De fåniga symfonierna når full cirkel

Walt Disneys Silly Symphonies var aldrig någon kassako. De blev istället en möjlighet för studion att experimentera, men först skulle de både bli tydligare i sina berättelser, samt återgå till sina rötter.

Birds of a Feather (1931)

Inte helt förvånande handlar Birds of a Feather om fåglar av alla de slag.

Den första halvan av filmen är mest en uppvisning av fåglar till synkroniserad musik, men sen stegrar spänningen. En kyckling snappas upp av en rovfågel, och bondgårdens kråkfåglar startar en räddningsaktion, som givetvis slutar lyckligt.

Disney hade insett att alla filmer – animerade kortfilmer, eller inte – måste ha något slags dramatiskt anslag för att vara intressanta (se här). I Birds of a Feather ser man utvecklingen ditåt. Filmen regisserades av Burt Gillett, animerades av David Hand och hade premiär den 10 februari 1931.

Mother Goose Melodies (1931)

Mother Goose var troligen ingen riktig person. En del vill tro att hon egentligen hette Mary Goose och är begravd i Boston, men mer sannolikt är hon ett begrepp för sagor och rim med en moralisk twist som traderats över generationer. Dessa sagor och rim har sedan samlats av flera personer från olika delar av världen. En av de första av dessa samlare hette Charles Perrault och var fransman.

Perrault (1628-1703) var författare och ledamot i den Franska Akademien. Han verkar ha varit vansinnigt intresserad av sagor och fabler. Han föreslog för den franske kungen, Ludvig XIV, att bygga 39 fontäner i den stora labyrinten vid Versailles, en för var och en av Aesops fabler. När han vid 67 års ålder tvingades i pension, ägnade han sig helhjärtat åt att skriva ner folksagor. Resultatet blev Histoires ou contes du temps passé (Sagor med moral från äldre tider), ett verk med undertiteln Les Contes de ma Mère l’Oye (Gåsmors sagor – Mother Goose Tales).

De mest berömda sagorna i Perraults verk är Askungen, Rödluvan, Mästerkatten i stövlar och Törnrosa. Perrault tog sig friheter med de folksagor han i princip skrev om. Framför allt Törnrosa verkar vara näst intill ett originalverk av Perrault. En del av sagorna dyker senare upp i bröderna Grimms samlingar från 1800-talets början, men Perrault skrev för vuxna, medan Grimm verkar ha skrivit om sagorna för att bli mer passande för barn.

På 1780-talet publicerades i England Mother Goose’s Melody, or, Sonnets for the Cradle – en samling barnrim och vaggvisor. I och med det, blev Mother Goose synonymt med sagor och barnpoesi i den engelsktalande världen. Boken, som sammanställdes av John Newbery och hans styvson, Thomas Carnan, i mitten på 1800-talet, innehåller många intressanta rim och uttryck. Ett exempel:

All work and no play, makes Jack a dull boy.

Som kanske känns igen från The Shining (1980).

I nyare Mother Goose-samlingar finns mängder av tillskott av rim och karaktärer. Walt Disneys Silly Symphony, Mother Goose Melodies, gör ett eget urval och här dyker Old King Cole, Three Blind Mice, Little Miss Muffet, Jack and Jill, Simple Simon, Humpty Dumpty, Little Jack Horner, Four and Twenty Blackbirds, Little Bo Peep, Little Boy Blue, Baa Baa Black Sheep och Cat, Cow and Little Dog upp:

Mother Goose Melodies har ett bra tempo och en del av rimmen görs utan dialog. Resultatet blir en ganska underhållande rulle med antydningar till storhet. Regi, Burt Gillett; Animation, främst David Hand; Premiär, 17 april 1931.

The China Plate (1931)

I The China Plate blir en porslinstallrik med Kina-motiv levande.

Inleds ganska stereotypiskt med karikatyrer på en slags kinesisk kejsare och hans undersåtar, men utvecklar sig till en lite mer nyanserad bild av Kina än andra samtida animerade kortfilmer (se här, exempelvis).

En fiskarpojke blir indragen i en flicktjänares öde. Han befriar henne både från kejsaren och en drake.

Filmen hade premiär den 25 maj 1931 och regisserades av Wilfred Jackson. Animationen av David Hand är högklassig i den här. Musiken av Frank Churchill är också bra.

The Busy Beavers (1931)

Animationen i The Busy Beavers är också högklassig, men den här gången är den av Charles Byrne och Harry Reeves. Regi, Wilfred Jackson. Premiär, 22 juni 1931.

Filmen inleds med den sedvanliga sekvensen med djur som gör saker i takt med musiken – den här gången är det bävrar som bygger en damm – men även här stegras spänningen genom att ett regnoväder hotar dammens och bävrarnas existens. En ensam bäver inser faran och räddar alla. Även om berättelsen till ytan inte är något speciellt, så visar strukturen att Disneys strategi med en avdelning som endast syftar till att utarbeta berättelserna börjar bära frukt. Filmen spårar aldrig ur och den slutar inte abrupt, utan spänningen och komplikationerna stegrar och når ett klimax. A och O i berättarteknik, men Disney är den första som gör det inom ramen för korta animerade filmer.

The Cat’s Out (1931)

The Cat’s Out upphovsrättsskyddades och hade premiär som The Cat’s Nightmare. The Cat’s Out var filmens arbetstitel och när den släpptes på DVD behöll man den titeln. Filmen hade ursprungligen premiär den 28 juli 1931, regisserades av Wilfred Jackson och animerades främst av David Hand.

The Cat’s Nightmare är en sämre titel, eftersom den förstör en ganska viktig del av filmens handling. Den handlar om en katt som släpps ut för natten och gör sånt som katter gör mest – jamar och jagar fåglar. Efter att ha lyckats ta en fågels stjärtfjädrar ramlar katten ner från ett tak och får en vindflöjel i huvudet. Det som följer är kattens mardrömmar, men det filmen gör på ett genialt sätt är att övergången till mardrömmarna är helt sömlös. När fågeln utan stjärtfjädrar dyker upp igen är den enorm och varken katten eller publiken förstår att det är en mardröm. Katten jagas av den och diverse andra monster, spöklika träd och en fågelskrämma – innan den vaknar och inser att det bara var en mardröm.

Fågelskrämmans lilla dans i The Cat’s Out är en tydlig throwback till The Skeleton Dance (1929), den första filmen i Silly Symphony-serien (se här). Disneys filmserie med fokus på musik har nått full cirkel, och är nu redo att börja experimentera på riktigt. Det tar vi en annan gång.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1931, Walt Disney Studios och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.