Musen som byggde Huset

Efter att ha sett The Jazz Singer (1927) insåg Walt Disney ljudets potential för den animerade filmens framtid. Han hade då redan hunnit göra ett par filmer med sin nya figur, Mickey Mouse, men inför den tredje filmen var han väl förberedd och resultatet blev ett enormt genombrott för Walt Disney, för Mickey Mouse, och för den animerade ljudfilmen.

Walt Disney, 1946

Disney hade redan haft en ganska lång karriär inom teckning och animation. Han inledde sin karriär som reklamtecknare i Kansas City 1919, 18 år gammal. På reklambyrån där han arbetade lärde han känna Ub Iwerks, en annan reklamtecknare vid byrån. Efter att ha blivit övertalig på reklambyrån, gick Disney över till Film Ad Company, ett filmbolag som gjorde tecknade reklamfilmer med hjälp av cutout animation. På Film Ad Company lärde han känna Fred Harman, ytterligare en animerande kollega. Tillsammans var de övertygade om att cell-animation var ett sätt att öka kvaliteten på filmerna.

Disney och Harman gjorde ett antal animerade reklamfilmer för en lokal teater – Newman’s Laugh-O-Grams, vilka blev så framgångsrika att Disney och Harman 1921 bildade Laugh-O-Gram Studio. De anställde Freds bror, Hugh Harman, samt Rudolf Ising och Disneys gamle vän Ub Iwerks. Deras första försök att göra en riktig film utanför reklamvärlden, Alice’s Wonderland, blev en flopp, och Laugh-O-Gram Studio lades ner.

Walt Disney flyttade till Los Angeles och med hjälp av Alice’s Wonderland lyckades han säkra distribution till ytterligare 18 Alice-filmer. Bröderna Disney startade nu Walt Disney Company för att producera filmerna, och Walt lyckades locka med sig Ub Iwerks som animatör. Alice-filmerna var delvis live, delvis animerade, och Disney började tröttna på det. När en producent vid namn Charles Mintz berättade att han hade ett distributionsavtal med Universal, tänkte Disney och Iwerks ut en ny karaktär, Oswald the Lucky Rabbit.

Mintz anställde flera animatörer för att arbeta med Oswald, däribland Hugh Harman, Rudolf Ising, Carman Maxwell och Friz Freleng. I februari 1928 blev dock Mintz och Disney osams, vilket ledde till att Disney och Iwerks lämnade Mintz och kaninen Oswald bakom sig.

Nu behövde Walt Disney och Ub Iwerks en karaktär. Svaret blev Mortimer Mouse. I alla fall tills Walts fru, Lillian, kunde övertala honom att Mickey var ett bättre namn än Mortimer. Disney designade karaktären, Iwerks gjorde designförbättringar för att göra Mickey lättare att animera.

Den första filmen med Mickey Mouse var Plane Crazy (maj 1928) och var en stumfilm som endast testvisades en gång. Den andra filmen, också den stum, var The Gallopin’ Gaucho, som färdigställdes i augusti 1928, men Disney misslyckades med att hitta en distributör. De satsade nu allt på ett kort: ljudfilmen Steamboat Willie.

Steamboat Willie (1928)

Efter att ha färdigställt animationen på den tredje filmen med Mickey skrev Disney kontrakt med ljudsystemet Cinephone, och han spelade in musiken med Green Brothers Novelty Band. Det blev misslyckat. Det visade sig att det var svårt för orkestern att hålla takten och tempot, trots att man hade dirigent och ytterligare två personer från bandet som försökte hjälpa till. Svaret blev att göra ännu en inspelning, nu med klickspår: en animerad studsande boll på duken (à la Ko-Ko Song Car-Tunes) för att underlätta för orkestern att hålla takt och tempo.

Den 18:e november 1928 hade Steamboat Willie premiär framför filmen Gang War. Steamboat Willie blev en succé. Gang War blev det inte. Mickey Mouse blev en stjärna och Walt Disney inledde en bana som har lett fram till det kraftfulla mediekonglomerat som Disney är idag.

Steamboat Willie är idag troligen den mest kända individuella animerade kortfilmen genom alla tider, så vi behöver kanske inte orda mer om dess handling. Här är den:

Filmens genombrott ledde till att Disney valde att sätta ljud på de två tidigare Mickey Mouse-filmerna, Plane Crazy och The Gallopin’ Gaucho. För att förbättra kvaliteten på musiken till filmerna, vände han sig till en gammal vän.

Walt Disney och Carl Stalling hade träffats i Kansas City där Stalling hade arbetat som organist på en stumfilmsbiograf under tidigt 1920-tal och hade spelat musiken till några av de korta filmer som Disney gjorde före sitt genombrott. När Disney var på väg till New York för premiären till Steamboat Willie, stannade han till i Kansas City för att anlita Stalling att skriva musiken till de två första Mickey Mouse-filmerna.

The Gallopin’ Gaucho (1928)

Stumfilmsversionen av The Gallopin’ Gaucho släpptes aldrig. Ljudversionen hade premiär 20:e december 1928, en månad efter Steamboat Willie, och blev också en succé. Disneys status cementerades.

Filmens handling bygger på en stumfilm från 1927, The Gaucho med Douglas Fairbanks, men nu med Mickey Mouse i huvudrollen som en argentisk kofösare.

Det märkvärdigaste med att se filmen idag, är nog att man inte riktigt känner igen Mickey Mouse som karaktär. Utseendet är där, givetvis, men hans agerande är inte särskilt likt dagens helyllemus. Han röker cigarett, dricker öl och förför en kvinna (visserligen Minnie, men ändå). Och precis som i alla andra tidiga Mickey Mouse-filmer visar huvudkaraktären upp förvånansvärt många sätt att behandla och misshandla (andra) djur.

Att originalet var en stumfilm märks emellanåt. De få fåordiga repliker som finns i filmen är animerade ord som dyker upp ur karaktärernas munnar. Musiken är ganska typisk för tidens animerade kortfilmer, den används mest som bakgrund till gags, men ett nummer sticker ut: I filmens andra minut blåser orkestern upp till tango och Mickey och Minnie svänger sina lurviga. Det visar både på att Disney var något på spåren vad gäller att ljud och musik kan förstärka den animerade filmens genomslag, samt att Carl Stalling redan visar prov på den mångsidighet som kom att göra honom till den kanske allra främste kompositören av tecknade kortfilmer.

The Barn Dance (1929)

Efter succén med Steamboat Willie satte produktionen av Mickey Mouse-filmer igång ordentligt och innan Plane Crazy hade fått nypremiär med ljud, släppte Disney och Iwerks den fjärde filmen de hade producerat, The Barn Dance, som fick premiär den 14: e mars 1929.

The Barn Dance är värd att notera av flera anledningar. Den främsta är att Mickey inte får Minnie på slutet. Hon försvinner istället med Pete, Mickeys störste rival, medan Mickey gråter över den förlorade kärleken på slutet. Disney har inte riktigt hittat karaktären ännu. Mickey är faktiskt riktigt klumpig, filmen igenom.

När The Barn Dance hade haft premiär, hade allmänheten fått se tre Mickey Mouse-filmer, men ännu inte den första som animerades. Ljudversionen av Plane Crazy hade premiär den 17:e mars 1929. Då var den inte särskilt kontroversiell, men idag förbinder den Walt Disney med Donald Trump, så den tar vi en annan gång.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1928, 1929, Walt Disney Studios och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *