Skolnotisernas hämnd

Jag är fullt medveten om att rubrikerna på de här posterna börjar bli mer än lovligt löjliga, men Sydsvenskans artikelserie om Omkretsens skolor är snart slut.

I fredagens tidning skrev de tre artiklar om två Centralskolor: Central[tag]skola[/tag]n i [tag]Staffanstorp[/tag] och Centralskolan i [tag]Svedala[/tag].

Den första artikeln handlar om hur politikerna i de två kommunerna inte förstår varför [tag]resultat[/tag]en i skolorna inte är bättre. Annica Carlstedt (m) i Staffanstorp säger:

Det är inte acceptabelt att det är först när man får [tag]betyg[/tag] i åttan som man märker att eleverna inte har de förkunskaper som de borde ha.

Hon blandar, så som politiker ofta gör, ihop kunskapskontroller med betyg. Det börjar bli tröttsamt att påpeka att det finns väsentliga skillnader. Annica fortsätter:

Jag tror inte att det är pengarna som styr och det finns enligt forskningen ingen direkt koppling mellan hur mycket pengar man pumpar in och vilket resultat man får.

Om kopplingen inte är direkt, behöver man några [tag]resurser[/tag] alls i skolan då?

Den andra artikeln intervjuar några elever i Svedala. En säger:

Om man fick betyg tidigare skulle man anstränga sig mer.

Vår utbildningsminister håller med. Flit ska löna sig och ansträngningar ska synas i betygen. Dagens betygsystem mäter kunskap, inte anträngning och flit. Jag undrar hur de nya betygskriterierna ska se ut…

Den tredje artikeln betonar ett gott samarbete mellan skolan och föräldrarna, men går också in på det här med resurser och resultat. Rektorn på Centralskolan i Staffanstorp, Monica Danielsson, säger:

Skolans organisation hjälper också eleverna att nå goda resultat. Vi har mycket små klasser med inte fler än 20 elever och de ordinarie lärarna hjälper till så mycket som möjligt.

En ökad lärartäthet och mindre grupper kanske inte förbättrar resultaten på kort sikt, men ju mindre grupper man har, desto synligare blir eleverna. När jag har över 30 elever i varje klass kan jag inte hålla alla i fokus – några blir tyvärr förbisedda. När grupperna börjar närma sig 20 blir det lättare att synliggöra eleverna och när man väl ser alla eleverna, tror jag att det kan börja ge resultat – på lång sikt. Givetvis beror resultaten på vilka resurser man har.

Det sista avsnittet i serien kommer inom kort. Då ska Jan Björklund få säga sitt – undrar om det kommer några överraskningar eller om han tuffar på som vanligt…

Det här inlägget postades i Skola, Sverige och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *