Några år framför sig

De går i åttan:

– Jag känner mig stressad just nu.

– Ingen satsar på G eller VG.

– Jag kan känna att jag inte har tid för andra saker. Och har svårt att slappna av.

– Största pressen är att komma in på rätt gymnasium och rätt program och sedan vidare till rätt utbildning så att man kan få ett bra jobb och sedan tjäna pengar. Annars har man ingen chans.

De går alltså i åttan. I nian intensifieras [tag]betygshets[/tag]en – det är då det gäller om man ska komma in på rätt program på gymnasiet. I ettan på gymnasiet, sedan, får man slut[tag]betyg[/tag] ofta redan första terminen – och varje termin efter det i en accelererande takt – tills man går ut trean. Det är ju då det egentligen gäller om man ska komma in på rätt program på universitetet. Och de högre studierna är väl inte direkt någon avslappningsövning. Eleverna har, så att säga, några år framför sig…

De tycker inte om de [tag]skriftliga omdömen[/tag]a, utan vill hellre ha betyg tidigare. Min instinkt, som kan vara helt fel, säger att det bara förlänger betygshetsen, ner i åldrarna. Och fler betygssteg tror jag inte heller hjälper. Elever som inte nöjer sig med G eller VG, kommer inte att nöja sig med E, D, C eller B.

Juni har precis börjat. Jag är helt enkelt jävligt less på betyg…

Det här inlägget postades i Skola och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Några år framför sig

  1. Christer skriver:

    Att eleverna vill ha betyg tidigare tror jag grundar sig i den enkla, men felaktiga, logiken: ”Man har längre tid på sig att jobba upp betyget till den högsta nivån.” Att man skulle stagnera, eller t o m backa, i betygsskalan finns antagligen inte med i beräkningarna.

  2. Antonio Divkovic skriver:

    Hej!

    Mitt namn är Antonio Divkovic och det är jag som var med i den artikeln. Antonio Dirkovic står det i tidningen (journalisten skrev fel).

    Du har delvis rätt men samtidigt inte, tycker jag. Men om man får betyg lite tidigare kanske man lär sig att hantera denna stress lite i alla fall. Jag tror att man lär sig lite hur det funkar.

    Vi har bara 2 terminer (2 slutbetyg) på oss, sen kommer de viktiga i nian som bestämmer vilket gymnasium man kommer att gå i. Vi har alltså 1 år på oss att lära oss systemet och hur vi ska göra för att fixa betyget.

    Låt oss säga att man börjar i sjuan, då får man 2 år(4 terminer/slutbetyg) innan de som räknas kommer. Bara ett år, inte så mycket, och om nu åttans betyg inte räknas, så skulle ju sjuans betyg räknas ännu mindre men eleverna hade lärt sig lite om hur det funkar och var de ligger. Utvärderingar är inte dåliga, men de skulle ju kunna komma tsm med betygen och inte individuellt.
    Med utvärderingarna säger inte läraren var vi ligger utan bara en liten kommentar. Har inget med betyget att göra, tkr vi…

    Vi sa bara våra åsikter och inget annat, plus att journalisten förvrängde alla meningar, allt vi sa var inte alls som det som skrevs i tidningen, bara så du vet…

  3. Fred skriver:

    Christer: Du kan ha rätt.
    Antonio: Vissa elever kan mycket väl lära sig hantera stressen om man har betyg tidigare, men jag, som undervisar på gymnasiet, ser inga tecken på att betygshetsen skulle minska – tvärtom. Alla betyg man får på gymnasiet, från första terminen, är betyg som man sedan använder för att söka till universitetet. Men du kan ha rätt – om man får betyg som kan förändras över tid så kanske betydelsen minskar. Ska fundera på det. Tack för att du hörde av dig! Och ja, jag vet, journalister får ofta uppgifterna fel…

  4. JANNE skriver:

    Betyg är inte det viktiga, kräv att få veta din kunskapsutveckling och vad du kan och bör utveckla. Det försöker jag trumma in i huvudet på mina sjour, och åttor och nior. Det är ju förmnågan och kunskapen som är viktig. Jag har flera exempel på elever som hamnar på gymnaseit som fått VG hos mig, men som känner sig väldigt trygga i sin kunskap på gymnasiet och dessutom känner sig tryggare och bättre än en del andra elever som har MVG. Fortfarande ges betyg utifrån fel kriterier. Man kan t ex inte bedöma MVG utifrån faktakunskaper, men ändå finns det de som sitter med högsta betyg för att de haft flest rätt på provet. Man måste se betygen som ett kvitto, ibland ett ganska osäkert kort…
    Framför allt är själva betyget bara en väg att ta sig in på gymnasiet, men utmaningen är att klara av att komma igenom och ut från gymnasiet. Alltså är fokus på förmåga…
    Det som behövs, tror jag, är mer tid till att handleda och instruera eleverna enskilt för att stärka deras förmåga. Det hinner man inte alltid, tyvärr.

  5. Pingback: Betyg och bedömning « Christermagister

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *