Afrika och västvärlden

Tillbaka från semestern och fly förbannad. Det har ju varit G8-möte under mina lediga veckor och en sak som diskuterades var Afrika – skuldavskrivningar och ytterligare hjälp. I Spanien lyckades jag också få tag på Svenska Dagbladet från den 28 juni 2005. I den skrev journalisten och dokumentärfilmaren Bengt Nilsson om vilka möjligheter som kontinenten Afrika har för att komma ur fattigdoms-, sjukdoms- och utvecklingsfällan. Hans tankar, som vad jag förstår har väldigt många anhängare, går i stort sett ut på att Afrika måste demokratiseras för att vi ska kunna hjälpa dem. Korruption och enpartistater som manipulerar den demokratiska processen gör att pengar som skänks till Afrika, via bistånd eller skuldavskrivningar, inte kommer folket till gagn, menar han och fortsätter:

Nu skallar åter de humanistiska ropen. Afrikas fattigdom beskrivs som en farsot som endast kan bekämpas med mer bistånd, ökad skuldavskrivning. Popkändisar som Bono och Bob Geldof manar till samling och påstår att G8-gruppen nu har ett historiskt tillfälle att en gång för alla utradera svält och fattigdom i Afrika.

Direkt efter det ovanstående stycket kommer några av de dummaste meningar i följd jag sett en journalist skriva på många år:

Denna förenklade syn på problemlösning manar fram populistiska kampanjer i stället för att genomtänkt, långsiktigt demokratistöd. Afrika kan aldrig frälsas med hjälp av dessa kampanjer. Afrika har ett, och endast ett, riktigt problem: brist på demokrati. När den bristen är åtgärdad kommer förutsättningar att finnas för att lösa alla de övriga problemen, inklusive hiv och svält.

Afrika har alltså bara ett problem. Förutom att man kan fråga sig vem det egentligen är som förenklar, så kan man fråga sig vilken värld Bengt Nilsson, och alla de som har samma ståndpunkt, lever i. Tankesättet kan endast ha sitt ursprung hos tokstollar som inte kan sin historia. Vi i västvärlden har ingenting (noll, inget, nada, zero) att säga till om när det gäller hur Afrika sköter sina affärer. Framför allt så har vi sedan länge förlorat allt förtroendekaptial när det gäller demokrati i Afrika. En kort historisk återblick:

Vi i västvärlden kom dit på 1500-talet, fångade en stor andel av folket där och skeppade iväg dem till fjärran länder där de kunde arbeta för oss utan betalning. Slaveriet pågick en bra bit in på 1800-talet, då vi kom på att Afrika inte bara hade slavar, utan också naturtillgångar. Under ett drygt sekel, skövlade vi Afrika på naturresurser. Vi byggde upp en infrastruktur som inte främjade den inhemska handeln, utan som bara syftade till att föra ut så mycket rikedomar som möjligt ur kontinenten. Vi delade upp kontinenten genom att dra upp godtyckliga gränser, utan hänsyn till etniciteter och naturliga gränser. Kolonialismen gick sedan över till ett kallt krig där flera västerländska underrättelsetjänster ”hjälpte” de nybildade afrikanska demokratierna genom att mörda demokratiskt valda personligheter (ofta på vänsterkanten) och installera högerreaktionära maktgalningar istället. Förevändningen var att högerfånarna i alla fall var anti-kommunister. Sedan stödde vissa västländer (läs USA) Sydafrika när Apartheid blommade ut i all sin prakt.

Och numera anser alltså Bengt Nilsson att för att Afrika ska få hjälp måste de sköta sina affärer bättre?

Vi i västvärlden bär den största skuldbördan till att Afrikas korruption är så välspridd och att demokratirörelserna aldrig fått luft under vingarna. Det är vi som har satt dem i skuldfällan genom att kräva att de betalar tillbaka lånen, oavsett vad som händer med deras övriga ekonomi. Det är vi som ser till att medicinerna är dyra i Afrika samtidigt som vi håller inne med pengarna som kanske hade gett tillgång till rinnande vatten och avlopp. Det är vi som sätter upp tullbarriärer för att skydda vår egen industri utan en tanke på vad det gör för utvecklingsländernas industrier.

En del länder i Afrika har problem när det gäller demokrati och korruption, det måste medges. Men när tiotusen (10000) människor dör, VARJE DAG, av en fullständigt behandlingsbar sjukdom som malaria, och när hela generationer suddas ut på grund av HIV/AIDS, och när många människor saknar tillgång till vatten, mat, sjukvård, utbildning och kommunikationer, och när medellivslängden är mer än 30 år lägre i Afrika (47 år) jämfört med västvärlden (78 år), så är man en fullkomlig idiot om man tror att bristen på demokrati är Afrikas enda problem.

/Fred

Det här inlägget postades i Världen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *