Om klassiska animerade filmer

Det är en passion. Det finns inget annat ord för det. Som de flesta andra, älskade jag tecknade filmer som barn. Jag har emellertid aldrig växt ifrån dem, jag älskar dem fortfarande.

Under uppväxten var tillgången på tecknad film ett problem. Till skillnad från amerikanska TV-rutor, var våra lördagsmorgnar inte fyllda med cartoons från morgon till lunch. Under programmet Go’morron Sverige på just lördagsmorgnar kunde man ibland få sig en Hacke Hackspett eller en Tom och Jerry, men i övrigt gapade de två statliga svenska TV-kanalernas tablåer tomma vad gäller klassisk amerikansk tecknad film. Under barnprogramstiden på måndagar till fredagar fick vi nöja oss med mimande clowner, socialistiska dockor, utbildningsprogram om ukrainska lantbrukare, eller en och annan tjeckisk animation.

Ibland gläntade Sveriges Television på den tecknade filmens värld, men då i form av Tecknade Pärlor för vuxna – det sistnämnda var tydligen viktigt. Två cartoons klockan 21:45 en skolkväll, var ingen höjdartid för en 10-åring. Ibland kunde man få sig en tecknad dos i form av en märkligt dubbad Långben i Lilla Sportspegeln. Ett litet urval Disney kunde man också få se, varje Julafton de senaste 40+ åren.

I Skåne hade vi tillgång till den danska statliga TV:n också, vilket betydde att vårt kanalutbud var 50% större än stora delar av landet. De hade en fantastisk tradition av Tegnefilm – nästan varje lördag (17:30, om jag minns rätt) visade de tre klassiska cartoons. Ofta två från Warner Bros och en Tom och Jerry.

Så, visserligen var man svältfödd, men det fanns tillräckligt många ljuspunkter för att väcka ett intresse och en passion.

Idag, i en era av DVD-boxar och YouTube, är tillgången inte längre ett stort problem. Meningen med den här bloggen är att försöka se den klassiska tidens tecknade filmer i kronologisk ordning. En del filmer blir kära återseenden, de flesta blir nya bekantskaper. Först, några begränsningar och definitioner:

Tecknad film har funnits sedan filmmediet uppfanns, men jag måste begränsa mig något. Jag tänker börja med ljudets introduktion i den tecknade filmens värld, någon gång under 20-talets andra hälft. Jag planerar att hålla mig till de största animationsstudiorna i Hollywood som var verksamma under den gyllene eran, och jag tänkte begränsa mig till tecknade filmer som visats på bio. Nästan allt som producerades efter 60-talets slut, gjordes för televisionen. Jag talar här om de korta tecknade filmerna på 6-8 minuter, inga animerade långfilmer.

En ganska naturlig begränsning är, åter igen, tillgången. Visserligen har jag fått tag på Warner Bros hela tecknade produktion (med ett nesligt undantag), och Walt Disney har varit frikostiga med att släppa sina filmer på DVD. Walter Lantz Studios har också släppt en del, men för en komplettist är de inte i närheten av Warner och Disney. En mer frustrerande studio är MGM. De har släppt alla Tom och Jerry, Droopy och Tex Avery, men deras mer udda karaktärer saknas. Filmer från Fleischer Studios har till stor del fallit in i Public Domain och finns i DVD-samlingar av låg kvalitet. En del av UPA:s produktion finns på DVD, men bara ett fåtal karaktärer. TerryToons är tyvärr svåra att få tag på i hyfsad kvalitet, men några kommer att hamna här ändå.

Jag kommer konsekvent använda originaltitlarna på de tecknade filmerna. Likaså kommer jag att använda originalnamnen på de tecknade karaktärerna. Snurre Sprätt är alltså Bugs Bunny. Hacke Hackspett är Woody Woodpecker. Kalle Anka är Donald Duck.

Detta är ett projekt som kommer att löpa över några år.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i Om. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.