De första animerade ljudfilmerna

Det är en vanlig missuppfattning att Walt Disneys Steamboat Willie (november 1928) är den första animerade ljudfilmen. Mickey Mouses stora genombrott har visserligen äran att vara den första som fick stor uppmärksamhet, men animerade ljudfilmer hade redan funnits i fyra år, och synkroniserad dialog i animerad film hade funnits sedan 1926.

My Old Kentucky Home (1926)

Den första animerade repliken levereras

De första två minutrarna av My Old Kentucky Home handlar om en hund som kommer in i sitt hus, tvättar sitt ansikte, tuggar på ett ben och sedan omvandlar benet till en trombon. Efter att ha spelat på trombonen yttrar han den första animerade dialogen någonsin: ”Follow the ball, and join in, everybody!”

Resten av filmen är texten till superhitten My Old Kentucky Home från 1852, med en studsande boll längs textraderna – en teknik som bröderna Fleischer kan ha varit först med. Framåt slutet omvandlas bollen till en Pickaninny som hänger tvätt längs texten istället.

My Old Kentucky Home ingår i Fleischer Studios filmserie Ko-Ko Song Car-Tunes. Filmerna var designade som allsångsfilmer där biopubliken kunde följa en animerad boll längs sångens textrader och sjunga med. Förutom karaoke-funktionen hade filmerna, som i detta fallet, ibland en mer traditionellt animerad introduktion. 19 av de sammanlagt 57 filmerna i Ko-Ko Song Car-Tunes-serien hade synkroniserat ljud, övriga var tänkta att ackompanjeras med hjälp av en orkester i biosalongen.

Fleischer Studios använde ett ljudsystem som hette Phonofilm och som var ett av de tidigaste som spelade upp ljudet direkt från filmremsan. Tidigare ljudsystem hade använt sig av skivor, som spelades upp separat från filmen, men de blev inte långlivade eftersom det var svårt att synkronisera ljudet med bilden. Phonofilm uppfanns redan 1919 och de första ljudfilmsvisningar med systemet skedde 1923. Bara ett fåtal långfilmer producerades med ljudtekniken, ett exempel är The Covered Wagon, men med ljud visades filmerna bara vid ett fåtal tillfällen.

My Old Kentucky Home släpptes 13 mars 1926, troligen som förfilm till en film som redan fanns på repertoaren; Kanske stumfilmen The Black Pirate med Douglas Fairbanks, som hade premiär en vecka tidigare.

Bröderna Fleischer – Max, producent, Dave, animatör och regissör – hade arbetat med animerad film sedan 1915 och översåg flera parallella filmserier där Ko-Ko Car-Tunes var en, Out of the Inkwell en annan. Fleischer Studios producerade senare serier som Betty Boop, Popeye och Superman.

Dinner Time (1928)

Farmer Al Falfa kämpar mot hundar

Dinner Time hade premiär i september 1928, och är alltså ännu ett exempel på en animerad ljudfilm som föregick Steamboat Willie. Den ingick i en filmserie som hette Aesop’s Fables och är, inte särskilt förvånande, filmatiseringar av de klassiska grekiska fablerna. Aesop’s Fables var en idé av Paul Terry, som hade gjort animerad film sedan 1915, först oberoende och sedan på J.R. Bray Studios. Där producerade han bland annat elva filmer med en karaktär som hette Farmer Al Falfa. 1917 lämnade Terry J.R. Bray Studios och startade eget, Paul Terry Productions. Med sig tog han Farmer Al Falfa. Det blev dock bara ytterligare en film med honom under de kommande tre åren.

1920 gick Paul Terry ihop med Amadee J. Van Beuren och skapade Fables Studios, där Terry fortsatte göra Farmer Al Falfa-filmer men de startade också en ny serie, Aesop’s Fables. Det var inom ramen för de filmerna som Fables Studios började experimentera med animerade ljudfilmer.

Dinner Time handlar om ett antal djur som försöker få tag på mat – en fågel, en katt, några hundar – innan framför allt hundarna samlas omkring en slaktare (Farmer Al Falfa i en gästroll) och stormar hans slakteri.

Filmen innehåller nästan ingen dialog, utan bara musik och ljudeffekter. Ljudeffekterna är väldigt enkla och ljuden passar inte alltid till det som händer i bild. Walt Disney såg filmen tidigt och i ett brev till sin bror Roy skrev han:

My gosh– terrible –a lot of racket and nothing more.  I was terribly disappointed.  I really expected to see something half-way decent.  But honestly – it was nothing but one of the rottenest fables I believe that I ever saw, and I should know because I have seen almost all of them.  It merely had an orchestra playing and adding some noises.  The talking part does not mean a thing.  It doesn’t even match.  We sure have nothing to worry about from these quarters.

Från: Walt Before Mickey: Disney’s Early Years 1919-1928

Dinner Time använde inte klickspår vid synkroniseringen, det vill säga det fanns få eller inga möjligher att synkronisera musik och ljudeffekter. Terrys partner Van Beuren var, i likhet med konkurrenten Disney, inte imponerad av resultatet, och när han ville satsa på riktigt synkroniserat ljud, vägrade Paul Terry. Samarbetet mellan dem avslutades på grund av detta och Terry tog med sig flera av animatörerna och startade nytt: TerryToons.

Van Beuren startade också eget, Van Beuren Studios, och hade måttliga framgångar med Aesop’s Fables och några egna karaktärer, innan han 1938 tappade filmernas distributör, RKO Pictures (till Walt Disney). Ett par månader senare fick Van Beuren en stroke och avled.

Även om Disney aldrig kände sig hotad av Terry, så hade TerryToons ganska stora framgångar med karaktärer som Mighty Mouse och Heckle and Jeckle.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1928, Fleischer Studios, TerryToons, Van Beuren Studios och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.