Är alla glada?

Förutom att göra realistiska draman och gangsterfilmer, samt distribuera animerade kortfilmer i serierna Looney Tunes och Merrie Melodies, hade Warner Bros också associerat sig med Ted Lewis. Namnet kanske inte låter bekant, men det borde göra det.

Ted Lewis

Ted Lewis föddes som Theodore Leopold Friedman 1890 i Circleville Ohio. 1910 turnerade han Ohio med sin bror som duon Ted and Ed, men när brorsan tröttnade på vaudeville-livet, reste Ted till New York där han spelade klarinett på caféer och klubbar, inget fast gig. 1912-1913 åkte han på en katastrofal turné med sångaren Jack Lewis – som duon Lewis and Lewis – som lämnade båda urfattiga. Ted återvände en kort tid till Circleville, men 1915 var han tillbaka i New York, och nu började saker hända.

Dels träffade han Adah Becker, som blev hans fru sex veckor senare. De skulle vara gifta i 56 år, fram till Teds död 1971. Och dels formade han ett band som spelade på nöjesfältet Coney Island och genom det giget fick han kontakt med Earl Fuller, som med hjälp av Lewis band 1916 formade Earl Fuller’s Famous Jazz Band. Fullers band bildades ett år före The Original Dixieland Jass Band, som 1917 blev det första bandet att göra en jazzplatta, Livery Stable Blues. Både Earl Fuller’s Famous Jazz Band och The Original Dixieland Jass Band blev pionjärer genom att introducera jazzen till en vit publik, framför allt i New York.

1919 lämnade Ted Lewis Fullers band och bildade ett eget, Ted Lewis and his Band, som under 1920-talet skulle bli väldigt populärt och en stor inkörsport för många unga jazzmusiker. Musiker som fick sina genombrott i Lewis band inkluderar Jimmy Dorsey, Benny Goodman, Jack Teagarden och Fats Waller – inga smånamn direkt.

Lewis popularitet ökade under 20-talet. 1929 var han med i en tidig musikalisk ljudfilm, The Show of Shows. I och med detta, inledde Lewis ett samarbete med Warner Bros, som distribuerade filmen. I The Crooner från 1932, också distribuerad av Warner Bros, framförde han en av sina hits, In a Shanty in Old Shanty Town, samt populariserade sin catchphrase: ”Is everybody happy?” – ”Är alla glada?”

Ted Lewis och hans musik skulle under samma år dyka upp i Warner Bros animerade kortfilmsserie Merrie Melodies.

The Queen Was in the Parlor (1932)

Men inte i The Queen Was in the Parlor – den tredje och sista filmen med Goopy Geer.

Kungen som letar efter sin drottning ska föreställa Old King Cole, som förekommit både i Disneys Silly Symphonies (se här) och Fleischers Talkartoons (se här). Goopy Geer dyker upp som narr, som hjälper kungen att leta efter drottningen – som alltså är i salongen. The Queen Was in the Parlor är ursprungligen en rad ur ett barnrim, Sing a Song of Sixpence, men blev 1922 en pjäs i händerna på den brittiske pjäsförfattaren Noël Coward. Den här animerade kortfilmen bygger säkerligen mer på barnrimmet än på pjäsen.

För några år sedan släppte faktakoll-sajten Snopes en artikel om ryktet om att Sing a Song of Sixpence skulle ha använts på 1700-talet för att rekrytera pirater. De gav ryktet en True-status. När The Learning Channel gjorde en kort dokumentär om detta ”faktum” var Snopes tvungna att gå ut med en dementi – den falska faktakollen var ett skämt.

The Queen Was in the Parlor regisserades av Rudolf Ising, animerades av Friz Freleng och Paul Smith och hade premiär den 9 juli 1932.

I Love a Parade (1932)

I och med I Love a Parade, var Merrie Melodies tillbaka i att inte återanvända några karaktärer.

Filmen är en lång parad av cirkusakter för att sälja låten I Love a Parade. Ett par ganska roliga gags, men ingen särskilt minnesvärd berättelse. På skiva sjöngs låten av Harry Richman, som ett par år tidigare hade gjort Irving Berlins Puttin’ on the Ritz. I Love a Parade, låten, skrevs av Ted Koehler och Harold Arlen. Arlen skulle senare skriva melodin till Over the Rainbow från The Wizard of Oz.

I Love a Parade, filmen, regisserades av Rudolf Ising, animerades av Rollin Hamilton och Thomas McKimson, och hade premiär den 6 augusti 1932.

You’re Too Careless With Your Kisses! (1932)

You’re Too Careless With Your Kisses! handlar om ett bi som återvänder hem efter en utekväll med för mycket honung.

Biets hustru blir upprörd och lämnar honom, men blir bortrövad av en stor skalbagge. Herr bi samlar då bikupans trupper och befriar henne. Filmen är inte speciell, innovativ eller rolig. Ett par smålustiga gags involverar binas vapen under fritagningsförsöket, men inget minnesvärt.

You’re Too Careless With Your Kisses! regisserades av Rudolf Ising, animerades av Rollin Hamilton och Larry Martin, och hade premiär den 10 september 1932.

I Wish I Had Wings (1932)

I I Wish I Had Wings försöker en tupp väcka sin hönsgård.

Det går sådär. Mestadels handlar filmen om kycklingar som försöker äta, det är inte förrän en svart kyckling föds in i hönsgården, som en handling tar form. Den svarta kycklingen  har svårt att få tag i mat, eftersom de andra fryser ut honom. Det är nu låten börjar sjungas, den svarta kycklingen vill ha vingar. Han tar hjälp av en korsett för att flyga ut ur hönsgården, där tillgången på mat är större. Plötsligt dyker en fågelskrämma upp och börjar jaga kycklingen, men kycklingen tänder eld på den, och på så sätt slutar filmen.

En väldigt ojämn film i Merrie Melodies-serien, inte helt utan förtjänster. I Wish I Had Wings regisserades av Rudolf Ising, animerades av Rollin Hamilton och Paul Smith, och hade premiär den 15 oktober 1932.

A Great Big Bunch of You (1932)

Ungefär halvvägs genom A Great Big Bunch of You dyker han upp – Ted Lewis.

”Is everybody happy?” frågar han, innan han drar en rejält studsig truddelutt på sin klarinett. Egentligen handlar filmen om en skyltdocka som hamnar på en soptipp, men där lever han upp som Ted Lewis. Karikatyren innehåller, förutom Lewis catchphrase, också Lewis utmärkande slitna höga hatt.

A Great Big Bunch of You regisserades av Rudolf Ising, animerades av Rollin Hamilton och Thomas McKimson, och hade premiär den 12 november 1932.

Three’s a Crowd (1932)

Flera filmer från Warner Bros handlar om böcker vars karaktärer blir till liv och interagerar med varandra. Three’s a Crowd är den första.

Filmen inleds med en gammal man som sitter och läser framför en öppen brasa. När han har gått och lagt sig, vaknar Alice i Underlandet till liv ur boken han läste. Hon springer genast och sätter igång radion som spelar titellåten. Detta väcker Robinson Crusoe, Fredag, Rip Van Winkle och de tre musketörerna. Sedan dyker Nero, Cleopatra, Antonius och Onkel Tom upp. Någon riktig handling blir det inte förrän Mr. Hyde rövar bort Alice, men då hjälper Tarzan och Robin Hood de andra karaktärerna att övervinna skurken.

Filmen innehåller en originell idé och flera roliga gags, vilket gör att Merrie Melodies avslutar 1932 på en hög ton.

Three’s a Crowd regisserades av Rudolf Ising, animerades av Rollin Hamilton och Larry Martin, och hade premiär den 10 december 1932. Låten Three’s a Crowd är också med i The Crooner, men framförs inte av Ted Lewis, utan av David Manners, som spelade huvudrollen i filmen. Manners spelade också Jonathan Harker i Dracula (1931) och arkeologen Frank Whemple i The Mummy (1932).

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1932, Harman-Ising Productions, Warner Bros och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.