The Passion of the Persson

Det här med första maj är inte helt oproblematiskt. Att en helgdag viks för att det regerande partiet ska kunna demonstrera att de är bäst på att styra landet luktar inte lite Sovjet. När Socialdemokraterna hävdar att de nu planerar att ta nya tag emot arbetslösheten, så undrar man varför de inte gjort det de senaste elva åren.

Att ha Göran Persson som statsminister en första maj är inte heller problemfritt.

Bland söndagens demonstranter fanns det en hel del plakat mot den uppfattade USA-imperialismen. Många vänstermänniskor anser att George W. Bush är en maktfullkomlig människa som omgett sig av ja-sägande nollor som inte står i vägen för ledarens glans. Frågan är om de har sett om sitt eget ledarskap.

Den senaste tiden har Göran Persson knutit allt större makt till sig. Hans regering har tagit kontrollen över allt fler statliga verk och maktkoncentrationen har cementerats. Personerna som befinner sig i Perssons närmaste omgivning gör som han säger. Om han säger ”hoppa,” frågar de ”hur högt?”. Sverige har kommit allt närmare att bli en de facto republik, med Göran Persson som president. Han har blivit en maktfullkomlig människa som omger sig av ja-sägande nollor som inte står i vägen för ledarens glans.

Årets första maj bjöd dessutom på en självgod nationalism som man vanligtvis ser i en helt annan del av det politiska spektret. Persson blåste upp Sveriges förträfflighet genom att påstå att vi är världens mest jämlika land, att vi är tryggast, att vi är grönast, och att vårt svenska system orsakar avundsjuka runt om i världen. Denna vänsternationalism är inte helt ofarlig. De flirtar med samma klientel som de anklagade Folkpartiet för att leka med för inte så länge sedan. Det spelar ingen roll hur rätt de än kan tänkas ha. Självgodhet leder till stolthet och stolthet leder till ära. ”Vad är ärans prål? Gift i gyllne skål.” (J.O. Wallin, 1816)

Men om sanningen ska fram så är Perssons partikamrater inte särskilt intresserade av att föra fram Ledarens vilja. Under statsministerns majtal i Malmös Folkets Park stod de flesta SSU:are och diskuterade hur de skulle kunna sälja fler tidningar, knappar och nålar. Lyssnade gjorde de i alla fall inte. När man inte lyssnar på sina ledare borde man kanske byta ut dem.

Det är val nästa år.

Vi kan dock inte räkna med att media hjälper oss med att kunna göra ett informerat val. Av alla saker som Persson tog upp under sitt tal så var det bara en sak som media blåste upp: Arbetslösheten? Nej. Biståndet? Nej. Miljön? Nej. Flyktingpolitiken? Nej. EU:s grundlag? Nej. Media valde att blåsa upp tandvården (!) som den stora frågan inför valet 2006. Zzz…

/Fred

Det här inlägget postades i Sverige. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *