Bosko träffar bröderna Warner

När Universal tog över produktionen av Oswald the Lucky Rabbit (se en tidigare post), fann sig Hugh Harman och Rudolf Ising utan jobb. Det var inte på något sätt en ny sensation. De hade arbetat tillsammans hos Walt Disney i Kansas City på det tidiga 1920-talet och när Disney flyttade till Kalifornien, stannade Harman och Ising kvar och försökte starta en animationsstudio tillsammans med Carman Maxwell. När det inte fungerade flyttade de alla västerut och började animera Oswald hos Disney.

1929 var de utan arbete igen. Men de hade idéer.

Bosko, the Talk-Ink Kid (1929)

Harman och Ising hade redan 1928 skapat och säkrat rättigheterna till en apliknande blackface-karaktär de kallade Bosko och trots att de nu saknade arbete, skrapade de ihop finansiering till en pilot-film så att de kunde shoppa distribution. Resultatet blev Bosko, the Talk-Ink Kid:

Animatören spelades av Rudolf Ising. Rösten till Bosko gjordes av Carman Maxwell. En av de som animerade Bosko var Friz Freleng.

Nu sökte de efter ett filmbolag som hade eller ville etablera en animationsstudio. Både Paramount och Universal sa nej.

Ett bolag som visade intresse var Pacific Title & Art Studio, som under 1910- och 1920-talet hade sysslat med att tillverka titel- och dialog-texter till stumfilmer, men som efter ljudfilmens intåg förgrenade sig ut till redigering och postproduktion. Bolaget leddes av en man som hette Leon Schlesinger, som kan ha hjälpt Warner Bros finansiera The Jazz Singer (filmhistorikerna är oense). Han lyckades få Warner Bros att skriva kontrakt med Harman och Ising, samt starta en egen animationsstudio under Schlesingers ledning.

De fyra bröderna Warner (Harry, Albert, Sam och Jack) hade börjat distribuera film redan 1904. Åtta år senare började de producera film och 1918 öppnade sina första kontor i Hollywood, men den första stora framgången kom inte förrän 1923 med Where the North Begins. Stjärnan i filmen fick kontrakt med studion och betalades $1000 i veckan. Han hette Rin Tin Tin och var en schäfer.

Tack vare framgångarna kunde Warner Bros 1925 köpa en filmstudio, Vitagraph Studios, som hade producerat filmer sedan 1897. Med på köpet fick de ett ljudsystem, Vitaphone, vilket kom att innebära att Warner Bros gick i bräschen för ljudfilmen. De släppte den första ljudfilmen med dialog, The Jazz Singer (1927) och den första ljudfilmen med bara dialog, Lights of New York (1928). Succén var så stor att i slutet av 1929, två år efter ljudfilmens introduktion, hade alla filmstudios i Hollywood slutat med stumfilm och gått över till ljudfilm helt och hållet.

Warner Bros var alltså en framgångsrik studio 1929, tack vare sin tidiga satsning på ljudet. Så när Harman och Ising, med hjälp av Schelsinger, knackade på dörren med en idé till en animerad serie ljudfilmer, nappade filmstudion direkt. Bosko, the Talk-Ink Kid visades aldrig på bio, utan var bara Harman och Isings visitkort för att få en fot över tröskeln. Warner Bros kom att bli en enormt produktiv studio för animerade kortfilmer med över tusen producerade titlar under Hollywoods studio-era i två filmserier, Looney Tunes och Merrie Melodies.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1929, Warner Bros och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *