Bosko – seriös och fånig

1931 fördubblade Leon Schelsinger produktionen av animerade kortfilmer på uppmaning av sin distributör, Warner Bros. De två tidigare animatörerna för Disney, Hugh Harman och Rudolf Ising, delade på uppdraget. Ising tog hand om den nya filmserien Merrie Melodies, medan Harman fortsatte arbeta med Bosko-filmer under Looney Tunes.

The Tree’s Knees (1931)

The Tree’s Knees, som hade premiär i juli 1931, var den sista Bosko-filmen som regisserades av både Harman och Ising.

Bosko är ute skogen för att hugga träd. När ett träd värjer sig och skyddas av dess sticklingar, blir filmen en ordinär musikfilm som vi redan har sett till leda. Inget originellt, utan en dålig kopia av en av DisneySilly Symphonies. Den enda behållningen som går att finna är två möss som visserligen liknar Mickey Mouse, men som visar sig vara en tidig version av Disneys senare duo Chip ‘n’ Dale. Lite kul, för ett par korta ögonblick.

The Tree’s Knees animerades av Friz Freleng och Rollin Hamilton. Musiken stod Frank Marsales för.

Bosko Shipwrecked! (1931)

Som titeln avslöjar handlar Bosko Shipwrecked! om när Bosko råkar ut för en förlisning och hamnar på en ö, som visar sig inte vara öde.

Detta är den första filmen i Looney Tunes-serien som har Hugh Harman som ensam regissör. Medan Rudolf Isings Merrie Melodies främst är musikaliska filmer, så börjar Looney Tunes och Bosko söka sig mot berättelser och karaktärer som drivkrafter för filmerna. Bosko Shipwrecked! är ett utmärkt exempel på den riktningen.

Bosko landar på ön och råkar ut för det ena djuret efter det andra, innan han står inför att slängas i kannibalstams gryta. Han lyckas fly därifrån, givetvis. Filmen är tempofylld och skämtens tajming är utsökt. Förutom den inbyggda rasismen i framställandet av kannibalerna så är Bosko Shipwrecked! en första höjdpunkt som visar åt vilket håll Looney Tunes är på väg – mot högre tempo och mer genomtänkta och vältajmade gags.

Filmen hade premiär den 19 september 1931. Animation av Rollin Hamilton och Larry Martin. Musik av Frank Marsales.

Bosko the Doughboy (1931)

Bosko hade varit i krig tidigare – i Dumb Patrol (se här), som främst utspelade sig i luften över skyttegravarna. I Bosko the Doughboy är han tillbaka vid västfronten, den här gången på marken.

Filmen inleds med stridsscener vid fronten, men snart hittar vi Bosko i en skyttegrav där han glatt sitter och äter. Han blir upprörd när hans mat blir sönderskjuten. Då tar Bosko fram ett fotografi på sin flickvän. När det blir sönderskjutet, blir han arg. På väg upp ur skyttegraven stoppas han av en flodhäst som vill spela musik och dansa. Bosko ställer glatt upp. Bosko och flodhästen blir dock avbrutna av kriget som pågår omkring dem.

Hugh Harman, regissören, tar väldigt lätt på krigets fasor i Bosko the Doughboy. Det verkar mest vara en förevändning för några roliga visuella gags som de hade kommit på. Visst, det ska vara en rolig animerad kortfilm, men någon direkt svärta går inte att finna. Att bli bombade eller beskjutna verkar vara roligt. Filmen avslutas med ännu ett ”mammy”-skämt, som anspelar på Al Jolson blackface-rutin i The Jazz Singer (1927), en film producerad av Warner Bros.

Animation av Rollin Hamilton och Carman Maxwell. Musik, igen, av Frank Marsales. Bosko the Doughboy hade premiär den 17 oktober 1931.

Bosko’s Soda Fountain (1931)

I Bosko’s Soda Fountain arbetar Bosko på ett glasscafé.

Filmen innehåller en del roliga gags. Ett exempel är den lilla Mickey Mouse-liknande figuren som beställer en alldeles för stor milkshake och som sedan, efter att ha skrattat åt ett av Boskos misslyckanden bakom disken, används som en visp. Det bästa exemplet är dock en liten katt i parallellhandlingen, där Honey är pianolärare, en katt som är väldigt uttråkad av sin pianolektion. Efter varje misslyckad skala utbrister han i ett ”I want an ice-cream cone!” – ett tidigt exempel på att man göra en unik och minnesvärd karaktär med väldigt små medel. Den lilla katten är en starkare karaktär än både Bosko och Honey, som vägrar utveckla karaktärsdrag.

Bosko’s Soda Fountain regisserades av Harman, animerades av Rollin Hamilton och Friz Freleng, till musik av Frank Marsales. Filmen hade premiär den 14 november 1931.

Bosko’s Fox Hunt (1931)

Handlingen i Bosko’s Fox Hunt påminner om flera filmer som senare ska komma från Warner Bros-stallet.

Bosko är alltså på rävjakt och stöter på en märkligt Foxy-liknande räv – kanske ett litet inside-skämt mellan Harman och Ising. Filmen innehåller ett tidigt exempel på ett odödligt gag. När räven hoppar ner i ett hål för att undkomma, sticker Bosko ner geväret i det. Plötsligt dyker mynningen upp ur ett annat hål bakom honom. När han avfyrar, skjuter Bosko sig själv i ändalykten. Klassiskt idag, nyskapande 1931.

Bosko’s Fox Hunt hade premiär den 12 december 1931. Regi, Harman; animation, Rollin Hamilton, Norm Blackburn; musik, Frank Marsales.

Under andra halvan av 1931 börjar man känna igen Looney Tunes. Berättelserna och karaktärerna blir viktigare och gagsen blir mer absurda, innovativa och vältajmade. Grunden för det som komma skall har börjat läggas.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1931, Warner Bros och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.