Disney, Lindbergh och America First

Plane Crazy (1929)

Egentligen är det i Plane Crazy vi får möta Walt Disneys och Ub Iwerks skapelse Mickey Mouse för första gången, men ljudversionen av filmen blev den fjärde i serien som släpptes, tre dagar efter premiären av The Barn Dance (se förra posten). Plane Crazy inleds med Mickey när han beundrar porträttet av Charles Lindbergh. Mickey bygger sedan ett flygplan av sin bil och drar med sig Minnie upp i luften.

Att Mickey Mouse beundrar svenskättlingen Charles Lindbergh är inte så konstigt. Bara året innan filmen animerades, 1927, hade Lindbergh blivit den första mannen att flyga solo över Atlanten. Som en följd av flygningen blev Lindbergh en amerikansk hjälte och massmedial figur utan tidigare motsvarighet. Han var den första att ha journalister och fotografer i hälarna dag och natt. Samma år fick han Medal of Honor för flygningen – en betygelse man vanligtvis får för mod i krig. Han reste land och rike runt och höll tal och pratade med både flygvapnet och civila flygbolag. 1930 flög han en av de första transkontinentala non-stop-flygningarna från Los Angeles till New York.

Hjältesagan Lindbergh fick en tragisk vändning 1932, då hans 20 månader gamla son kidnappades och senare hittades mördad – ett fall som givetvis tog över löpsedlarna. En tidningsman kallade det för det största fallet sedan Jesu återuppståndelse.

Efter sonens kidnappning och död flyttade Charles Lindbergh med familj, hustru (Anna) och ytterligare fem barn, till Frankrike för att komma undan all uppståndelse. 1936 anlitades han den amerikanska regeringen att åka till Berlin och besöka flygplatser och flygindustrier. Man misstänkte, med all rätta, att Hitlertyskland höll på att bygga upp ett flygvapen, i strid mot Versaillesfreden 1919. Man misstänkte också att Hermann Göring inte skulle kunna motstå att visa upp sitt Luftwaffe för Lindbergh, som givetvis var en hjälte i Europa också. Mycket riktigt. Lindbergh fick se de senaste flygplanen och produktionsmetoderna och allt rapporterade han tillbaka till USA. Men han var imponerad av Tyskland också.

Lindbergh menade att ett starkt Tyskland skulle kunna skydda Europa från kommunismen och de asiatiska horderna. Han blev alltmer övertygad om att USA borde hålla sig neutralt vid en eventuell konflikt i Europa, framför allt för att ett eventuellt stöd till Storbritannien och Frankrike skulle försvaga Tyskland.

Våren 1939 återvände familjen Lindbergh till USA och 1 september det året bröt Andra världskriget ut. Opinionen för amerikansk neutralitet i konflikten var fortfarande stark vid krigets utbrott. Detta var en europeisk angelägenhet, menade man. Året därpå startade, vid Yale-universitetet, the America First Committee (AFC), en grupp som förespråkade isolationism, att hålla sig utanför kriget, men det fanns också inslag av pro-fascism och anti-semitism hos medlemmarna. En prominent medlem blev Charles Lindbergh, som talade vid flera av AFC:s möten. Andra namnkunniga medlemmar eller stödpersoner inkluderade Frank Lloyd Wright, Gerald Ford, John F. Kennedy, Henry Ford och – Walt Disney.

Den 11 september 1941, inför AFC i Des Moines Iowa, talade Lindbergh om britternas och judarnas vilja att få USA gå med i kriget:

I am not attacking either the Jewish or the British people. Both races, I admire. But I am saying that the leaders of both the British and the Jewish races, for reasons which are as understandable from their viewpoint as they are inadvisable from ours, for reasons which are not American, wish to involve us in the war.

We cannot blame them for looking out for what they believe to be their own interests, but we also must look out for ours. We cannot allow the natural passions and prejudices of other peoples to lead our country to destruction.

Charles Lindbergh, 1941

I samma tal visade han också prov på anti-semitism. Om judarna sa han:

Their greatest danger to this country lies in their large ownership and influence in our motion pictures, our press, our radio and our government.

Trots sitt medlemskap i AFC finns det inga bevis för att Walt Disney hyste anti-semitiska sentiment. Kommitténs isolationistiska hållning speglade den allmänna opinionen i USA 1940-41, och även om en del medlemmar var anti-semiter (Henry Ford) och välvilliga gentemot Hitlertyskland (Charles Lindbergh), så var organisationen utåt sett inte pro-nazistisk. Walt Disneys medlemskap får nog ändå anses som problematiskt.

The America First Committee lades ner strax efter det japanska anfallet mot Pearl Harbor i december 1941. Opinionen svängde och den amerikanska allmänheten blev alltmer angelägna att gå med i kriget mot Japan och senare Tyskland.

Under kriget sökte Lindbergh arbete inom det amerikanska flygvapnet, men fick nej, tydligen på order av Vita huset. Han arbetade istället med civila flygbolag som teknisk konsult. Han fortsatte konsultarbetet efter kriget och besökte på 1960-talet besättningarna på flera av Apollo-flygningarna. Tidigt 70-tal drog han sig tillbaka på Hawaii och dog av cancer där 1974, 72 år gammal.

Walt Disney hjälpte den amerikanska krigsmakten genom att göra ett stort antal animerade kortfilmer som ett led i propagandan för krigsinsatsen och mot axelmakterna Japan och Tyskland. Den mest berömda får väl anses vara Der Fuehrer’s Face (1943) med Donald Duck.

Kopplingarna mellan Disney och Lindbergh tog inte slut, varken i och med AFC:s undergång eller Lindberghs död. Flygplatsen där han startade sin första transkontinentala flygning 1930, Grand Central Airport i Glendale (Los Angeles), lades ner 1959 och området blev istället en industripark. 1961 öppnade Walt Disney en workshop i industriparken och på 1990-talet köpte bolaget upp stora delar för att bygga ett kreativt campus. Idag är flera av Disneys dotterbolag lokaliserade i industriparken och nyligen har Walt Disney Company inlett en renovering av det gamla flygledartornet i Art Deco-stil.

Jaha, då blev det lite politik i den här bloggen också. America First är ju dessutom en slogan som anammades av USA:s nuvarande president, Donald Trump, tidigt i hans kampanj. Säkerligen fullt medveten om dess isolationistiska innebörd, men troligen inte särskilt påläst om ”det där andra”.

Nästa gång blir det mindre politiskt och mer animerat.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1929, Walt Disney Studios och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.