Mickey och Ziegfeld

Under den första halvan av 1929 hittade Mickey Mouse sin röst. I tre filmer under senare halvan av året hittade han sin sångröst:

Mickey’s Follies (1929)

I Mickey’s Follies hjälper Mickey bondgårdsdjuren sätta upp en revy med verklighetens Ziegfeld Follies som inspiration.

Ziegfeld Follies var egentligen inte Florenz Ziegfelds idé, det var flickvännens. Anna Held föddes i Polen 1872 till judiska föräldrar. Under en anti-semitisk pogrom 1881 flydde familjen till Paris där Anna kom att börja uppträda, sjunga och dansa. Hon slog igenom och blev populär genom tack vare sina ekivoka sånger och flirtiga framträdanden. På en turné i Europa träffade hon Florenz i London 1896. Hon hade två år tidigare gift sig med en playboy vid namn Maximo Carrera, som hon hade en dotter med, men Ziegfeld lockade med henne till USA och New York där hon blev en stor stjärna på Broadway, mycket tack vare hennes personlighet och Ziegfelds sinne för publicitet. Carrera verkar inte ha följt med. Istället levde Anna och Florenz som gifta i New York, även om det aldrig verkar ha blivit officiellt, inte ens efter Carreras död 1908.

Efter flera framgångar på Broadway föreslog Anna Held för Florenz Ziegfeld att sätta upp en extravagant revy och varité-show, med Paris Folies Bergère som förebild. Resultatet blev Ziegfeld Follies.

Stora shower, med mängder av synkroniserade dansare i extravaganta kostymer, blandat med sångare och komiker och en stor orkester. Ungefär så kan man nog beskriva Ziegfeld Follies, shower som sattes upp på Broadway varje år mellan 1907 och 1931 och som återupplivades 1934, 1936 1943 och 1957. Under 20- och 30-talet blev Ziegfeld Follies ett fenomen. Att vara dansare i showen, en Ziegfeld Girl, var ett tecken på framgång för unga kvinnor i New York. Flera berömda underhållare uppträdde som dansare, sångare och komiker. Namn som W.C. Fields, Josephine Baker och Eddie Cantor prydde scenen mellan de stora dansnumren.

En intressant sidnot om Eddie Cantor: 1935 skrev han låten Merrily We Roll Along, som samma år användes i en animerad kortfilm av Warner Bros, Billboard Frolics. Melodin blev därefter signaturmelodi för hela Merrie Melodies-serien.

När Mickey Mouse sätter upp en varité-show, blir den inte lika extravagant som Ziegfelds megaproduktioner. Bondgårdsdjuren turas om att uppträda med mer eller mindre djurplågande framställningar – som vanligt i Disneys produktioner vid den här tiden. Mickey har fortfarande inte blivit helyllemusen han senare ska bli, och djurrättsorganisationer kan fortfarande inte vara helt nöjda med hans eskapader i filmerna. Däremot får han en signaturmelodi.

Minnie’s Yoo-Hoo heter låten, och handlar således egentligen om Minnie. Men Mickey sjunger den. Just det gör Mickey’s Follies särskilt speciell, han sjunger. Den här gången är det nästan säkert att det är Walt Disney själv som gör rösten till Mickey.

Mickey’s Follies hade (troligen) premiär 28:e augusti 1929, veckan efter Disneys Silly Symphony The Skeleton Dance.

The Jazz Fool (1929)

Senare på hösten, 15:e oktober 1929, hade The Jazz Fool premiär.

I The Jazz Fool sätter Mickey och Horace Horsecollar upp en ny show och även om den heter Big Road Show så verkar den sättas upp på bondgården, igen. Särskilt jazzig blir den inte förrän Mickey sätter sig vid en flygel och bokstavligen kämpar mot instrumentet.

Animationsmässigt börjar Mickey Mouse sätta sig nu, men någon karaktär och personlighet kan han inte sägas ha ännu. Filmerna har fortfarande musiken i centrum och några komplicerade berättelser, eller ens avancerade gags, kan man inte prata om.

Jungle Rhythm (1929)

I Jungle Rhythm, som hade premiär 15:e november 1929, står musiken fortfarande i centrum. Ramberättelsen är inte mer avancerad än att Mickey har lämnat bondgården för djungeln, sedan är det mer av samma: Mickey och de samlade djuren spelar melodier på olika instrument, men främst på varandra.

Det mest minnesvärda med filmen är nog att man för en av de första gångerna använder Minnie’s Yoo-Hoo som signaturmelodi i förtexterna.

Nej, de här tre filmerna var inte de mest utvecklande för karaktären Mickey. Det var istället två andra filmer under 1929 som skulle göra Mickey Mouse till världsstjärna, men de tar vi en annan gång.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1929, Walt Disney Studios och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.