Bimbo i upplösningstillstånd

Fleischer Studios var ett broderskap, bokstavligt talat. Max Fleischer producerade filmerna, Dave Fleischer regisserade filmerna, Lou Fleischer komponerade och arrangerade musiken och Joe Fleischer var mer eller mindre studions handy-man.

Bröderna Fleischer fortsatte att göra Bimbo-filmer i Talkartoons-serien. Inte heller hos Fleischer Studios lade man ner särskilt mycket arbete på berättelserna ännu. Dave, regissörsbrodern, lade desto mer tid på gags och ännu mera gags. Varje bildruta skulle innehålla något slags skämt, gärna bildmässigt. Följden av den här jakten på visuella gags blev att filmerna nästan löses upp i sömmarna. ALLT rör på sig. Karaktärernas munrörelser överdrivs, fysiska objekt blir levande, får munnar och sjunger och dansar. Helt osammanhängande och slumpartade saker händer, bara för att Dave tyckte att sekvenserna behövde gags.

Grand Uproar (1930)

I Grand Uproar, en Bimbo-film som hade premiär den 3 eller 13 oktober 1930, är ett exempel på den här upplösningen. Den röda tråden är en operett som sätts upp, men det spårar tidigt ur. Filmen visar prov på korvar som sjunger, strax innan de kastar sig i senap och lägger sig i sina bröd. Vid ett tillfälle kammar sig Bimbo mitt under en sång, och vi får strax möjlighet att bevittna två löss steppa på kammen. Skämtet som fungerar bäst är nog flodhästen, som vid flera tillfällen under föreställningens gång måste tränga sig genom sin stolsrad för att gå på toaletten.

Filmen gör också en grej av att karikera Mickey Mouse, som fyra spanskinfluerade möss som gör ett sång- och dansnummer. Detta är inte det första exemplet på det – och det är definitivt inte det sista. Fleischer Studios var fullt medvetna om att de var den störste konkurrenten till Walt Disney Studios. Men medan Disneys filmer blev alltmer rumsrena och familjevänliga, kom bröderna Fleischer att välja en annan väg.

Sky Scraping (1930)

Men först lite mer Disney-bashing i Sky Scraping. Nästan alla Fleischers filmer verkar ha en eller några karaktärer som påminner om Mickey Mouse. I det här fallet är det på nytt en kvartett Mickey-liknande möss som cyklar till arbetet med att uppföra en skyskrapa, men efter att de cyklat förbi en reklamskylt är de plötsligt borta från cykeln. Istället sitter där en stor mätt katt som torkar munnen. En ganska tydlig känga mot huvudkonkurrenten.

Sky Scraping är annars mest berömd för att Bimbo nu äntligen fått sitt officiella namn i filmens förtitlar. Den hade premiär den 1 eller 3 november 1930.

Up to Mars (1930)

Det var inte bara Oswald the Lucky Rabbit som fick förmånen att besöka planeten Mars 1930 (se här). I Up to Mars får Bimbo möjligheten, mycket tack vare en elak Mickey-liknande mus som skjuter dit honom på en fyrverkeriraket.

Accordion Joe (1930)

Accordion Joe är en mytomspunnen film. Den har utelämnats från alla DVD- och Blu-Ray-utgåvor av Fleischers filmer och finns inte tillgänglig på YouTube eller via någon annan streaming-sajt. Enligt flera källor ska den finnas på UCLA:s filmbibliotek, men för de av oss som inte befinner oss i Los Angeles är det lika med att den är borta. Enligt Fleischer Studios egna hemsida, som drivs av ättlingar till bröderna Fleischer, är den försvunnen.

Det råder dessutom tveksamheter om när den släpptes. Vissa källor säger att den upphovsrättsskyddades den 12 december 1929, men de flesta verkar vara överens om att den upphovsrättsskyddades den 12 december 1930. Den visades framför filmen Whoopee!, som hade premiär i september 1930, men det verkar inte betyda så mycket. Den kan ha släppts innan den skyddades, det var tydligen inte ovanligt på 1920- och 1930-talen.

I Accordion Joe ska det finnas ytterligare exempel på hur Fleischer Studios sträckte på vad som var möjligt inom animationen. Enligt Michael Barriers Hollywood Cartoons: American Animation in Its Golden Age finns det en scen där en kaktus drar ner en kjol över en kvinnas exponerade bakdel, en scen där ett dragspel gör sig till en trappa uppför en klippa, samt en scen där en säkerhetsnål plötsligt får liv. Tills det finns möjlighet att faktiskt få se det på film, får vi ta Barrier på orden. Men det verkar ändå ganska uppenbart att Barrier har sett filmen, vilket betyder att den inte är försvunnen.

Det finns en låt med samma titel, Accordion Joe. Låten är skriven av Cornell Smelser och Dale Wimbrow och enligt Wikipedia verkar det ha varit Duke Ellingtons inspelning av den som medverkar i filmen.

Mysterious Mose (1930)

Mysterious Mose hade premiär den 27 december 1930 och inleds med att Betty Boop (fortfarande med hundöron och fortfarande utan namn) plötsligt vaknar i sin säng av mystiska ljud. Hon blir så rädd att hennes nattlinne hoppar av henne. Hon hinner dock skyla sig, men det är ganska ekivokt.

Ett sätt för Betty att lugna sig är att sjunga sången Mysterious Mose, som här är inspelad av Rube Bloom and His Bayou Boys, ett all-star band som, förutom Bloom, innehöll Benny Goodman, Adrian Rollini, Tommy Dorsey och Manny Klein. Rösten görs mestadels av Margie Hines – skådespelerskan bakom Betty Boop. Bimbo dyker upp i rollen som karaktären Mysterious Mose, och hans röst görs här av Jack Mercer som egentligen arbetade på studion som ”inbetweener” men som tyckte om att härma och göra röster, och som senare skulle få större röst-uppdrag av Fleischer Studios.

I slutet av filmen visar sig Mysterious Mose vara en uppdragen automatisk robot, när han faller sönder i sina beståndsdelar. Fleischers filmer börjar också falla sönder i sina beståndsdelar. Filmerna har blivit ett sätt för bröderna att visa upp hur många visuella skämt man kan klämma in i under sex minuter.

På sätt och vis påminner filmernas uppbyggnad om jazzen – en grundidé som tillåter improvisation, harmonik och polyrytmik. Dave Fleischer blir då en orkesterledare, likt Duke Ellington eller Benny Goodman, som håller ordning, men som samtidigt låter de individuella artisterna, animatörerna, blomma ut på olika sätt. Detta understryks givetvis av användandet av jazz som soundtrack till filmerna. Filmerna från Fleischer Studios har kanske inte de mest engagerade berättelserna, men deras användande av jazz, både i ljud och bild, samt deras lite mer vuxnare tilltal och ämnesval, gör dem till de mest intressanta animerade kortfilmerna i 1930-talets början.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1930, Fleischer Studios och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.