Söndagsskola

På måndag presenterar regeringen en utredning om hur framtidens gymnasie[tag]skola[/tag] ska se ut. Enligt söndagens DN och SvD så kommer kraven för att komma in på [tag]gymnasieskola[/tag]n att skärpas. Samtidigt avskaffas det Individuella programmet för dem som inte klarar behörighetskraven. Istället införs en möjlighet att gå ett tionde år i [tag]grundskola[/tag]n.

Jag ser inget direkt negativt med att skärpa kraven. Det vore bra om [tag]elever[/tag]na har godkänt i ämnena som de senare ska läsa på gymnasiet. Men jag är mer ambivalent när det gäller avskaffande av det individuella programmet.

Det finns en oerhörd risk med att det tionde året i grundskolan ses som ett års kvarsittning. Enligt en rapport från Barnombudsmannen (som söndagens DN Debatt handlar om), och som också kommer ut på måndag, ökar stressen bland eleverna. Stressen i nionde klass lär inte direkt minska om man riskerar ett års kvarsittning.

Egentligen rör det sig dessutom om en ganska kosmetisk förändring. Eleverna som inte kommer in på något nationellt program, hamnar alla i grundskolans tionde år – som man skulle kunna beskriva som ett individuellt program, fast på grundskolan. Skillnaden gör kanske att grundskolan tar hand om grundskolans problem, vilket kanske skapar en rättvisare fördelning av resurser mellan kommunerna och skolorna. Men om man gör det på elevernas bekostnad så är det inte värt det. Fördelen med ett individuellt program är att eleverna som inte klarat kraven ändå kan gå vidare med sina jämnåriga, till nya miljöer och nya [tag]lärare[/tag]. Det behöver inte nödvändigtvis vara en sämre lösning.

Barnombudsmannens årsrapport innehåller också annat:

När eleverna fick skriva två saker som är bra i skolan hamnade lärare och annan personal överst, följda av kompisar och skolämnen. Om de fick bestämma i skolan skulle de framför allt ändra på skolmaten och skolmatsalen, arbetstiderna, den fysiska miljön, lärarnas pedagogiska hjälp, planeringen och ordningsreglerna.

Som elev är det viktigt att detta uppmärksammas – att ens röst blir hörd. Som [tag]skolpolitiker[/tag] bör rapporten ge en indiktaion på vad som behöver förändras (och om det individuella programmets avskaffande hör dit). Som lärare får man en lite kaka till söndagskaffet genom att man hamnar bland det som är bra med skolan. Den smakar lite bittert, men i alla fall.

Det här inlägget postades i Politik, Skola, Sverige och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Söndagsskola

  1. Mattias skriver:

    Som jag själv skrivit:

    ”Min erfarenhet från tre år som lärare på ett IV i Västsverige är att de allra flesta som kommer till oss är enormt skoltrötta och är besvikna på (och i många fall svikna av) grundskolan. Att då tvingas gå ytterligare ett år med samma lärare, samma kompisar, i samma lokaler men med stämpeln att man tvingas vara kvar ett år till vore ett riktigt misslyckande.

    IV kan istället vara en nystart på en ny skola, med nya lärare. Lärare som har möjlighet att ge individualiserad undervisning i små grupper och mycket stöd. Precis vad de flesta elever som börjar på IV ger.”
    http://mattias.st/blogg.asp?ID=1935

  2. Fred skriver:

    Väl skrivet. Jag kan bara hålla med.

  3. Det märkliga med skolan och tanken med kvarsittning är att vi alltid straffar med det som borde vara en förmån. Jag har inte satt mig in i det extra året… ska göra det. Allt gott Anne-Marie

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *