Tillbaka till dåtiden

Kommunerna har det fulla ansvaret för [tag]skola[/tag]n. Därmed kan staten och regeringen vända dem ryggen och låta dem klara sig bäst det går. Saker som minskade skatteintäkter, mindre barnkullar och minskad lärartäthet är detaljer i sammanhanget. Huvudsaken är att regeringen inte kan beskyllas för skolans problem – allt sånt kan man fortfarande lägga på Socialdemokraterna, och gärna då [tag]Göran Persson[/tag].

Det är kontentan av en ledare i Svenska Dagbladet. Några citat:

Man ska inte heller gripas av panik inför de besparingar som hittills har rapporterats. Man kan alltid önska sig bättre [tag]resurser[/tag], men internationellt sett förblir den svenska skolan välfinansierad. Enligt OECD satsar bara några få EU-länder en större andel av sin BNP på skolan.

Andra länder satsar mindre pengar på skolan – alltså är det rimligt att Sverige också satsar mindre pengar på skolan. Det måste ju vara att skolan har för mycket pengar som gör att resultaten rasar i internationella undersökningar. Eller som SvD skriver:

Trots de goda totalresurserna, och trots att [tag]lärartäthet[/tag]en har ökat, utvecklas kunskapsresultaten negativt.

Jo, får vi ner antalet [tag]lärare[/tag] så sparar vi inte bara pengar, kunskapsresultaten skjuter i höjden också.

Svenska Dagbladet avslutar med några retoriska (?) frågor:

Satsar kommunerna sina skolbudgetar på löner till skickliga lärare eller på byggnader och byråkrati?

Skolbyggnaderna står där, ändamålsenliga, och duger inte till mycket annat. Det är inte mycket nytta med att sälja av dem, eftersom de troligen kommer att behövas inom några år då barnkullarna växer igen. Byråkratin kommer inte att minska med ett nytt betygssystem, fler skriftliga omdömen, större krav på dokumentation, mer ”ordning och reda” och ett större antal kursprov i fler årskurser. Snarare tvärtom.

Vad kan man då spara på? Lärarlönerna, givetvis. Lönespridningen blir mindre och mindre. I praktiken sjunker [tag]lärarlöner[/tag]na, särskilt i kommuner som styrs av ”skolpartiet” (fp), och om vi inte hade haft ett avtal som garanterat minst 10,2 % 2007-2009 så hade vi knappast fått någon lönehöjning alls i år (och antalet kommuner som överskrider 10,2 % lär nog inte vara så många).

SvD har visst en fråga till:

Ser skolan kunskapsförmedling som sin klart viktigaste uppgift?

Ja. Hur så?

Jag tvivlar på att ett [tag]förstatligande[/tag] av skolan skulle åtgärda alla problemen – så som SvD och Jan Björklund verkar tro – det verkar helt enkelt för enkelt. Jag är dock inte övertygad om motsatsen, fortsatt kommunal drift, heller. Kommunaliseringen kan nog ses som ganska misslyckad, men jag tror att den hade klarat sig bättre om den inte hade följts av en borgerlig regering som avreglerade kommunerna och deras statsbidrag. [tag]Kommunalisering[/tag]en är, precis som allt annat, mångfacetterad. Att bara skylla på Göran Persson är fånigt och löser ingenting.

När kan den svenska skolan räknas som [tag]Jan Björklund[/tag]s?

Bara så att vi vet när vi har honom att skylla på.

Det här inlägget postades i Skola och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 kommentarer till Tillbaka till dåtiden

  1. ”Ser skolan kunskapsförmedling som sin klart viktigaste uppgift?

    Ja. Hur så?”

    Det beror väl på vilken kunskap som avses? Jag skulle vilja säga att låg- och mellanstadiet inte nödvändigtvis ser kunskapsförmedling – i termer av läs-, skriv- och matematikinlärning – som sin viktigaste uppgift, vilket dels säkert beror på att fritidspedagoger har fått för stort inflytande i skolan, och dels på att tyngdpunkten i LPO94 ligger på värderingar och annan kristen etik.

  2. Fred skriver:

    Tidigare har fritidspedagogerna använts som en buffert vid nedskärningar i för- och grundskola, så om de är många som arbetar i skolan nu, så lär de bli fler den närmaste tiden. Nu tror jag dock inte att fritidspedagogerna har så stort inflytande att de har försämrat elevernas läs-, skriv- eller matematikinlärning. De är alldeles för styvmoderligt behandlade för det och de har dessutom extremt låga löner.
    Den kristna traditionen och den västerländska humanismen, som Lpo94 uttrycker det, ska fostra till ”rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.” Jag har inga större problem med det.
    Vad gäller kunskapsförmedlingen borde du ha läst förbi kapitel 1. I kapitel 2.2 Kunskaper står det:
    ”Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola
    • behärskar det svenska språket och kan lyssna och läsa aktivt och uttrycka idéer och tankar i tal och skrift,
    • behärskar grundläggande matematiskt tänkande och kan tillämpa det i vardagslivet”.
    Det tror jag inte ens att inflytelserika fritidspedagoger kan motarbeta.

  3. Kom inte med billiga påhopp. Jag har läst LPO94 väldigt många gånger och, vad som kanske är viktigare, har jag läst HUR den ska tolkas. Har du det? Jag skulle inte heller vilja säga att de har extremt låga löner, då de i normalfall, enligt lärarförbundet, ligger ca. 2000 under lärarlönerna i grundskolan, och har väsentligt mycket mindre ansvar. Och ja, fritidspedagoger har varit, och är säkert på vissa skolor fortfarande, styvmoderligt behandlade, men definitivt inte på alla.

    Gällande den kristna etiken så borde du nog läsa på vad denna innebär och dra några egna slutsatser, inte bara anta att om det inte står kristen etik i samma bi- eller huvudsats, så har inte läroplanen just kristen etik som grund. Läs också någon rad ovanför den mening du citerar.

  4. Fred skriver:

    Om mitt inlägg kan kallas för billigt påhopp, så är vi kanske kvitt nu?
    Jag tolkar det som om du har två stora problem med verksamheten du arbetar inom:
    1. Fritidspedagoger. Jag vet inte vilka dina personliga erfarenheter är, men du låter desillusionerad. På de flesta skolorna är fritidspedagogerna underbetalda och överarbetade, och därmed billiga i drift. Ingångslönerna kanske ligger 2000 under grundskollärarna, men när de närmar sig pensionen är skillnaderna betydligt större.
    2. Den kristna etiken. Jag arbetar inte efter Lpo94, utan Lpf94, men formuleringarna är exakt de samma. Du är inte den ende som har tolkat läroplaner. Igen låter du desillusionerad. Vad har du egentligen emot den kristna etiken? Raderna ovanför, som du refererar till, handlar om ”demokratiska värderingar”, ”respekten för vår gemensamma miljö”, ”människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet
    med svaga och utsatta”. Jag, som övertygad ateist, har inga större problem med detta, men du får gärna komma med argument…

  5. Skippa påhoppen och håll dig till sakfrågorna.

    1) Jag har inte några problem med fritidspedagoger. De är ofta väldigt trevliga personer. Jag delar inte deras, för att generalisera grovt, syn på lärande, vilken har slagit igenom i större eller mindre utsträckning på de flesta skolor jag har arbetat på.
    2) Läroplanen ska ju tolkas på ett särskilt sätt och vissa bitar ges mer utrymme än andra. Och som du säger själv så finns den kristna etiken med i läroplanen och den ges stort betydelse där. Skolan som institution har ju dessutom många kristna inslag av tradition. Men ett par exempel på varför den kristna etiken är värdelös och skadlig för skolan och dess elever. För det första så är den kristna etiken oförenlig med alla vedertagna moralfilosofier. För det andra innebär ”Människolivets okränkbarhet” att abort är mord – är inte detta ett problem och rent förkastligt? För det tredje så kan man utan problem hävda att vällust – sexuell njutelse – är fel genom att luta sig mot den kristna etiken, vilket bara är absurt. Sen handlade ju mitt första inlägg om att tyngdpunkten i LPO94 inte ligger på kunskapsförmedling i termer av läs-, skriv- och matematikinlärning, utan just på värderingar som bl.a. bottnar i den kristna etiken.

  6. Fred skriver:

    1. Utifrån dina egna iakttagelser och grova generaliseringar anser du att fritidspedagoger har fått för stort inflytande i den svenska grundskolan. Har jag förstått dig rätt, eller sårar jag dina känslor med ännu ett påhopp? Jag anser att dina iakttagelser och grova generaliseringar inte gynnar någon – allra minst mig. Du får gärna fortsätta svamla om det på din egen blogg.
    2. Du har rätt.

  7. 1) Ja, eller åtminstone fritidspedagogernas syn på lärande, vilken ofta utgår från Meads symboliska interaktionism – den sociala gemenskapen och de erfarenheter människan tar del av; lärande bör därav komma från lek och vara så nära det vardagliga som möjligt, ”traditionell” skolundervisning går därmed bort. Och det som betonas i LPO94 är just vad fritidspedagoger uppdrag grovt har innehållit: värdegrund (bl.a. den kristna etiken) och det sociala.

  8. JANNE skriver:

    Grunden för kristen etik borde vara (är för mig) den gyllene regeln, alltså ”som du vill att andra ska behandla dig, så ska du behandla andra!”.
    Om utgångspunkten i skolan är den, så är det väl inget problem. Jag är ateist/agnostiker (har svårt att bestämma mig), men undervisar engagerat och gärna i religion (på högstadiet).
    Att värna demokratiska principer och mänskliga rättigheter i undervisningen medför bara fördelar eftersom det gör skolarbetet mer verkligt och intressant och då LÄR man sig de andra bitarna, ja alltså verktygen (språket).
    Vad gäller förskollärare, städare eller resurspedagoger, you name it, all annan kompetens kan utgöra ett tillskott, ett annat perspektiv.
    ”Om alla tänker lika, tänker ingen särskilt mycket!”…
    Vi har förskollärare i arbetslaget och det är en stoooor tillgång. Det är väl den personliga kompetensen inte examen som avgör om det är en tillgång eller ett problem. Vi har lärare på skolan med examen som ”suger”, det är ett större problem! /Janne

  9. Nu är det ju inte så enkelt att vi har fullständig tolkningsfrihet, varken gällande definitioner eller i läroplanen – något sådant är direkt tjänstefel. Det är (ett av) skolans styrdokument och skall inte tolkas utifrån tycke.

    Sluta komma med floskler. Även om vissa kan komma med goda råd och tips gällande olika saker i vissa verksamheter, så är man inte en kompetent pedagog om man hela tiden inte klarar av att fatta sakliga pedagogiska beslut utifrån antingen vetenskap eller beprövad erfarenhet. (Och vad har gemene städare för kunskap om skolans styrdokument, formativ bedömning, didaktisk teori, etc). Att hävda att den personliga kompetensen är det viktigaste är dels att förringa en hel yrkeskår sin kompetens, och dels att underminera den fortsatta utvecklingen inom skolsamhället.

  10. Fred skriver:

    ”Att hävda att den personliga kompetensen är det viktigaste är dels att förringa en hel yrkeskår sin kompetens, och dels att underminera den fortsatta utvecklingen inom skolsamhället.”
    Du får gärna sluta hävda din högst egna personliga kompetens och sluta förringa yrkeskårer som fritidspedagoger och städare. I alla fall på den här bloggen.

  11. På vilket sätt har jag förringat fritidspedagogers och städares kunskaper i deras yrken? Du har aldrig funderat över att alla människor är olika, att de har olika kunskaper och att detta är något väldigt positivt? Att en fritidspedagog inte är någon slående civilekonom (eller lärare) betyder inte att denne är en dålig fritidspedagog. Att en städare inte är någon duktig fysiker betyder inte att den är en dålig städare.

    Med tanke på att du inte verkar gilla att bli ifrågasatt, så ska jag försöka hålla mig ifrån att skriva något mer på din blogg.

    Frid
    A.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *