Mickey blir en stjärna

Steamboat Willie var visserligen en succé, och Mickey Mouse blev visserligen alltmer känd under 1929, men han var ingen superstjärna ännu. För det skulle det krävas en tydligare personlighet och filmer som inte fokuserade endast på djurplågande musikalnummer på bondgården. I två sena filmer under det året kan vi börja skönja en förändring.

Mickey’s Choo-Choo (1929)

Visst, även Mickey’s Choo-Choo innehåller sekvenser där Mickey spelar på både ankor och hundar som om de vore instrument, men det används sparsmakat. Filmen är mer en berättelse än en radda musikaliska nummer, och den innehåller riktig dialog. Mickey och Minne utbyter visserligen bara ett par repliker, men ändå.

1929 var ett omställningsår för Walt Disney. Han hade upplevt en ren exodus av animatörer året tidigare under hela debaclet med Charles Mintz och Oswald the Lucky Rabbit. Under 1929 anställde han flera animatörer för att kunna möta den ökande efterfrågan. Ub Iwerks, som var den ende som hade stannat kvar efter Oswald, blev allt mindre en animatör och allt mer en regissör och producent. Iwerks kom att sköta produktionen av Silly Symphonies, tillsammans med Wilfred Jackson och Les Clark, vilka båda hade arbetat med Disney under året. Relativt nyrekryterade Burt Gillett fick sköta Mickey-serien tillsammans med de nya animatörerna Ben Sharpsteen, Jack King och Norman Ferguson. Walt Disney fick en alltmer övergripande roll, även om han numera med inte så lite stolthet gjorde rösten till Mickey Mouse.

Mickey’s Choo-Choo innehåller en dressin, som inspirerade ett leksaksföretag, Lionel Corporation, att tillverka dressiner till sina leksakstågset. Det sägs att Mickey Mouse räddade Lionel Corporation från bankrutt på grund av dessa dressiner. Leksaksföretaget var den amerikanska motsvarigheten till Tysklands Märklin.

Mickey’s Choo-Choo hade premiär 1 oktober 1929.

The Haunted House (1929)

The Haunted House, som hade premiär 2:e december 1929, har nästan en berättelse. För att komma undan en storm, söker Mickey skydd i ett hus som visar sig vara hemsökt. Inledningen bygger upp en spänning, och filmen innehåller flera moment som nog tedde sig skrämmande för 1929 års biobesökare. Spänningen kommer dock senare motverkas av att huvudspöket vill att Mickey spelar en melodi på orgeln så att det kan dansa och spela tillsammans med skeletten (som till viss del är återvunna från The Skeleton Dance). Disneys filmer fokuserar fortfarande på musiken.

The Haunted House slutar med att Mickey tvingas fly från huset, ivägskrämd. Ett snöpligt slut för karaktären som egentligen ska vara hjälte i berättelsen. Disney har inte riktigt fått till en bra story ännu. Under det kommande året skulle han inrätta en särskild berättelse-avdelning som skulle ta Mickey till nya höjder, men först skulle de två personer som betytt mest för Walt Disneys framgångar lämna honom. Mer om det en annan gång.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1929, Walt Disney Studios och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.