Fyra fåniga årstider – del 4 – vinterdåd

1930 hade Walt Disney ägnat åt att konsolidera sin makt över företaget och dess skapelser. Från att ha varit regissör, var han nu i princip en studiochef som översåg två framgångsrika serier av animerade kortfilmer – Mickey Mouse och Silly Symphonies. Förändringen hade skett under loppet av ett år – ett år som hade inletts med att två av hans trognaste medarbetare, Ub Iwerks, animatör, och Carl Stalling, kompositör. arrangör och i princip skaparen av Silly Symphonies, hade slutat. Resten av året hade ägnats åt att suga upp nästan all talang inom animation som fanns i Hollywood och på östkusten.

I slutet av 1930 släpptes tre Silly Symphonies, varav en avslutade tetralogin om de fyra årstiderna som hade inletts med Springtime (1929) och fortsatt med Summer (1930) och Autumn (1930). Men först en symfoni med apor:

Monkey Melodies (1930)

Monkey Melodies har förvånansvärt mycket berättelse för att vara en Silly Symphony. Den hade kunnat vara en massa apor som spelar musik på allt och alla, men istället handlar den om två apor som uppvaktar varandra, stöter på det ena hindret efter det andra, innan de slutligen får varandra.

Burt Gillett står för regin, Dave Hand för animationen och Bert Lewis för kompositionerna och arrangemangen. Monkey Melodies hade premiär den 26 september 1930.

Winter (1930)

En dryg vecka senare, den 5 november 1930, hade äntligen Winter premiär. Projektet som hade dragits igång ett år tidigare med Walt Disney själv som regissör, med Ub Iwerks som animatör och Carl Stalling som arrangör, fick nu avslutas med regi av Burt Gillett, animation av Dave Hand och musik av Bert Lewis.

Även om man har full förståelse för att de vill avsluta tetralogin, så lider filmen av arvet från Iwerks: Träden dansar synkroniserat och djuren likaså. Paradoxalt nog, lider dock filmen också av Iwerks frånvaro. Animationen är inte alltid konsekvent, vilket gör att djuren inte alltid ser likadana ut från scen till scen.

Playful Pan (1930)

Den 28 december avslutades 1930 för Silly Symphonies med Playful Pan.

En lekful faun spelar sin flöjt och får djuren i skogen att dansa. När blixten slår ner räddar faunen skogen genom att få elden att dansa ner i en sjö.

Silly Symphonies lider av konceptet animerade musikstycken – andra animerade kortfilmer fick alltmer fokus på berättelser och dialog – men det var inom den här serien filmer som Disney skulle skörda de största kritikerframgångarna inom ett par år. En stor del av de framgångarna har sina rötter i omvälvningarna som har de fyra filmerna om årstiderna som epicentrum. Att Iwerks och Stalling slutade var både en förbannelse och en välsignelse. Förbannelsen innebar att animationsstudion genomgick en period då filmernas animation var inkonsekvent och när andra animatörer försökte göra Iwerks, blev resultatet mediokert. Välsignelsen innebar att Disney tog det övergripande ansvaret för både Mickey Mouse och Silly Symphonies, samt att han skiftade fokus mot mer berättelse-orienterande filmer.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1930, Walt Disney Studios och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *