Fåniga symfonier får färg

Filmerna i Walt Disney Studios Silly Symphony-serie var egentligen inte särskilt framgångsrika. De var kostsamma och experimentella, och man gick inte på bio för att se en Silly Symphony på samma sätt som man gick på bio för att se en Mickey Mouse. Detta kom att förändras under 1932.

I januari 1932 hade den sista Silly Symphony-filmen som distribuerades av Columbia Pictures premiär.

The Bird Store (1932)

The Bird Store handlar om burfåglar i en affär som kvittrar i takt med musiken.

En katt tar sig in i affären och först efter koordinerade attacker mot katten lyckas fåglarna bli av med den. Filmen innehåller inledningsvis ganska naturalistisk animation av fåglarna, men under filmens gång blir den mer absurd och fåglar mer udda. Bland annat dyker det upp the Marx Birds – fyra karikatyrer av bröderna Marx. Filmen har ett väl genomtänkt klimax och slut, och mer kan man inte begära från en Silly Symphony.

Filmen regisserades av Wilfred Jackson, animerades av David Hand och Harry Reeves, och hade premiär den 16 januari 1932.

Efter The Bird Store skulle det dröja ett halvår innan nästa film i Silly Symphony-serien hade premiär. Anledningen var givetvis att de bytte distributör, från Columbia Pictures till United Artists.

The Bears and the Bees (1932)

I The Bears and the Bees försöker två björnungar hitta något gott att äta, men de jagas hela tiden bort av en stor elak björn

När björnungarna upptäcker honung, jagas de bort än en gång, men den här gången koordinerar bina en attack mot den stora björnen, som själv jagas bort. Björnungarna avslutar filmen med att njuta av honung i lugn och ro.

The Bears and the Bees är en ganska medelmåttig film som regisserades av Wilfred Jackson, animerades av David Hand, Fred Moore och Harry Reeves, och hade premiär den 9 juli 1932.

Just Dogs (1932)

Just Dogs handlar om Pluto, i sitt första soloframträdande.

Filmen inleds på en hundfångarkennel där Pluto sitter fången. Tack vare en annan hund lyckas alla fly och under resten av filmen slåss de alla om ett ben.

Just Dogs regisserades av Burt Gillett, animerades av David Hand, med flera, och hade premiär den 30 juli 1932.

Det skulle dröja fem år innan Pluto fick en egen filmserie. Walt Disney och hans studio skulle under de närmaste åren bli upptagna med att revolutionera den animerade filmen, dels med teknik, och dels med att 1933 inleda ett fyraårsprojekt som skulle mynna ut i den första animerade långfilmen. Men först skulle filmerna få färg.

De första färgfilmerna var handmålade direkt på den svartvita filmremsan. Georges Méliès, till exempel, kunde ta extra betalt för handmålade kopior av sina filmer. Eller så använde man sig av tintade filter. för att skapa hela scener och sekvenser i olika färgnyanser. De tintade filtren använde man sig sedan för att skapa additiv färg. Med hjälp av roterande färgfilter exponerade man svartvit film, som man sedan projicerade med ett likadant roterande färgfilter så att de alternerande bilderna (varannan gröntintad, varannan rödtintad) gav ett intryck av färg på duken. Kinemacolor är ett exempel på additiv färg, en teknik som först demonstrerades 1906. Den additiva filmtekniken reproducerade inte ljus särskilt bra, var svår att synkronisera, och blev därför inte särskilt spridd.

Kinemacolor

Technicolor var också additiv när bolaget startades 1914, men använde ett prisma och två filter mot två filmremsor istället för ett roterande filter. När filmen sedan projicerades sattes de två olika tintade bilderna samman med samma sorts prisma. Detta krävde särskilda kameror och särskilda projektorer och var därför en dyr och svårimplementerad teknik. Technicolor, som hade startats av Herbert Kalmus, Daniel Comstock och W. Burton Wescott, övergav den additiva färgtekniken ganska snart.

Istället fokuserade Technicolor på subtraktiv färgteknik, genom att fortfarande använda samma kameror, men att man överförde de två oliktintade filmremsorna till en filmremsa, rödtintad på ena sidan, gröntintad på andra sidan. Då kunde man använda samma projektorer som tidigare, men ändå få färgfilm på duken. Detta var en teknik som kallades Two-color eller Two-strip. Snart hade man utvecklat en teknik att överföra båda bilderna till samma sida av en färgfilmsremsa. Eftersom det fortfarande fattades en grundfärg, blå, reproducerades inte färgerna fullständigt, men tekniken började ändå användas i spelfilmer i slutet av 1920-talet, början av 1930-talet. Andra bolag började använda two-strip färgfilm, med Cinecolor som den största aktören.

Technicolor Two-Strip

Technicolor hade då emellertid börjat utveckla en Three-strip-teknik för att få med regnbågens alla färger. I den nya kameran man hade utvecklat exponerades tre svartvita filmremsor som var för sig spelade in de tre olika färgspektrumen, röd, grön och blå. De tre filmremsorna gick därefter igenom en process med sina komplementfärger (röd/cyan, grön/magenta, och blå/gul). Sedan överförde man bilderna i lager på varandra på en ny filmremsa och – voilà! – färgfilm.

Technicolor Three-Strip

Walt Disney hade i princip avslutat produktionen av sin nya Silly Symphony när han övertygades av Herbert Kalmus att använda sig av Technicolors nya three-strip-teknik. Disney blev så övertygad av presentationen att han påbörjade en ny produktion av samma film som han precis var i slutskedet av, men nu i färg. Animationsstudion var tvungen att göra om bakgrunderna, medan man kunde återanvända animationscellerna genom att behålla bläcklinjerna, tvätta bort de gråa nyanserna på baksidan och sedan måla dem med riktiga färger istället.

Disney visade båda filmerna, den svartvita och den i färg, för sin nya distributör, United Artists, som stod för pengarna. De var fortfarande tveksamma. Inte på grund av filmen, utan på grund av kostnaderna. Technicolor var en dyr investering. Technicolor hade dock hittat sin första inkörsport till det stora Hollywood. De gick med på att stå för delar av kostnaderna, och att prioritera processerna för Disneys filmer. United Artists gick då med på att producera ytterligare tre Silly Symphonies i färg. Senare, när färgfilmerna visat sig var en enorm succé, gick de med på ytterligare sex, och därefter på att hela serien skulle vara i färg.

Som en del av avtalet lyckades Disney förhandla sig till exklusiva rättigheter till three-strip Technicolor – i alla fall för animerade kortfilmer. Ingen annan animationsstudio fick lov att använda bolagets three-strip-teknik. När konkurrenterna Fleischer Studios och Warner Bros började göra färgfilmer strax härefter, fick de nöja sig med Cinecolors two-strip-teknik. Disneys exklusiva rättigheter sträckte sig till 1935.

Det var här det började:

Flowers and Trees (1932)

Handlingen i Flowers and Trees är väl som en Silly Symphony är mest, en animerad musikal.

Träden, blommorna och djuren vaknar i en idyllisk skog. Två träd, ett manligt och ett kvinnligt, står i centrum, men deras lycka hotas snart av en gammal trädstump som är så elak att han startar en skogsbrand. Branden sprider sig, men träden, blommorna och djuren hjälps åt att släcka den. Det enda som förgås är den gamla trädstumpen.

Flowers and Trees var egentligen den perfekta filmen för att visa vad three-strip Technicolor går för. Växtlighet, himmel, sjöar, eld – det blev en färgsprakande inledning på en ny era. När den gick upp på biograferna blev det en storartad framgång och Silly Symphonies, som tidigare varit det lite bortglömda småsyskonet till den framgångsrike Mickey Mouse, var nu plötsligt på samma nivå. Framgångarna för filmen slutade inte med den tillströmmande publiken, den nominerades också till en Oscar i den nyinrättade kategorin Bästa animerade kortfilm. Flowers and Trees regisserades av Burt Gillett, animerades av David Hand, Les Clark och Tom Palmer, och hade premiär på Grauman’s Chinese Theater mitt i Hollywood den 30 juli 1932. Den animerade filmen skulle aldrig bli sig lik.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1932, Walt Disney Studios och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.