Björklund och den kreativa statistiken

Egentligen vill jag inte skriva om utbildningsminister [tag]Jan Björklund[/tag] igen. Det är som att prata med och om en vägg. Som tur är har många redan skrivit om honom de senaste veckorna. Jag behöver bara sammanfatta.

Debatten började långt tidigare, men tog ny fart i och med P1:s radioserie – kris i skolan? – en serie som bara precis har börjat. I det första avsnittet kollas Björklunds kreativa [tag]statistik[/tag] och citationsförmåga upp. Kritiken av Björklund går ut på att han medvetet trixar med siffror och citat för att svartmåla skolan. Jag och många med mig har hävdat det sedan länge. Jag är inte förvånad över att Björklund bluffar igenom en 50-tals-nostalgisk [tag]skolpolitik[/tag]. Jag är förvånad, och glad, över att debatten om hans falskspel har tagit ny fart.

Björklund försvarar sig i Svenska Dagbladet genom att anklaga sina meningsmotståndare för att sticka huvudet i sanden. Programledarna för P1:s programserie får sedan i sin tur försvara sig i SvD med att upprepa sin kritik av utbildningsministern. Man kan också passa på att läsa Dennis Karlsson i DN, för en lite mer humoristisk vinkling av kritiken. Mats Ekholm och Hans-Åke Scherp går till skarp attack mot utbildningsministern, medan PJ Anders Linder försvarar honom genom att åter igen dra upp gamla klichéer (”huvudet i sanden” – helt ogrundat, och ”en skoldiskussion om kunskap” – diskussionen handlar om allt annat än…). Både SvD och Sydsvenskan sammanfattar de senaste rundorna i [tag]skoldebatt[/tag]en.

Flera bloggar kommenterar Björklunds lek med statistiken. Från lärarhåll medger man att [tag]skola[/tag]n har problem, men tycker att det är för jävligt att utbildningsministern använder selektiv statistik för att beskriva dem (problemen). Se till exempel Christer Magister, Ann-Marie Körling eller Mats Olsson. Från andra håll försvarar man Björklund genom att anklaga hans kritiker för att blunda för sanningen (Mats Gerdau), alternativt så yrar man bara på i vanligt högerstollemanér (Dick Erixon).

Terminen har börjat och skoldebatten med den. Skyttegravarna är grävda. På skolfronten intet nytt.

Det här inlägget postades i Politik, Skola, Sverige och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Björklund och den kreativa statistiken

  1. Magistern skriver:

    Väldigt bra sammanfattning måste jag säga. Snygg avslutning också.

  2. Peter Ingestad skriver:

    Man får dock vara på sin vakt mot slagordsmässiga förenklingar. Så till exempel får man titta närmare på rön från pedagogisk och psykologisk forskning och dessas omsättning i praktiken samt fråga sig om IT-potentialen utnyttjas optimalt i skolan. Mer allmänt har väl de sjunkande studieeresultaten, som inte alls är enbart svenskt problem, sammanhang med storskaliga förändringar i samhället. Den omfattande migationen medför t ex åtskillg språksvårighet som torde dra ner resultaten sammanlagt. Därutöver bör statistiken delas upp. Jag misstänker att låt oss säga de bästa 10%-en av eleverna presterar minst lika bra som någonsin. För effektiv bot krävs rätt diagnos, det handlar inte minst om väl använda skattepengar. ”Strategier för att förbättra läget”, som sagt var. Hela den här debatten är verkligen alltför smalspårig.

  3. Hej, vilken överblick du skapade. Jag tackar för den. Bravo! Anne-Marie

  4. Länkar till dig, Allt gott A-M

  5. Pingback: Skoldebatterandet « metabolism

  6. Anton A skriver:

    Hej.
    Bra inlägg.

    Själv tycker jag att björklund borde avgå.

  7. Här och läser igen. Dina summeringar och rubriker är bra. Bravoinlägg. Var så upprörd sist då jag skrev det jag skrev i min blogg. Allt gott, A-M

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *