Glada melodier mot högre höjder, eller inte

Både Looney Tunes och Merrie Melodies producerades av Leon Schlesinger för Warner Bros. Medan Looney Tunes regisserades av Hugh Harman och främst handlade om Bosko och hans äventyr, fokuserade Rudolf Ising på Merrie Melodies, som framför allt drog nytta av Warner Bros stora musikbibliotek. Filmerna i Merrie Melodies användes för att marknadsföra låtar, skivor och noter – och filmerna hade under det tidiga 1930-talet sällan återkommande karaktärer, med ett undantag, som vi strax skall se.

Warner Bros animerade kortfilmer var budgetproduktioner, snabbt producerade på ett billigt sätt. Men när vissa animationsstudios kämpade för att hålla takten, lyckades Warner Bros öka kvaliteten, mycket tack vare talanger, tillgång till teknik (ljud) och tillgång till obegränsat med musik som bolaget ägde rättigheter till. Tack vare detta skulle Warner Bros 1932 förtjäna sin första Oscarsnominering i den nyinrättade kategorin, bästa animerade kortfilm. Det kommer vi också strax till.

Pagan Moon (1932)

Pagan Moon hade lika gärna kunnat vara en film med Bosko och Honey.

Det polynesiska paret påminner alltför mycket om huvudkaraktärerna Looney Tunes – så intetsägande är de. Den mest framträdande låten – Pagan Moon – är ganska svängig, men uppväger inte den ganska monotona berättelsen.

Pagan Moon regisserades, som alla andra Merrie Melodies det här året, av Rudolf Ising, animerades av Norm Blackburn och Rollin Hamilton, och hade premiär den 31 januari 1932.

Freddy the Freshman (1932)

Freddy the Freshman bygger på låten med samma namn och som har undertiteln ”the Freshest Kid in Town.”

Freddy hamnar på ett college och börjar spela amerikansk fotboll där, på en väldigt underlig plan, med träd, sjöar, klädställningar och annat. Ganska studsig låt, skriven av Cliff Friend, som också skrev The Merry-Go-Round Broke Down – mer känd som ledmotivet till Looney Tunes.

Freddy the Freshman regisserades av Rudolf Ising, animerades av Friz Freleng och Paul Smith, och hade premiär den 20 februari 1932.

Crosby, Columbo, and Vallee (1932)

Crosby, Columbo, and Vallee bygger också på en låt med samma namn.

Låten hånar crooners som Bing Crosby, Russ Columbo och Rudy Vallee – särskilt att de sätter kvinnors hjärtan i brand. Filmen, däremot, utspelar sig bland indianer, där en indianpojke tar hem en radio till sin flickvän. Det borde kanske vara ett stort misstag, men en brand bryter ut i skogen där de bor, så de blir upptagna med det istället.

Ännu en studsig låt och en habil film. Ingen höjdare, men heller inget bottennapp. Den regisserades av Rudolf Ising, animerades av Rollin Hamilton och Max Maxwell, och hade premiär den 19 mars 1932.

Goopy Geer (1932)

I Goopy Geer introduceras vi till Goopy Geer. Detta blev Rudolf Isings sista försök att skapa en återkommande karaktär.

Goopy Geer ser nästan ut som Disneys Goofy, komplett med ett fånigt skratt, men detta är innan Goofy ens fått sitt namn. Den första filmen om Goopy Geer är bara en i raden av musikrevy-filmer som vi sett till leda under 1930-talets första år. Ett par småroliga gags väger inte upp det dödstrista upplägget.

Goopy Geer regisserades av Rudolf Ising, animerades av Friz Freleng och Rollin Hamilton och hade premiär den 16 april 1932.

It’s Got Me Again! (1932)

I It’s Got Me Again! verkar Warner Bros ha anammat Disneys tänkande, en musikalisk revy är ok, så länge den har en berättelse med ett klimax.

Huvudkaraktärerna är ett gäng möss, väldigt snarlika Mickey Mouse, som tar över ett hus och sjunger och spelar – som de brukar i början av 1930-talet. Halvvägs genom filmen dyker en ondskefull katt upp och filmen börjar plötsligt handla om något. Den har en viss charm, men egentligen inte mer än andra Warner Bros-filmer från den här tiden.

It’s Got Me Again! nominerades till en Oscar. Den är inte helt utan charm, men Oscars-nivå? Nej.

Filmen hade premiär den 14 maj 1932, regisserades av Rudolf Ising, och animerades av Friz Freleng och Thomas McKimson. Thomas var den äldre brodern till Robert och Charles McKimson – alla tre arbetade som animatörer för Warner Bros.

Moonlight for Two (1932)

Goopy Geer gör comeback i Moonlight for Two.

Låten i fokus är givetvis Moonlight for Two, men frågan är om inte filmens tolkning av She’ll Be Comin’ Round the Mountain är bättre – svängigare och studsigare. Filmen utspelar sig i vad som verkar vara Appalacherna där Goopy Geer med flickvän går och dansar på en lokal Honky-Tonk-Bar. Framåt slutet av filmen dyker det upp en svartmuskig skurk, men sällskapet räddas av en spis (!).

Filmen regisserades av Rudolf Ising, animerades av Friz Freleng och Larry Martin och hade premiär den 11 juni 1932.

Förutom Oscars-nomineringen var väl första delen av 1932 inget bra halvår för Merrie Melodies. Animationsstudions kompositör, Frank Marsales, gräver genom Warner Bros arkiv för att hitta låtar de kan marknadsföra och sätta animation till. Musiken är det sällan fel på, men Rudolf Ising producerar inte några större höjdare under den här tiden. Varken han eller Hugh Harman skulle vara kvar så länge till hos Warner Bros, men det tar vi en annan gång.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1932, Warner Bros och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.