Hiroshima och Nagasaki

Idag är det 60 år sedan USA släppte atombomben över Hiroshima och på tisdag är det årsdagen för atombomben över Nagasaki.

Kriget i Europa var slut medan det fortfarande rasade i Stilla Havet. USA stod inför valet att invadera Japan eller inte. För att tvinga Japan till kapitulation, utan att inleda en på alla sätt kostsam invasion, valde president Harry Truman att släppa världens mest förödande och urskillningslösa vapen över två japanska städer. Även om argumentet för att släppa atombomberna över Hiroshima och Nagasaki är relativt starkt, så är beslutet inte helt oomtvistat.

Om USA hade invaderat Japan hade förlusten av liv troligen blivit högre än de 300.000 som dog som en direkt följd av atombombsexplosionerna. Men med tanke på hur lite man visste om de egentliga följderna av bomberna så är beslutet att fälla dem ändå svårt att försvara. Än idag föds det människor i Japan med livshotande mutationer på grund av bomberna över Hiroshima och Nagasaki, och andelen cancerfall är fortfarande högt. Antalet människoliv som bomberna tog, och alltjämt tar, är alltså egentligen mycket större. Bomberna tvingade inte bara Japan till kapitulation, de tvingade också Japan att leva med de dödliga följderna i flera generationer framöver.

Den amerikanska regeringen var medveten om att det inom det japanska regeringskabinettet fanns starka krafter som verkade för en snabb fred. Redan den 18 juli visste Truman, via Stalin och Churchill, att den japanske kejsaren ville avsluta kriget. Under tiden mellan 11 juli och 26 juli lyckades USA dessutom snappa upp meddelanden mellan den japanske utrikesministern och Japans ambassadör till Moskva. De visade på att Japan ville avsluta kriget så fort som möjligt. Ett hot om invasion, och en tids väntan, hade kanske lett till att Japan hade kapitulerat utan att Hiroshima och Nagasaki hade behövt hända.

När de allierade i Potsdam den 27 juli deklarerade att de krävde Japans villkorslösa kapitulation, nämndes aldrig vilken status kejsaren skulle ha i framtiden. Med tanke på att japanerna ansåg att kejsaren var en gud, var detta en anledning till att vissa krafter inom regeringskabinettet vägrade att godta deklarationen. Om de allierade hade erbjudit Japan att behålla kejsaren mot att kriget avslutades, hade den diplomatiska vägen troligen fungerat. Bomberna hade aldrig behövt fällas.

Ytterligare en faktor att tänka på är Sovjetunionens agerande. Japan och Sovjet hade tidigare ingått en neutralitetspakt och ett eventuellt hot om Sovjets inblandning i det av Japan ockuperade Manchuriet eller Korea, hade kanske fått till stånd en kapitulation. Denna diplomatiska väg undersöktes, men användes aldrig. Det var först den 9 augusti, dagen för bomben över Nagasaki, som Sovjet gick in i Manchuriet, något som påskyndade Japans omställning.

Det är måhända meningslöst att tala om vad som hade kunnat hända istället, men det finns lärdomar att dra av det. Det fanns en oförståelse hos de allierade för hur det japanska samhället fungerade, vilket ledde till att de diplomatiska metoderna man använde haltade. Samtidigt fanns det diplomatiska lösningar som aldrig uttömdes innan man tog till atomvapen. Inom diplomatin kan man använda både morot och piska, men tar man till vapen låter man endast piskan vina.

/Fred

Det här inlägget postades i Historia, USA, Världen. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *