Något för semantiker

[tag]Metta Fjelkner[/tag], ordförande för det lilla lärarfacket, Lärarnas Riksförbund, speglar i en debattartikel mina ord från igår. Hon gör det givetvis oberoende av mig, men i alla fall:

Att låtsas som om vem som helst kan sätta betyg är att undergräva [tag]lärare[/tag]s ledarskap. Däremot är det givetvis viktigt att [tag]elever[/tag] får utvärdera kurser och moment i samarbete med lärarna. Det är inget som skrämmer lärare, det är en del av yrket. En lärare behöver elevernas förtroende som ett medel för att nå målet att eleverna skall få kunskap och självförtroende. Men att bedöma är ingen rättvisefråga utan ett professionellt ansvar.

I dagens Sydsvenskan skriver dessutom [tag]Ilmar Reepalu[/tag] en insändare (som inte finns på nätet) för att försvara sitt förslag om att elever ska få betygsätta lärare i Malmö till våren. Han undviker noga ordet [tag]betyg[/tag], utan använder istället ord som [tag]utvärdering[/tag] och omdöme. Det han beskriver i insändaren är alltså ingen nyhet. Utvärderingar och omdömen är sånt vi har arbetat med inom skolan sedan länge. Det är ordet betyg som är värdeladdat. När Reepalu undviker ordet har jag inga problem med hans förslag.

Just ordet betyg behandlar Sydsvenskans journalist [tag]Elin Fjellman Jaderup[/tag] i en artikel i dagens tidning. Det är hon som har skrivit de flesta artiklarna om Reepalus förslag, och eftersom hon har använt ordet betyg lite slarvigt kommer här ett försvarstal:

Betyg är ett allmänt ord. Det är inte reserverat för skolans värld. Enligt Nationalencyklopedin är betyg en ”utsaga om eller bedömning av prestationer av olika slag”. Det är ett vanligt uttryck för en värdering.

Det finns ett gigantiskt problem med hennes resonemang:

Inom skolan arbetar vi inte med Nationalencyklopedin som styrdokument.

Grundskoleförordningen 7 kap. §5:

Betyg skall sättas av läraren. Om ett betyg är beroende av två eller flera lärares bedömning och lärarna inte kan enas, skall betyget sättas av rektorn.

Gymnasieförordningen 7 kap. §3:

Betyg på avslutad kurs och efter en etapp skall sättas av läraren. Om ett betyg beror av två eller flera lärares bedömning och lärarna inte kan enas, skall betyget sättas av rektorn.

Skolverkets allmänna råd om likvärdig bedömning och betygssättning:

Läraren gör vid betygsättningen en värdering av elevens studieresultat, en värdering som har stor betydelse för elevens möjligheter att komma in på andra utbildningar och för att få arbete. Slutbetyget har med andra ord rättsverkningar för eleven och det finns ytterst begränsade möjligheter att ändra på ett slutbetyg. Det är därför viktigt att bestämmelserna om bedömning och betyg tillämpas på ett likvärdigt och rättssäkert sätt.

Jag ledsen Elin Fjellman Jaderup. Det är skillnad på betyg som ett allmänt ord, och betyg som myndighetsutövning med rättsliga följder. Inom skolan är det den andra betydelsen som gäller. När man recenserar filmer och skivor i en dagstidning kan den första betydelsen få gälla.

Mats Olsson har också skrivit om dagens vända i den malmöitiska skoldebatten.

Publicerat i Skola | Etiketter , , , , , , | 2 kommentarer

Konstant uppförsbacke

Det är lov, jag vet, men idiotierna tar tyvärr inte ledigt.

I Malmö fortsätter debatten om att [tag]elever[/tag]na där ska få sätta [tag]betyg[/tag] på lärarna. Plötsligt står det helt klart att Malmös politiker blandar ihop äpplen med päron och att [tag]media[/tag] hjälper till – så till den milda grad att både [tag]lärare[/tag] och pedagogikforskare börjar bland ihop begreppen. Inom skolan arbetar vi väldigt mycket med [tag]begreppsförståelse[/tag] – men om varken de som styr [tag]skola[/tag]n, de som rapporterar om skolan, de som forskar om skolan, eller de som arbetar inom skolan, vet vad de pratar om så befinner vi oss på ett sluttande plan.

Enligt en artikel i Sydsvenskan ska eleverna i Malmös gymnasieskolor få börja sätta betyg på lärarna från och med i vår. Den obligatoriska [tag]betygssättning[/tag]en ska, enligt tidningen, värdera följande frågor:

Jag har fått den hjälp jag har behövt för att nå mina mål.

Jag tycker att bedömningen av mina kunskaper och färdigheter har varit tydlig.

Jag har fått tillräcklig information för att förstå målen med kursen.

Jag tycker att jag haft inflytande på genomförandet av kursen.

Jag har varit engagerad och delaktig under kursen.

Jag är nöjd med lärarens sätt att arbeta under kursen.

Jag är nöjd med kursen som helhet.

Betygsskalan som ska användas ser ut så här:

Instämmer helt – instämmer delvis – instämmer i liten grad – instämmer inte alls.

Förlåt, Sydsvenskan, men vet ni egentligen vad ni pratar om?

Detta är en helt vanlig [tag]utvärdering[/tag]. Artikeln erkänner att utvärderingar inte är nyheter inom skolvärlden, men tydligen så ska det faktum att den fylls i på en dator vara oerhört innovativt. Utvärderingar på dator är inget nytt, det har vi på vår skola gjort i flera år. Där har eleverna dessutom möjlighet att i öppna svarsrutor kommentera alla frågorna – något man i Malmö inte verkar våga införa. Utvärderingarna ligger sedan till grund för medarbetarsamtal – som inte ska förväxlas med lönesamtal, eller lönesättande samtal.

Rektor Edward Jensinger på Pauli gymnasium verkar veta vad han pratar om:

Betygsättning av lärare är ett uttryck som Edward Jensinger absolut inte vill använda. Kursutvärdering är det rätta ordet, tycker han.

Så när en lärare känner sig övervakad av sin arbetsgivare så kan det bero på att ordet betygssättning används utan att man verkar veta vad man pratar om. Läraren kan dock vara lugn. Politikerna verkar inte heller veta vad de pratar om. Och när en forskare på pedagogiska institutionen i Stockholm, Trevor Dolan, ska ge politikerna på tafsen, så blandar han också ihop betygen med utvärderingarna. Oerhört tröttsamt.

Betygssättning är myndighetsutövning med rättsliga följder för de betygssatta. Kursutvärderingar är inte myndighetsutövning, utan ett arbetsredskap för både lärare, elever och skolledning. Så enkelt är det.

Publicerat i Skola | Etiketter , , , , , , , | 5 kommentarer

Ordlista för inspektörer

På onsdag startar den nya [tag]Skolinspektionen[/tag] – den som kommer att frälsa det svenska skolsystemet och få Sverige att toppa alla internationella undersökningar. Dess generaldirektör, [tag]Anne-Marie Begler[/tag], fd rikspolischef, skrev en debattartikel i söndagens DN. Den är full av fraser som de här:

  • ”en likvärdig utbildning med hög kvalitet”
  • ”en god utbildning i en trygg miljö”
  • ”en bättre [tag]skola[/tag] för [tag]elever[/tag]na”
  • ”elevens kunskaper och resultat i fokus”
  • ”elevens kunskap kommer att vara vår ledstjärna”
  • ”lyssna till och ta hänsyn till elevernas och föräldrarnas synpunkter”
  • ”ett stöd för utveckling och förändring”
  • ”lärarna är skolans viktigaste resurs för elevernas studieresultat”
  • ”en bättre och mer likvärdig skola”
  • ”utbildningssystemet är av avgörande betydelse för välfärden i vårt land”
  • ”vars och ens rätt till utbildning och utveckling utifrån sina förutsättningar och behov”

Så, nu är vi inte så rädda för er. Vad är det ni ska göra – förutom att spotta ur er floskler?

  • ”en betydligt kraftfullare inspektionsmyndighet”
  • ”mer resursstark”
  • ”fler inspektörer”
  • ”rikta fokus mot rektorns och lärarnas ansvar”
  • ”inte släppa taget om den huvudman eller verksamhet där allvarliga brister uppmärksammats”
  • ”inspektionen ska komma tillbaka tills bristerna är åtgärdade”
  • ”föra ut resultaten från inspektionen brett, i syfte att påverka andra huvudmän och skolor”
  • ”inte heller främmande för mer kraftfulla verktyg”
  • ”möjlighet att använda vite”
  • ”en tydlig och pådrivande aktör”

Ok, tack. Fler floskler, men jag känner mig inte bättre till mods. Vill man göra det ska man läsa Anne-Marie Körlings inlägg om debattartikeln. Hon hittar alltid guldkanten på vilken tillvaro som helst. Själv ska jag gå och fundera på hur en skola och dess [tag]lärare[/tag] ska bli bättre av att betala böter…

Publicerat i Skola | Etiketter , , , , | 7 kommentarer

Anfall är bästa försvar

Utbildningsminister [tag]Jan Björklund[/tag] är alltmer trängd ju längre den senaste rundan av [tag]skoldebatt[/tag]en rasar.

Debatten har kommit att handla mer om hans handskande med siffror än om [tag]skola[/tag]n. Han brukar ofta ha stöd i allt han säger av [tag]Lärarnas Riksförbund[/tag] (det lilla lärarfacket), men nu börjar även de vackla. Tillsammans med [tag]Lärarförbundet[/tag] (det stora lärarfacket) ifrågasätter de utbildningsministerns trovärdighet i en artikel i SvD.

Kritiken av Björklund har gått så långt att han beställt ny statistik från Skolverket, vilket har lett till att Vänsterpartiet har KU-anmält honom för ministerstyre. En ytterst politisk handling som inte hjälper skolan ett dugg. Istället hamnar Björklund i en än mer trängd situation. En utbildningsminister i försvarställning går helst till anfall.

På SvD:s debattsidor tar Björklund fram sitt bästa försvar mot skolforskarna [tag]Hans-Åke Scherp[/tag] och [tag]Mats Ekholm[/tag] efter deras debattartikel i lördags:

Det mest märkliga med inställningen från Ekholm och Scherp är att de anser sig sitta inne med ”sanningen”.

Ungefär som Björklund då…

Min kritik riktas inte mot dem som är verksamma i skolan, utan mot en felaktig skolpolitik och dess ideologer.

För oss verksamma i skolan, och som står på debattens sidlinjer, känns det inte så.

Ekholm och Scherp är två av de främsta svenska förespråkarna för en flumskola.

Där kom det.

Det finns något som heter Godwins lag. Den stipulerar att ju längre en online-diskussion pågår, desto mer sannolikt blir det att någon gör en jämförelse med Hitler eller nazismen. Traditionen bjuder att den som kommer med jämförelsen förlorar automatiskt diskussionen.

Jag vill införa en liknande lag för skoldebatten: Ju längre skoldebatten pågår, desto mer sannolikt blir det att någon kallar motståndarnas skolförebild för antingen ”[tag]flumskola[/tag]” eller ”[tag]disciplinskola[/tag]”. Den som först kommer med ett av epiteten förlorar automatiskt skoldebatten.

Idag förlorade Björklund. Varken skolan, eller bilden av skolan, är bättre för det.

Publicerat i Politik, Skola, Sverige | Etiketter , , , , , , , , | 5 kommentarer

Björklund och den kreativa statistiken

Egentligen vill jag inte skriva om utbildningsminister [tag]Jan Björklund[/tag] igen. Det är som att prata med och om en vägg. Som tur är har många redan skrivit om honom de senaste veckorna. Jag behöver bara sammanfatta.

Debatten började långt tidigare, men tog ny fart i och med P1:s radioserie – kris i skolan? – en serie som bara precis har börjat. I det första avsnittet kollas Björklunds kreativa [tag]statistik[/tag] och citationsförmåga upp. Kritiken av Björklund går ut på att han medvetet trixar med siffror och citat för att svartmåla skolan. Jag och många med mig har hävdat det sedan länge. Jag är inte förvånad över att Björklund bluffar igenom en 50-tals-nostalgisk [tag]skolpolitik[/tag]. Jag är förvånad, och glad, över att debatten om hans falskspel har tagit ny fart.

Björklund försvarar sig i Svenska Dagbladet genom att anklaga sina meningsmotståndare för att sticka huvudet i sanden. Programledarna för P1:s programserie får sedan i sin tur försvara sig i SvD med att upprepa sin kritik av utbildningsministern. Man kan också passa på att läsa Dennis Karlsson i DN, för en lite mer humoristisk vinkling av kritiken. Mats Ekholm och Hans-Åke Scherp går till skarp attack mot utbildningsministern, medan PJ Anders Linder försvarar honom genom att åter igen dra upp gamla klichéer (”huvudet i sanden” – helt ogrundat, och ”en skoldiskussion om kunskap” – diskussionen handlar om allt annat än…). Både SvD och Sydsvenskan sammanfattar de senaste rundorna i [tag]skoldebatt[/tag]en.

Flera bloggar kommenterar Björklunds lek med statistiken. Från lärarhåll medger man att [tag]skola[/tag]n har problem, men tycker att det är för jävligt att utbildningsministern använder selektiv statistik för att beskriva dem (problemen). Se till exempel Christer Magister, Ann-Marie Körling eller Mats Olsson. Från andra håll försvarar man Björklund genom att anklaga hans kritiker för att blunda för sanningen (Mats Gerdau), alternativt så yrar man bara på i vanligt högerstollemanér (Dick Erixon).

Terminen har börjat och skoldebatten med den. Skyttegravarna är grävda. På skolfronten intet nytt.

Publicerat i Politik, Skola, Sverige | Etiketter , , , , | 7 kommentarer

Tillbaka i sadeln

Efter en alldeles för kort sommar är man nu tillbaka på jobbet. Eleverna har inte kommit ännu, givetvis, men dagarna är ändå inte svåra att fylla. Möten, konferenser och samtal avlöser varandra.

En sak som man reflekterar över när man nu träffar sina kollegor igen är att ett fåtal saknas. Ett flertal nyblivna pensionärer kommer aldrig mer att synas på [tag]skola[/tag]n och vi borde sörja dem mer än vi gör, vi har bara inte tid. Nu rullar det nämligen på.

Pensionsavgångarna från skolan utgör det största slöseriet med resurser, kompetens och ren kunskap som skattebetalarna pröjsar för. När en 65-årig [tag]lärare[/tag] går i [tag]pension[/tag] har han eller hon samlat närmare 40 år av yrkeserfarenhet som bara går förlorad. Unga och nya lärare återuppfinner hjulet gång på gång på gång, istället för att lära sig av de äldre och visare.

Här är ett konkret – om än inte så genomtänkt – förslag på vad man kan göra för att stoppa det vansinniga slöseriet:

Inrätta en ny yrkestitel (mästare, äldste, övermentor, vad vet jag), ett nytt [tag]karriär[/tag]steg, för lärare som varit verksamma mer än 30 år i yrket. Låt de gå ner i undervisningstid och ägna större delen av sin tjänst till att stötta, inspirera och agera mentorer åt yngre och mer oerfarna kollegor. Öka deras lön med en mer än skälig summa, så att deras pension blir dräglig. Skolan blir mer självlärd av att ta till vara deras kunskaper och erfarenheter och hjulet behöver inte återuppfinnas varje år. Världens bästa yrke kan bli ännu bättre.

Trots att sommaren är över känner man ändå en viss otålighet inför att stå i klassrummet igen. Läsåret 0809 ser ut att kunna bli kul. Och snart är man far också. Välkomna tillbaka.

Publicerat i Skola, Sverige | Etiketter , , , | 7 kommentarer

Kvalificerat lärararbete

Jag är snart klar med rättandet av de [tag]nationella prov[/tag]en i Engelska. Berget av papper har varit ovanligt högt i år och laviner är inte ovanliga. Nu tar följande procedur vid:

  • Fyll i [tag]statistik[/tag] för de nationella proven på särskild blankett
  • Lämna en digital kopia på det ena stället
  • Lämna en papperskopia på det andra stället
  • Ta kopior på hela provet för elever som är födda den 31:e januari, juli, december (Engelska A)
  • Ta kopior på resultatdelen för elever som är födda den 31:e mars, maj, augusti, oktober (Engelska A)
  • Ta kopior på hela provet för elever som är födda den 25:e januari, mars, maj, juli, september, november (Engelska B)
  • Ta kopior på resultatdelen för elever som är födda den 25:e februari, april, juni, augusti, oktober, december (Engelska B)
  • Fyll i lärarenkäter (en för EnA, en för EnB)
  • Skicka kopior och enkäter till Göteborgs universitet
  • Gå in på Statistiska CentralByråns sajt och logga in
  • Fyll i all statistik, både för EnA och EnB, en elev i taget (i mitt fall 145 elever)
  • Glöm inte att fylla i kurs för varje elev (En tidsbesparande knapp som fyller i samma kurs för alla elever i en klass? Nix!)
  • Glöm inte att fylla i vilket ämne de skrev om på Writing-delen (Bläddra igenom alla proven en gång till)
  • För Engelska B, glöm inte fylla i vilket slut[tag]betyg[/tag] de hade på Engelska A (Gå och be och få en utskrift av förra årets betyg – eller gissa.)
  • Spara, skriv ut, logga ut
  • Lämna en papperskopia på det tredje stället

Allt detta ska göras i samma veva som man måste koncentrera sig på att sätta rättvisa och likvärdiga slutbetyg. Och alla dessa arbetsuppgifter är pålagda på en lärartjänst utan att handla om undervisning, eller något annat man är utbildad för. Höja lärarnas status? Hur vore det med att först se till att [tag]lärare[/tag] har relevanta arbetsuppgifter som ligger i linje med deras utbildning?

Publicerat i Skola | Etiketter , , , | 7 kommentarer

Pedagogisk retorik

Mats har skrivit om det. Anne-Marie har skrivit om det. Nu skriver jag om det.

För ett par dagar sedan skrev [tag]Tina Kindeberg[/tag], lektor i [tag]pedagogik[/tag], och Anders Sigrell, professor i [tag]retorik[/tag], en debattartikel i Sydsvenskan. Den handlar, kanske inte helt oväntat med tanke på skribenternas bakgrund, om vikten av pedagogisk retorik. Jag citerar helt fräckt stora delar av artikeln:

Varhelst en lärare står framför en grupp studerande är det genom lärarens talade uttryck som de möter lärarens yrkesskicklighet. Där framträder läraren som mer eller mindre trovärdig, ämnet som mer eller mindre intressant, lärandemiljön som trygg eller otrygg. I lärarpersonligheten som den visar sig i den muntliga relationen vilar förutsättningen för att de studerande väljer att uppfatta läraren som en förebild.

[…]

Retorik som konst och vetenskap föddes som en pedagogisk disciplin, ur en önskan att lära sig tala övertygande. Retoriken ger redskap för det pedagogiska målet att påverka medborgarnas kunskaper, färdigheter och värderingar i det övergripande syftet det goda samhället. Det gäller inte minst kunskaper och begreppsliga redskap som rör lärarpersonlighetens inverkan på studenternas lärande.

För att lärares gedigna ämneskunskaper framöver i högre utsträckning skall bli en resurs för elevernas och studenternas lärande behöver lärare utbildning i pedagogisk retorik.

Jag kan bara ta hatten i hand och buga. Bra gjort!

Vad vi har här är inget annat än en utgångspunkt för utformningen av en ny lärarutbildning. Varför inte inleda [tag]lärarutbildning[/tag]en med kurser i pedagogisk retorik. Där bör man upptäcka ganska snabbt vilka som är mer eller mindre lämpade för yrket. Troligen kommer studenterna själva att göra upptäckten.

En annan sak som debattartikeln visar på, tycker jag, är att man har identifierat en del av läraryrket som till stor del går att lära sig. Visst spelar personlighet och lämplighet roll, men retorik är någonting man kan öva på och bli bra på. Ämneskunskaper tillsammans med pedagogisk retorik är ett jättebra grundrecept på en lärarutbildning.

Tack, Tina och Anders, för ett konstruktivt inlägg i [tag]skoldebatt[/tag]en. Välbehövligt i skyttegravarnas tid.

Uppdaterat: Retorikern [tag]Christer Hanefalk[/tag], tillsammans med retorikprofessorerna i Sverige, Anders Sigrell, [tag]Brigitte Mral[/tag] och [tag]Lennart Hellspong[/tag] gör ett utspel i DN där de vill ha retorik på schemat redan i grundskolan. Jättegod idé.

Publicerat i Skola | Etiketter , , , , , , , , | 11 kommentarer

Skolpolitik räcker inte

Utbildningsminister [tag]Jan Björklund[/tag] och Socialdemokraternas skoltaleskvinna [tag]Marie Granlund[/tag] har träffats och samtalat om [tag]skola[/tag]n. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har också varit med på ett hörn. Medierna börjar prata om blocköverskridande [tag]skolpolitik[/tag] och långsiktiga lösningar. Man glömmer bort en viktig detalj.

De är alla politiker. Långsiktighet för dem är lika med fyra år. Och just nu är det bara två år kvar på mandatperioden.

Alla politiker skriver under på att skolan ska handla om kunskap, ordning och trygghet, men ändå kan de inte komma överens. Det beror på att de inte ska vara överens – det ingår liksom i arbetsbeskrivningen. Att förvänta sig att de ska komma överens om långsiktiga lösningar är som att förvänta sig att två fotbollslag ska bli överens om hur matchen ska gå.

Det enda sättet att få till stånd en långsiktig lösning för den svenska skolan – inte bara tio år, utan tjugo, trettio år – är att tillsätta en opolitisk [tag]skolkommission[/tag]. Kan man göra det om digital-TV, så kan man göra det om skolan. Tillsätt ett antal experter utan politiskt kapital (och som inte behöver vinna nästa val) och låt de banka ut en lösning för skolan. Det måste bli ett slut på ensamutredningarna och det folkpartistiska skolmonopolet.

Publicerat i Bloggar, Skola | Etiketter , , , , | 4 kommentarer

Björklund får sista ordet

Sydsvenskan avslutar sin serie om Omkretsens skolor genom att ge utbildningsminister [tag]Jan Björklund[/tag] sista ordet. Han börjar med att kommentera de låga resultaten i vissa av kommunerna:

Ska vi höja [tag]resultat[/tag]en måste vi gå in med stödinsatser tidigare än vi gör idag.

Det håller jag med honom om. Frågan är hur.

Ministerns förslag är att utbilda fler special[tag]lärare[/tag], ge mer pengar till lågstadiet, utbilda lågstadielärare istället för grundskolelärare och att införa nationella prov i årskurs tre för att identifiera de elever som inte har lärt sig att läsa och räkna.

Jag tror att de flesta [tag]elever[/tag] som går i trean och inte kan läsa eller räkna redan är identifierade, och jag vet inte vilken nytta det finns med att återinföra låg-, mellan- och högstadierna. I övrigt är Björklunds förslag helt ok, även, tror jag, när han vill förstatliga [tag]skola[/tag]n igen. Jag tror att det är viktigare att ha en hårdare statlig kontroll, men jag vet inte om det skulle bli bättre med statligt huvudmannaskap.

Björklund svarar också på tio snabba frågor:

Det är här det blir lite problematiskt. Låt mig ställa två frågor:

  1. Ska [tag]bussning[/tag]en av invandrarelever till svensktäta skolor kompletteras med bussning av svenska elever till invandrartäta skolor?
  2. Hur ska man kunna ha mindre grupper när man inte ska ha fler lärare i skolan?

Som vanligt sjabblar Björklund bort de bra förslagen genom att också komma med förslag som ingen förstår sig på. Det är dags att Björklund slipper monopolet på skolfrågorna och att man tillsätter en opolitisk skolkommission. Långsiktighet, kvalitet och breda överenskommelser bör vara ledorden. Snabba fixar och enkla lösningar på komplexa problem bör undvikas.

Publicerat i Skola | Etiketter , , , , , | 2 kommentarer