Dribblingar om skolan

Idag lade regeringen fram ett förslag om skärpt lagstiftning mot diskriminering, mobbning och sexuella trakasserier i skolan. Syftet är att skydda barn och ungdomar bättre, samt att ge skolan ett tydligare ansvar, skriver Ibrahim Baylan i en debattartikel i dagens DN.

Man vill alltså ge barn och ungdomar en bättre och drägligare skolgång, fria från glåpord, slag och sparkar. Detta är naturligtvis värt en applåd, men tyvärr innebär det ett problem också.

Problemet är att lärarna inte har kunskaper om vilka befogenheter de har. Skollagen är luddig kring vad man får och vad man inte får göra gentemot eleverna och i en annan debattartikel i DN för några dagar sedan skriver lärarfacken:

Lärare får aldrig vika undan eller svika sitt uppdrag att fostra. Men lärare som fullgör sitt uppdrag får aldrig känna tvekan om att de har samhällets stöd och förståelse när de ingriper. Lika viktigt är det att lärarna har föräldrarnas stöd. Skolans uppdrag är att vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling – inte tvärtom.

När ansvaret nu också ökar är det än mer viktigt att man tydliggör befogenheterna. Som lärare måste man ha en arbetsbeskrivning med tydliga riktlinjer för vad man får och inte får göra.

Detta hör samman med den uppenbara bristen i synen på läraryrket som profession. Det första som måste försvinna är det förhatliga epitetet "obehörig lärare". Det finns inget som heter så. Det finns inga "obehöriga läkare" eller "obehöriga poliser" heller. Att personer får lov att arbeta som lärare utan nödvändig utbildning visar på en förkastlig syn på lärarprofessionen. Därmed inte sagt att "obehöriga lärare" inte kan vara väldigt duktiga, i en del fall säkert mer duktiga än utbildade lärare, men anställandet av obehöriga leder till en devalvering av läraryrket som är skadlig för samhället i stort. Om lärarna ska få arbetsro och möjligheter till att leva upp till sina ansvar, måste samhället också visa att de är värda något.

Det senaste utspelet från regeringen är i huvudsak bra, men skadeståndsansvaret är tveksamt, eftersom de skolor med sämst resurser troligen kommer att råka ut för flest skadeståndskrav. Förändringarna räcker alltså inte. Bollen är åter igen på regeringens planhalva och Baylan dribblar…

/Fred

Det här inlägget postades i Skola, Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *