Max: Du balanserar farligt nära personligt påhopp. Right back at’cha!
    Kalle: Jag ser inte det konkreta, utan bara det abstrakta i hans artikel. En hjärnforskare borde kunna komma med mycket mer konkret kritik av skolan än "att arbetarpojkarna kommit på undantag."
    Msl: Lysande analys av den ideologiska belägringen av skolan! Det kanske blir rättvist mellan det blåa och det röda laget om Folkpartiet nu får lika fritt spelrum i skolan som Socialdemokraterna fick tidigare, men ingen ska komma och tro att skolan blir bättre av politiska humörsvängningar. Breda uppgörelser är det enda som är mer långvarigt än en mandatperiod i taget.
    John: Nähä, vad är det då som ska förpassas? Som synes  har jag svårt att läsa mellan raderna.
    Staffan: Jag håller med Ingvar om att antingen ska betygssystemet vara tydligt, eller så ska det avskaffas. Men jag kan inte ens utläsa vilket han som framstående hjärnforskare föreslår.
    Martin: Jag är inte riktigt färdigtänkt när det gäller arbetarpågarna – jag tror att de kommer att tjäna mer pengar än många välutbildade töser – men inom skolan förstår jag problematiken. Annars skönt med lite medhåll i debatten.
    Bengt: Svar på dina frågor: nej. Sen förstår jag inte vad betygen har med det att göra…
    Nils: Jag håller med om att artikeln sågar skolpolitiken, men jag håller inte med artikeln. Experimenten från 60-talet och framåt ledde till att Sverige fick en världsledande skola – det är först i detta århundradet som siffrorna har dalat något. Och jo, IV-programmet bekymrar mig. Det gör Samhällsprogrammet också.

  10. Mattias skriver:

    Martin: Kan bara hålla med dig. Ingvars artikel är så rörig att det är stört omöjligt att förstå vad han menar. Det är synd, för en hjärnforskare borde ha mkt nyttigt att bidra med i skoldebatten.

  11. Kalle skriver:

    Fred:

    Det finns många anledningar till att jag hävdar att du konkretiserar ditt läsande genom att applicera din ideologi på texten.

    Problemen är inte enbart skolan utan vad man egentligen vill uppnå med skolan. Detta är helt och hållet ett socialdemokratiskt projekt, där borgarna knappt har fått vara med.

    50 % av en årskull ska läsa på högskola eller universitet. Alla ska med, alla ska utbildas, alla förväntas ha samma teoretiska förmåga och förutsättningarna är desamma.

    Att i grundskolan lära sig räkna förbereder en knappt för högre studier i matematik.

    Alla ska in på gymnasiet, alla ska vidare till högskola. Betygsinflationen har skapat ett komvux där många primärt läser för att få bättre betyg.

    Nya högskolor växte upp som svampar ur jorden. De är lätta att starta men lika svåra att fylla med meningsfylld (efterfrågad av arbetsmarknaden) utbildning. De är lika lätta som att grunda ett företag. Det är några beslut, det behövs några lokaler och en person som ska leda den. Sedan är det stora problemet att företaget saknar produkt, på samma sätt som många högskolor saknade arbetsmarknad för sina studenter.

    Åter till skolan.

    Betygen är viktiga, alla vill kunna "komma in" på sina favoritprogram, det står i många massmediala sammanhang att du duger som du är. En ideologisk uppfattning om att ingen behöver förändras därför att det ska finnas utrymme för varje invånare så att denne blir mött på sin nivå. Att kunna summera summan då man går och handlar löser inte de problemställningar som ställs för den flesta typ av matematiska problemställningar. Det finns betydligt mer matte än + och -. Denna kunskap är däremot tillräcklig för en stor del av befolkningen då de aldrig är intresserade av mer avancerade problem än så.

    Vad är det för kunskap vi får lära oss idag dagens skola. Många har ett problem och Google är deras första tanke. Det går alltid att slå upp all tänkbar kunskap så varför ska jag lära mig något utantill. Att söka på Internet har blivit den vedertagna metoden att "hävda sin kunskap". Att inte förstå skillnaden på kunskap i huvudet och kunskap i omgivningen. Vad som hände i mitten av 90-talet är att grafritande räknare blev standard på alla gymnasieskolor. Många visste hur man slog på sin räknare för att få fram rätt svar, men att förstå vad de egentligen hade gjort var ointressant. Svaret var det som skolan ville ha, inte förståelsen.

    Så när du försöker förklara att du läser det abstrakta och inte det konkreta så känns det som om du inte fullt ut förstår skillnaden mellan 1+1=2 och x+y=2. Du har inte visat på den djupare förståelsen för problemställningen utan har i stort satsat på de delar du har klarat av att konkret förstå, konkret att kritisera det ideologiska och inte det abstrakta.

    All typ av återkoppling har inte med betyg att göra. Inom reglerteknik är ibland återkoppling ett måste för att kunna förutsäga vissa typer av förlopp. Jag citerar debattartikeln.

    "Återkoppling är en central del i en socialt driven pedagogisk process. Medan utvecklingssamtal anses ok är betyg inte accepterade. Det betyder att skolans lärare får ägna mycket tid åt socialt ansträngande kommunikation med föräldrar till välartade barn som det går bra för och missar resurser för att hantera återkopplingen till de barn och föräldrar som har störst behov."

    Så konkret som det kan bli, och detta har du inte kommenterat. Jag spekulerar i att det kanske inte låter så tilltalande i din ideologi men samtidigt så får du korrigera mig om min spekulation är fel.

    Att en gång till försöka hävda att du minsann sett det abstrakta och inte det konkreta kommer inte direkt att bättra på min uppfattning kring din abstrakta förmåga. Visa detta i så fall genom förståesle, inget genom att skriva en mening i bästa tonårstrots. "Det har jag visst gjort".

  12. Fred skriver:

    Kalle: Detta blev för abstrakt för mig. Martin Ingvar har skrivit en ostrukturerad debattartikel med vaga formuleringar, och som dessutom har fått en ingress och rubrik som inte representerar innehållet.
          Ingvar är abstrakt i den meningen att han inte kommer med konkreta exempel – han gör ingen återkoppling till verkligheten. Jag är särskilt förvånad över att en hjärnforskare kan skriva en hel debattartikel om inlärning och skolan utan att använda sig av ett enda vetenskapligt rön på området.
          Om ditt citat om återkoppling är det bästa exemplet på konkretisering så är Ingvar illa ute. Utifrån hans specifika expertis, vad syftar han på? Ska utvecklingssamtalen ersättas av betyg? Och vad har det med hjärnforskningen att göra? Jag tror att jag ställer min undran utan någon ideologisk baktanke, men det kanske du kan spekulera om.
          När Ingvar skriver att "barns hjärnor är som vuxnas, fast bättre" så vill jag veta på vilka sätt. När han skriver "bättre hade varit att skolan konstruerades så att behovet för komvuxkomplettering avtog", så vill jag veta hur skolan borde vara konstruerad. Och när han påstår att "problemen med betygen är att de introduceras för sent" så vill jag veta hur problemen försvinner genom tidigare betyg. Exemplen är fler, men poängen är att Ingvar saknar en konkretisering av sina påståenden. Han för ett abstrakt resonemang utan kopplingar till vetenskap. Det blir väldigt underligt att läsa en ansedd hjärnforskare som trampar skolpolitiskt vatten. Många problem i skolan borde rimligtvis ha vetenskapliga lösningar, inte bara politiska.
          Jag vet inte om jag uppfyller dina krav på abstrakt tänkande, eller om jag helt enkelt "saknar förmåga". I ärlighetens namn bryr jag mig inte. Det sista kan du avfärda som "tonårstrots".

  13. Staffan skriver:

    Fler konkreta förslag från debattartikeln:
    -Prioritera språk och matematikämnen i skolan.
    -Ge låg-mellanstadielärare bättre utbildning i hur läsning utvecklas hos barn

    I en debattartikel är det väl knappast lönt att gå in på detaljnivå hur man ska lösa alla problem i skolan – syftet är ju att visa på skolpolitiska misslyckanden, som betygssystemet, prioritering av ämnen och pedagogiska färdigheter, som är tydliga med hjärnforskarens ‘glasögon’, men kanske inte för politikerna?
    Nåväl, jag läste ditt svar till ‘Martin’, och inser att du inte kommer ändra din åsikt – du verkar mest vara upprörd över att någon från annan yrkeskår än lärarkåren har mage att tycka till om skolpolitik 😉
    Mvh
    Staffan

  14. Fred skriver:

    Du har rätt, Staffan. Där har du två konkreta förslag. Men jag är inte klokare över vad hjärnforskningen säger om språk- eller matematikämnena. Eller hur läsningen ser ut genom "glasögonen".
          Jag är nog mest upprörd över att inte så många utanför lärarkåren verkar kunna nyansera skoldebatten mer än att handla om flum (s) eller plugg/disciplin (fp). Ingvars försök är behjärtansvärt, men är ganska misslyckat på grund av otydlighet och avsaknad av struktur.

  15. Thomas Öberg skriver:

    Fred, Martin Ingvar undertecknar artikeln utan titel, vilket för mig är liktydigt med att han inte skriver den i egenskap av hjärnforskare. Det är DN:s debattredaktion som introducerar honom som hjärnforskare. Bara om man tror att han skriver sitt debattinlägg primärt utfirån sin hjärnforskning kan man komma fram till att den är något annat än tydlig. Eller har vi en annan måttstock för hjärnforskare?

  16. Monika Ringborg skriver:

    Jag är nog mest upprörd över att inte så många utanför lärarkåren verkar kunna nyansera skoldebatten mer än att handla om flum (s) eller plugg/disciplin (fp).

    Väl talat!
    Det behövs en helt annan typ av debatt om skolan. För som läget är nu är det jusdet här vad alla får ta del av: Flum eller Plugg/disciplin. Och de flesta väljer de dom känner till, hellre än något vagt märkligt som man kallar för flum.

  17. Fred skriver:

    Thomas: Om Martin Ingvar inte skrivit artikeln i egenskap av hjärnforskare så är det inget som skiljer den från vilken insändare som helst. Jag har en annan måttstock för DN Debatt och dess skribenter än för "Dagens tistel" och "Vän av ordning".
    Monika: Så rätt, så rätt, så.

  18. Thomas Öberg skriver:

    Fred, antingen hittar du godbitar bland "Dagens tistel" som vi andra är blinda för, eller så behagar du skämta…
    Visst tycker jag också att det skulle vara roligt med en fördjupning, men antar att DN Debatt inte lånar sig till inlägg av den storlek en dylik artikel måste bli.

  19. Max Entin skriver:

    Man är tydligen inte ensam om sitt förnamn…
    Det jag hör i mitt lärarrum är hursomhaver att han snubblar på sine egna formuleringar. Lite oklart vad han vill. Vi tyckte också att han var en smula festlig i sitt mössresonemang mot slutet.
    (Är egentligen mest här och mumlar för säga hej och markera att jag inte är liraren i början här)

  20. Staffan skriver:

    Även om DN Debatt inte är att förväxla med ‘dagens tistel’, så har jag svårt att inse hur utrymmet ska räcka till annat än att just väcka debatt, och förhoppningsvis få ansvariga att söka lite djupare efter sanningen än de normala flosklerna. Jag förväntar mig att Ingvars står beredd med öppna armar mot den politiker, eller utredare som tar nästa steg och tar reda på svaren på (minst) de frågor du ställer – jag är säker på att det kräver mer utrymme än en A4sida att ge en uttömmande genomgång!
    Nej, nu lägger jag alldeles för mycket energi på att försvara någon jag inte vet ett dyft om, mot en annan som jag inte heller vet ett dyft om!
    Ha en bra dag!
    Mvh
    Staffan

  21. Fred skriver:

    Thomas: Ingvar hann med mycket i sin korta artikel. Om han ämnesmässigt inte hade befunnit sig över hela kartan hade han kanske kunnat bidra med något djup – det lilla hade räckt. För övrigt behagar jag alltid att skämta.
    Max E: Jag skulle aldrig förväxla er. Trevligt att du tittar förbi.
    Staffan: Det är inget mot energin jag lägger ner. För att inte slösa mer med den hänvisar jag till min kommentar till Thomas.

  22. Janis skriver:

    ”Bara om man tror att han skriver sitt debattinlägg primärt utfirån sin hjärnforskning kan man komma fram till att den är något annat än tydlig.”

    Nej, det räcker med att läsa hans debattinlägg i DN utifrån samma krav man ställer på alla debattinlägg …
    En argumenterande text kan vara klar – eller diffus.
    Frågeställningen kan vara avgränsad – eller ej.
    Den kan ha en tydlig tes – eller så många så att splittringen kräver olika analyser av varje tes.
    Den kan vara uppbyggd av tydliga – eller otydliga argument, underbyggda – eller ej.
    Skälen bakom tesen som framförs kan vara starka – eller svaga, relevanta – eller ej.
    En argumenterande debattartikel kan vara så tydligt disponerad och formulerad så att läsaren ges argument (gärna med motargument som bemöts) varför debattören tycker vad han tycker och vad han grundar det på. Det kan man kräva av vem som helst – t.o.m. av en hjärnforskare med eller utan dold agenda. Utan att lägga något som helst politisk i det. Bara ett krav på tydlighet. Åtminstone i dagspressen.

  23. Fred skriver:

    Väl talat, Janis! Jag förutsätter att du har kontaktat Martin Ingvar med betygskriterierna? 😉

  24. tråkmagistern skriver:

    Din främsta kritik verkar vara att han inte skriver mer och att det saknas fotnoter? Men DN är ju inte en vetenskaplig tidskrift, utan ett socialistiskt organ.

    Själv undrar jag om det är rätt som du säger att svensk skola är världens dyraste?

  25. Fred skriver:

    Någon slags referens till något slags vetenskapligt rön, som hade haft någon slags relevans, hade varit bra. Det behöver inte vara längre, det behöver inte ha fotnoter – det behöver vara stringent, ja, se Janis kriterier ovan.
          Det är inte jag som säger att svensk skola är världens dyraste – det är Martin Ingvar, därav citattecknen.

  26. Fred skriver:

    Martin Ingvar har kommenterat ett inlägg på FredrikBloggen. Han läser visst bara vissa bloggar…

  27. tråkmagistern skriver:

    Men är den den dyraste? Skulle vara intressant att veta….

  28. Pingback: Med samma stil och argumentation - fast tvärtom « metabolism

  29. Roberth Ström skriver:

    nej palme utformade den idiotiska skolan vi ser idag! Han och hans sossepolare! Skolan är skit numera! tack vare SAP! 

  30. Fred skriver:

    Ditt inlägg, Roberth, är ett exempel på hur skoldebatten har spårat ur. När nyanserna på kritiken av den svenska skolan ligger på par med "idiotisk" och "skit" – eller varför inte "flummig"? – så har debatten tagits som gisslan av gaphalsar som har en enfaldig tro på enkla lösningar. När debattörerna drar ner byxorna och sätter sig på huk för att föra fram sina argument så har det gått för långt. Det är inte bara ett skolsystem de skiter på, det är lärare, elever, föräldrar – personer – som alla försöker göra sitt bästa i en komplex verklighet som inte alltid stämmer överens med orden som yttras  om den.
          Glad Påsk på dig också, Roberth…

  31. Fredrik skriver:

    Jag tycker som många andra att politiseringen av detta är olycklig, det viktiga är väl att bygga ett system som funkar?

    Jag skulle därmot vilja erbjuda följande spaning:

    Det blir vanligare och vanligare att man hittar denna (o)logiska kullerbytta i debatter;

    ”Jag förstår det inte och därför är det förmodligen fel”.

    Finns det folk som anser att det är ett vettigt sätt att resonera eller att det kanske t o m är ”kritiskt tänkande”? Snälla svara mig på den frågan…

    Fredrik

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *