Skoldebatten lunkar vidare

[tag]Hans-Åke Scherp[/tag], som tidigare i veckan skrev i SvD (och som jag kortfattat skrev om här), har fått två svar på sin debattartikel.

Det första svaret är skrivet av en barnhabiliteringsläkare, [tag]Elisabeth Fernell[/tag], och hon håller med Scherp om att skolpolitiken bör vara grundad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Hon utvecklar:

Den evidensbaserade kunskap vi i dag har om barns olika kognitiva förutsättningar måste få starkare fäste i pedagogiken och i den pedagogiska forskningen – och i skolpolitiken.

Jag kan inget annat än att hålla med henne. Forskningen måste in i skolpolitiken, vare sig det gäller den pedagogiska forskningen eller vilken annan vetenskap som helst. Och skolpolitikerna måste lyssna på forskarna, samtidigt som de tar hänsyn till lärare, elever och föräldrar. Bara då kan vi kanske nå de politiska kompromisser som är så nödvändiga för att skolan ska kunna arbeta långsiktigt.

Det andra svaret är skrivet av en politiker, [tag]Peter Naess[/tag] (m), och är inte helt oväntat ett försvarstal för den förda skolpolitiken. Det blir således en attack mot Scherp:

Forskares arbete kan lätt ge intryck av institutionellt navelskåderi. Sedan må utövarna kalla det [tag]vetenskap[/tag]. Utomstående tvivlare kan möjligen gissa att dessa forskare gör egna utvärderingar av sina undersökningar för att därefter kunna rättfärdiga sina egna teser.

Det är många hypoteser som Naess inte underbygger. Vaga formuleringar som ”intryck”, ”må” och ”kan möjligen gissa” gör att hans resonemang inte är något annat än en ren gissning. De här tre meningarna väcker ett stort antal frågor: Vad i Scherps forskning är navelskåderi? Vad i forskningen är inte vetenskapligt? Vilka är tvivlarna? Vilka forskare, förutom Scherp, rör det sig om? Vilka forskare, eller politiker, försöker inte rättfärdiga sina egna teser?

Naess är inte klar:

Vi som inte delar Hans-Åke Scherps teorier vare sig förstår eller accepterar hans slutsatser. Vi anser att sunt förnuft, allmän livserfarenhet och en gnutta ödmjukhet kan vara bra ledstjärnor i livet – även när man utvärderar egna forsknings­resultat.

Jag kan inget annat än att fråga: Vad menar karln? Om ni inte förstår eller accepterar slutsatserna, hur kan ni över huvud taget bedöma huruvida ni delar dem eller inte? Och ”sunt förnuft”, är inte det taget ur Ny Demokratis partibok?

Jag blir beklämd när det ”sunda förnuftet” tillåts ta högsätet över forskning och vetenskap. Att ”känna” och att ”tro” blir då viktigare än att veta, och då sluttar planet oroväckande mycket.

Jag blir också beklämd av att debatten om [tag]skola[/tag]n går vidare på det här viset. Nu har vi hört från en docent i pedagogik, en barnhabiliteringsläkare (och samtidigt docent), och en moderat kommunalpolitiker. När kommer lärarna, eleverna eller föräldrarna in?

Det här inlägget postades i Politik, Skola, Sverige och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Skoldebatten lunkar vidare

  1. Ingvar Åstrand skriver:

    Dagstidningar och även SR/SvT tar inte emot artiklar från lärare eller elever eller föräldrar, därför att deras åsikter anses vara gnäll.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *