Konstant uppförsbacke

Det är lov, jag vet, men idiotierna tar tyvärr inte ledigt.

I Malmö fortsätter debatten om att [tag]elever[/tag]na där ska få sätta [tag]betyg[/tag] på lärarna. Plötsligt står det helt klart att Malmös politiker blandar ihop äpplen med päron och att [tag]media[/tag] hjälper till – så till den milda grad att både [tag]lärare[/tag] och pedagogikforskare börjar bland ihop begreppen. Inom skolan arbetar vi väldigt mycket med [tag]begreppsförståelse[/tag] – men om varken de som styr [tag]skola[/tag]n, de som rapporterar om skolan, de som forskar om skolan, eller de som arbetar inom skolan, vet vad de pratar om så befinner vi oss på ett sluttande plan.

Enligt en artikel i Sydsvenskan ska eleverna i Malmös gymnasieskolor få börja sätta betyg på lärarna från och med i vår. Den obligatoriska [tag]betygssättning[/tag]en ska, enligt tidningen, värdera följande frågor:

Jag har fått den hjälp jag har behövt för att nå mina mål.

Jag tycker att bedömningen av mina kunskaper och färdigheter har varit tydlig.

Jag har fått tillräcklig information för att förstå målen med kursen.

Jag tycker att jag haft inflytande på genomförandet av kursen.

Jag har varit engagerad och delaktig under kursen.

Jag är nöjd med lärarens sätt att arbeta under kursen.

Jag är nöjd med kursen som helhet.

Betygsskalan som ska användas ser ut så här:

Instämmer helt – instämmer delvis – instämmer i liten grad – instämmer inte alls.

Förlåt, Sydsvenskan, men vet ni egentligen vad ni pratar om?

Detta är en helt vanlig [tag]utvärdering[/tag]. Artikeln erkänner att utvärderingar inte är nyheter inom skolvärlden, men tydligen så ska det faktum att den fylls i på en dator vara oerhört innovativt. Utvärderingar på dator är inget nytt, det har vi på vår skola gjort i flera år. Där har eleverna dessutom möjlighet att i öppna svarsrutor kommentera alla frågorna – något man i Malmö inte verkar våga införa. Utvärderingarna ligger sedan till grund för medarbetarsamtal – som inte ska förväxlas med lönesamtal, eller lönesättande samtal.

Rektor Edward Jensinger på Pauli gymnasium verkar veta vad han pratar om:

Betygsättning av lärare är ett uttryck som Edward Jensinger absolut inte vill använda. Kursutvärdering är det rätta ordet, tycker han.

Så när en lärare känner sig övervakad av sin arbetsgivare så kan det bero på att ordet betygssättning används utan att man verkar veta vad man pratar om. Läraren kan dock vara lugn. Politikerna verkar inte heller veta vad de pratar om. Och när en forskare på pedagogiska institutionen i Stockholm, Trevor Dolan, ska ge politikerna på tafsen, så blandar han också ihop betygen med utvärderingarna. Oerhört tröttsamt.

Betygssättning är myndighetsutövning med rättsliga följder för de betygssatta. Kursutvärderingar är inte myndighetsutövning, utan ett arbetsredskap för både lärare, elever och skolledning. Så enkelt är det.

Det här inlägget postades i Skola och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Konstant uppförsbacke

  1. Svante skriver:

    Mycket bra inlägg!

    Trevor Dolans debattartikel är väl nästan värd ett eget inlägg. Jag citerar:

    ”Ron Edmonds, en amerikansk forskare, skrev 1979: ”Vi kan när som helst och var som helst med framgång utbilda alla barn vars skolgång är av intresse för oss. Vi vet redan mer än nog för att kunna genomföra det. ” ”

    Om nu detta verkligen är sant (och om Dolan inte tycker det undrar man ju varför han använder citatet) inställer sig följande frågor:

    a. Varför har världens pedagogikforskare fortsatt jobba de senaste 29 åren? Vad gör Dolan själv om alla svar redan finns?

    b. Varför har inte världens skolpolitiker, rektorer och lärare tagit till sig Edmonds recept? Elakhet, dumhet eller något annat?

  2. Fred skriver:

    Från en lärares synvinkel är svaret på fråga a: De har arbetat med att forska vidare och försöka väcka opinion kring sina resultat. Som svar på fråga b inställer sig följande fråga: När var det senast populärt nog att lyssna på pedagogisk forskning? Lärare kanske gör det, men skolledare driver sina skolor som företag och skolpolitiker försöker bli omvalda med ordning, reda och balanserade bokslut på agendan. Utrymmet för den pedagogiska forskningen är ytterst begränsad, både i skoldebatten och verkligheten.

  3. Svante skriver:

    Nu måste jag bara kolla: Tror du att detta citat stämmer? ”Vi kan när som helst och var som helst med framgång utbilda alla barn vars skolgång är av intresse för oss. Vi vet redan mer än nog för att kunna genomföra det. ”

  4. Fred skriver:

    Jag tycker att det är förmätet uttryckt, men vi vet väldigt mycket om pedagogik, didaktik, utvecklingspsykologi och hjärnans utveckling – tillräckligt mycket för att genomföra framgångsrik undervisning för de allra flesta. Det som fattas är resurser och politisk vilja. Begränsade budgetar och kortsiktigt (fyraårigt) tänkande leder till billiga och enkla lösningar – inte direkt ett recept på framgång.

  5. JANNE skriver:

    Hej
    Är du förvånad? Sansade nyheter med saklig grund säljer inte… Ska man få tidningar att skriva om skolan utan brasklappar eller kriskommentarer får man bjuda in dem själv…
    Sen kan man ju ibland undra över skolledares och skolpolitikers kunskap och verklighetsförankring…
    Fast, utvärdera mera tycker jag… Problemet är väl att de lärare som mest skulle behöva utvärderas inte vågar eftersom de inte vill ha kritiken, som är befogad. Finns ju ”nötter” som har sina favoritelever, särbehandlar och dessutom inte gör sitt jobb. Skulle inte tro att de vågar utvärdera sig själva eller sin undervisning…/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *