I kaninens spår

Walter Lantz vann möjligheten att leda Universal Pictures nya animationsstudio i ett parti poker mot Universals chef, Carl Laemmle Sr. Det första filmbolaget att skapa en egen animationsstudio, lämnade över produktionen till en 30-åring.

Lantz ärvde då nästan alla animatörer från sin tid hos Charles Mintzs Winkler Pictures, som tidigare hade producerat filmer för distribution hos Universal. Rollin Hamilton, Tom Palmer och, framför allt, Bill Nolan följde med till det nya produktionsbolaget. Med följde också en ganska ny ”bläckare” som 1930 tog karriärsteget uppåt till animatör, Fred ”Tex” Avery.

De tidiga Walter Lantz-filmerna är av högst varierande kvalitet. Lantz hade kontrakt på att klämma ut en Oswald-film varannan vecka, vilket egentligen omöjliggör kvalitet. Men några höjdpunkter bör vi ta upp.

Broadway Folly (1930)

För att vara en film om Oswald the Lucky Rabbit, så handlar Broadway Folly väldigt lite om Oswald. Och för att vara en film med sjungande djur, så sjungs det väldigt lite. Allt sker väldigt långsamt och tajmingen är inte den bästa, men ett par gags är ganska roliga, framför allt det stående med vargungen som letar efter sin pappa överallt med ”Is my father in there?”

Broadway Folly hade premiär den 3 mars 1930. I de tidiga Oswald-filmerna, som den här, gjordes rösten till Oswald av Walter Lantz själv, alternativt av Bill Nolan. Det verkade inte spela så stor roll. Filmen ansågs försvunnen under många år, innan den dök upp 2010.

The Hash Shop (1930)

The Hash Shop hade premiär den 12 april 1930. Bill Nolan känner här väldigt stor frihet vad gäller animationen – kroppar kan göra precis vad som helst. Filmens klimax är när en flodhäst säger till Oswald att han är hungrig nog att äta en häst. Oswald, service-minded, producerar en häst vid flodhästens bord. Flodhästen trycker ner hästen i Oswalds hals, varvid Oswald får en hästs form.

Oswald-filmerna är tidigt mer beroende av dialog än musik. I The Hash Shop gjordes rösten till Oswald av en ganska nybliven barnstjärna: Mickey Rooney. Som sjuåring hade Rooney slagit igenom i en serie filmer om Mickey McGuire, 78 stycken hann det bli mellan 1927 och 1936, och som tioåring fick han jobb som rösten till Oswald the Lucky Rabbit. Rooney kom senare att bli Hollywoods största publikdragare i en filmserie om Andy Hardy, 14 filmer mellan 1937 och 1946. I samband med att han slog igenom som Andy Hardy, gjorde han en biroll i Boys Town, som vann honom en särskild Academy Juvenile Award, en bokstavligt talat mindre Oscar för skådespelare under 18. Han var en aktiv skådespelare fram till sin död 2014, 94 år gammal, och har setts i hundratals filmer och TV-serier.

Hell’s Heels (1930)

Hell’s Heels är en parodi på filmen Hell’s Heroes (1929), regisserad av William Wyler, som senare i sin karriär skulle regissera Roman Holiday (1953), Ben-Hur (1959) och Funny Girl (1968). Hell’s Heroes är en västernfilm som handlar om tre bankrånare som under sin flykt tvingas ta hand om ett spädbarn. John Ford skulle senare göra om filmen med John Wayne i 3 Godfathers (1948). Men redan 1930 gjode alltså Lantz om berättelsen i en tecknad kortfilm med Oswald the Lucky Rabbit.

Det finns inte mycket mer intressant än så att säga om filmen. Den visar på sitt alldeles alltför tydliga sätt att Lantz försöker härma Disney. Det är djur som spelar på djur, döda eller levande. Oswald har lika mycket karaktär som Mickey Mouse, dvs nästan ingen alls.

Spooks (1930)

1925 gjorde Universal Pictures en stumfilm på berättelsen The Phantom of the Opera. 1930 släpptes den igen, exakt samma film, men nu med ett pålagt ljudspår. Senare samma år, släppte Universal den här Oswald-filmen, Spooks, som har en Phantom-liknande karaktär.

Det finns många märkligheter i den här produktionen. Den inleds som Mickey Mouse-filmen The Haunted House (1929), nästan exakt bild för bild. Filmen innehåller också en karaktär som är väldigt lik Mickey Mouse. Musen dyker upp ett par gånger och vid ett tillfälle gör den ett exakt likadant spruttande ljud med munnen som Mickey gör i flera av sina tidiga filmer. Och filmens slut, ja, jösses. Idéerna verkar bara tagit slut. Oswald får en gåta av Phantom, ”Vad sa hönan som lade ett fyrkantigt ägg?” varpå Oswald svarar ”Ouch”, vilket tydligen var rätt svar. Phantom försvinner och filmen slutar.

The Singing Sap (1930)

Även The Singing Sap innehåller en karaktär som liknar Mickey Mouse, men filmen är värd att notera av två andra anledningar. Dels påminner den om Disneys mer musikaliska produktioner, även om den är lite mer anarkisk; Dels är det första filmen som Fred ”Tex” Avery får animations-cred.

Walter Lantz Productions siktar under 1930 på att bli som Walt Disney Studios, det är ganska tydligt. Oswald the Lucky Rabbit som karaktär är väldigt snarlik Mickey Mouse. Trots det, drar man sig inte från att plagiera Mickey och använda honom som en icke namngiven karaktär. Musiken i filmerna håller inte Disneys höga standard och det gör inte animationen heller, men under 30-talet skulle det bli bättre. Det skulle dock ta ganska lång tid, fram till 1940-talets början, innan Walter Lantz skulle våga sig på att vara helt och hållet originell.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1930, Walter Lantz Productions och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.