Slut på bekymren

Från City:

Det är oacceptabelt att vissa skolor ger glädjebetyg. Därför kommer vi från 1 juli 2011 införa sanktioner när [tag]betyg[/tag]en avviker för mycket från [tag]nationella prov[/tag]en. Det kan leda till böter eller om det upprepas att skolan mister sitt tillstånd.

– [tag]Jan Björklund[/tag], utbildningsminister

Alla problem löser sig om vi sätter betyg efter de nationella proven. Det finns ju inga kvaliteter som inte kan mätas, inga färdigheter som inte kan kvantifieras. Det finns inget lärare kan göra som ett prov inte kan göra bättre.

Det vore konstigt om inte skolorna i ett sådant läge vill göra sina ”kunder” nöjda. Och det gäller såväl privata som kommunala skolor. Det är också lättare att sätta höga betyg än låga för lärarna. Alla blir nöjda och man slipper eventuellt merarbete med samtal och omprövningar.

– [tag]Jonas Vlachos[/tag], doktor nationalekonomi

Jag antar att vi slipper eventuellt merarbete med nationella prov också. Det här med samtal är övervärderat. Helst ska man slippa träffa eleverna alls. Då blir det extra enkelt att sätta betyg på dem – särskilt om man bara har ett prov att gå efter.

Ett väl genomtänkt förslag som aldrig kan gå fel.

Det här inlägget postades i Skola och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Slut på bekymren

  1. Janne skriver:

    Om man nu skulle råka ha en dålig dag på nationella provet, eller om man inte är en talang på att skriva prov, men kan prestera och redovisa kunskaper om man använder andra metoder, ska man vara ”körd” i så fall…?
    Tänker på de två elever som kom till mig på avslutningen och sa: ”tur man inte gick i en provklass, då hade man aldrig haft MVG, knappt VG…”
    Mycket riktigt, två killar som fick ”stressfrakturer” på hjärnan vid prov, men som var strålande i uppsatser, samtal eller debatter mm. Hur skulle det bli i så fall med Björklundskt resonemang?
    Suck.
    Katekesen revivial…back to basic…1879…Suck, igen…!

  2. annemarie skriver:

    Klart att samtal, ständiga uppföljningar och givetvis en god dialog med eleverna är det mest och bäst för att det ska bli bra och riktiga bedömningar. Jag läser nu en underbar text av Sven-Eric Liedman i Psykoanalytisk Tidskrift där han diskuterar omdömen, betyg och tillför debatten ett bra perspektiv.
    Allt gott önskar jag dig…
    A-m

  3. p skriver:

    Vad ska man göra då, när betygen används till intag till högskola och universitet? En släkting till mig som är helt chanslös att komma in på läkarutbildningen eftersom han har ett VG? Eller ett praktiskt program på min skola där en av 25 skriver MVG på nationella provet i mitt ämne, men där antalet MVG på kursen är en av fyra (nästan i paritet med natur), mycket märkligt med tanke på dels väldigt väldigt låga intagspoäng, dels frånvaro av normal undervisning, dels massiv frånvaro. Verkligen superlärare. Hur ska man bära sig åt för att tvinga lärare att sätta betyg utifrån de kursplaner som faktiskt finns, och hur ska vi sätta stopp på höga betyg som konkurrensmedel? Någon kontroll av skolors betygssättning behövs. Detta är givetvis inte det klipskaste förslaget. Men vad ska man göra?

  4. lärare på riktigt skriver:

    Man ska förstås flumma vidare. Här ska inga krav ställas. Det är bättre om eleverna fortsätter i en meningslös tillvaro.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *