Hollywood 101 – del 7 – Warner Bros.

Flera filmbolag var rena familjeföretag. Hos Universal Pictures satt Carl Laemmle, som hade en ”large faemmle” som arbetade hos honom. Hos Columbia Pictures satt bröderna Cohn och anställde massor av släktingar. Men ingen filmstudio förknippas mer med ett familjenamn än Warner Bros.

De fyra bröderna

Familjen Wonskolaser (eller Wonsal) kom från Krasnolsielc, som då låg i den polska delen av det ryska tsardömet som kallades för Kongresspolen. Pappan, Benjamin, anlände till Baltimore, Maryland, 1888, medan hans fru, Pearl, och parets fem överlevande barn kom ett år senare – deras äldsta dotter hade dött 1881. Benjamin hade omedelbart vid ankomsten bytt efternamn till Warner och eftersom han var skomakare, hade han startat ett skomakeri som gick lite sisådär. På en väns inrådan flyttade familjen till Kanada, men efter två arbetsamma och misslyckade år i London, Ontario, flyttade de tillbaka till Baltimore. Familjen, som då hade åtta barn, levde i fattigdom.

Hirsz Wonskolaser föddes 1881 i Krasnolsielc och var den äldsta sonen i syskonskaran. När familjen ankom till USA fick han namnet Harry Warner. 1896 flyttade Harry till Ohio och startade ett skomakeri i den växande industristaden Youngstown. Senare samma år följde hela familjen Warner med dit. Benjamin arbetade först i skomakeriet, men lyckades säkra ett lån och startade en speceri- och charkuteriaffär i centrala Youngstown.

Abraham Wonskolaser föddes 1884 i Krasnolsielc. Vid ankomsten till USA bytte han namn till Albert Warner, men kallades för Abe. Under slutet av 1890-talet blev cyklar väldigt populära i USA, även i Youngstown, Ohio, och inte sena att se en möjlighet, startade Albert och Harry en cykelaffär 1899. De försökte också öppna en bowlinghall, men den gick under efter ett par månader. Harry fortsatte sköta cykelaffären när Albert fick ett jobb som tvålförsäljare i Chicago.

Szmuel Wonskolaser föddes i 1887 i Krasnolsielc och var alltså två när han anlände till USA med mamman och syskonen. Han bytte namn till Samuel Warner, men kallades för Sam, och han var rastlös och lite mer av en showman än sina bröder. Han tog ett jobb som inkastare på ett lokalt tivoli och det var här han först såg en Edison Kinetoscope. En vän visade hur man skötte projektorn och Sam började visa korta filmsnuttar i White City Park i Chicago. Övertygad om att filmen hade en framtid återvände Sam till Youngstown 1903 och övertygade sin far att pantsätta en häst och en klocka för att skrapa ihop lite kapital. Sam investerade pengarna i en projektor och en kopia av The Great Train Robbery av Edwin S. Porter.

Jacob ”Jack” Warner föddes 1892 i London, Ontario. Som barn var han duktig på att sjunga, så när Sam behövde fylla ut programmet på sin lilla provisoriska biograf (filmen han hade var bara 12 minuter lång), sjöng Jack visor till ackompanjemang av sin ömma moder på piano. Sams biograf visade sig vara riktigt framgångsrik, han drog in $300 i veckan. Den äldsta brodern, Harry, fick då en idé.

Familjeimperiets grund

Harry övertygade Sam och Albert att resa runt med sin provisoriska biograf på tivolin i Ohio och Pennsylvania. Det gick runt, men knappt, så 1905 Harry sålde cykelaffären och investerade i en byggnad i New Castle, Pennsylvania, och där byggde bröderna sin första permanenta biograf, the Cascade. Den var framgångsrik och snart kunde de bygga en andra biograf i New Castle, the Bijou. Stolarna till den biografen var de tvungna att låna – från en lokal begravningsbyrå.

1907 hade de tre bröderna Warner expanderat med ytterligare 15 biografer runt om i Pennsylvania. För att kunna få tag på filmer för att fylla repertoaren bildade de ett eget distributionsbolag, The Duquesne Amusement Supply Company, som Harry och Albert skötte från Pittsburgh. Sam skickade de till New York för att få tag på filmer till bolaget. 1909 sålde de the Cascade och öppnade ytterligare ett kontor i Norfolk, Virginia, som sköttes av Sam. När han behövde hjälp skickade man Jack för att bli hans assistent. Nu var alla fyra bröderna involverade i samma bolag.

Distributionsbolaget var också framgångsrikt, men det fanns ett stort orosmoln på horisonten: Thomas Edisons trust Motion Picture Patents Company. Grundat 1908 hade MPPC börjat ta ut avgifter av de som använde något av Edisons patent – vilket var i stort sett alla som sysslade med film. Å ena sidan innebar MPPC en kvalitetskontroll: Man fick inte längre sälja kopior av filmer, man fick bara hyra ut dem, vilket innebar att slitna kopior försvann ur cirkulationen; Dessutom blev hyran standardiserad, oavsett vilka filmer man försökte hyra. Å andra sidan innebar MPPC ett monopol: Eastman Kodak, som hade patent på råfilm, var medlemmar i MPPC och sålde bara till andra medlemmar; Trusten hade också alla patent på filmkameror och tillät bara MPPC:s filmbolag att producera film.

Det måste ha sett ut som om bröderna Warner gav upp, men 1910 sålde de sitt distributionsbolag till General Film Company – MPPC:s distributionsbolag – för drygt $50 000. De kontaktade emellertid Carl Laemmle, som då drev Independent Moving Pictures Company (IMP), ett oberoende produktionsbolag, samt var chef över det nybildade Motion Picture Distribution and Sales Company, ett oberoende distributionsbolag. Laemmle och bröderna Warner, tillsammans med flera andra oberoende filmbolag, utmanade på detta vis Edisons trust. 1912 fick de oberoende bolagen rätt i en federal domstol, och Edisons monopol på filmindustrin krossades.

Samtidigt fick bröderna Warner en liten succé med den italienska filmen Dante’s Inferno och bröt med Laemmle för att starta eget: Warner Features. Harry och Albert öppnade ett kontor i New York, medan Sam och Jack skickades till Kalifornien för att sköta det nya bolagets distribution där. 1918 köpte de filmrättigheterna till romanen My Four Years in Germany och den resulterande filmen med samma namn gjorde tillräckligt med vinst för att bröderna skulle kunna investera i en studiotomt i Culver City, nära Hollywood. Under 1919 och 1920 kämpade Warner Features mot att gå i konkurs. Något oväntat fick de hjälp av bankiren Motley Flint, som betalade av bolagets skulder och hjälpte bröderna på rätt köl. 1921 kunde de därför flytta studion till Sunset Boulevard, mitt i Hollywood. Samma år fick de sin första hit, Why Girls Leave Home. Regissören till filmen, Harry Rapf, blev bolagets exekutiva producent. Efter ytterligare ett lån från Flint, etablerade bröderna Warner den 4 april 1923 bolaget som fortfarande bär deras namn: Warner Brothers Incorporated, förkortat Warner Bros.

Warner Bros studio på Sunset Boulevard

Den stumma hunden

Den 15 september 1918, precis efter att amerikanerna vunnit mot tyskarna i slaget vid Saint-Mihiel, skickades korpral Lee Duncan till den lilla franska byn Flirey. Hans uppdrag var att hitta ett lämpligt flygfält för den 135:e luftskvadronen. Duncan fann istället en sönderbombad kennel som hade försett den tyska armén med schäferhundar, och i den, sex överlevande hundar – en tik och hennes fem veckogamla valpar. Tiken och tre av valparna gav han bort, två av valparna behöll han för sig själv.

När Duncan kom hem från kriget gick han igenom en återinträdesprocess i New York. Under tiden fick schäfervalparna bo hos en Mrs. Wanner, som födde upp polishundar. Där diagnosticerades den ena valpen, Nanette, med lunginflammation. När återinträdesprocessen var avslutad och Duncan skulle åka hem till Los Angeles, fick han en ersättningshund av Mrs. Wanner. På tågresan hem fick Duncan reda på att Nanette hade avlidit. Han döpte därför ersättningshunden till Nanette II. Den andra hunden hette Rin Tin Tin och kom att bli en av Hollywoods största stjärnor.

Väl i Los Angeles tillsammans med sina två schäfervalpar, började Duncan träna dem. Rin Tin Tin visade sig ha många talanger och eftersom Duncan hade vänner som jobbade inom filmindustrin föddes idén om att gör Rin Tin Tin till filmstjärna. Han började med att besöka B-filmsstudiorna på Poverty Row och där fick hunden ett par mindre roller, bland annat som varg i The Man from Hell’s River.

Rin Tin Tin

Lee Duncan skrev själv ett manus till en film för Rin Tin Tin. Bröderna Warner tände på idén och producerade filmen Where the North Begins. Den hade premiär den 1 juli 1923 och blev en välbehövlig succé för det kämpande filmbolaget. Rin Tin Tin var en hårt arbetande skådespelare som rönte stora framgångar för Warner Bros världen över under de kommande åren. Något ironiskt blev hunden enormt framgångsrik hos den kräsna biopubliken i Berlin. För Warner Bros blev den tyska schäfern från Frankrike räddningen från en ständigt hotande konkurs.

Rin Tin Tin och Nanette II producerade 48 valpar själva. Duncan behöll två av dem, de andra såldes eller gavs bort som gåvor. Greta Garbo ägde en.

Den talande filmen

Tack vare Rin Tin Tin, en kontrakterad regissör, Ernst Lubitsch, och en kontrakterad skådespelare, John Barrymore, överlevde Warner Bros 1920-talets första hälft. I takt med att de producerade succéer med hunden och filmer som The Marriage Circle och Beau Brummell, fick filmbolaget alltmer stöd av banker på Wall Street. 1925 hade de säkrat ett stort lån från Goldman Sachs och pengarna investerade de i att köpa upp ett annat filmbolag, Vitagraph Studios. De började också experimentera med radio, och startade bland annat KFWB, en radiostation över Los Angeles.

Sam Warner, som var väldigt framsynt, lyckades efter månader av övertalning övertyga Harry att satsa på ljudfilm. Efter att ha skrivit ett exklusivt kontrakt med Western Electric, som sysslade med ljudteknik, startade de Vitaphone, ett system för filmljud på skiva. Genom dotterbolaget producerade de åtta kortfilmer med ljud, samt en långfilm med John Barrymore, Don Juan. Före varje visning av Don Juan, som var en film utan dialog men med synkroniserad musik och ljudeffekter på skiva, visades de åtta kortfilmerna, som inte heller de hade dialog. Även om Don Juan räknades som en framgång för Warner Bros, lyckades de inte stoppa blödningen – de saknade fortfarande pengar. De andra filmbolagen hade framgångsrikt förhandlat med Western Electric som meddelade Warner Bros om att kontraktet inte längre var exklusivt – de andra filmbolagen var fria att experimentera med ljudfilm.

Harry Warner såg ingen framtid i ljudfilmen, men det gjorde Sam, och efter ytterligare månader av övertalningar, gav Harry med sig. Produktionen av The Jazz Singer drog igång. Filmen räknas som den första med synkroniserad dialog – inte bara musik – men det är bara ca två minuter av den som kan räknas som talkie – däribland huvudrollsinnehavaren Al Jolsons berömda första replik:

Wait a minute. Wait a minute. You ain’t heard nothing yet!

Under produktionen av The Jazz Singer följde lillebror Jack Sams varenda steg. Sam började bete sig annorlunda, fick huvudvärk och näsblod. I slutet av september 1927 lades han in på sjukhus och där upptäcktes en svårartad hjärninfektion. Sam avled den 5 oktober 1927. Dagen efter, den 6 oktober, hade The Jazz Singer premiär. Tekniken som han hade kämpat för under de senaste åren, fick han aldrig se använd fullt ut. Ingen av bröderna Warner deltog på premiären.

The Jazz Singer var en succé, men på grund av Sams bortgång kunde de inte riktigt njuta av den. Filmen hade kostat $500 000 att producera, men spelade in drygt $3 miljoner på några veckor. Den etablerade Warner Bros som en av de stora filmstudiorna som inte längre behövde bry sig om vad de andra gjorde.

Kanske var det en hyllning till Sam att Warner Bros nu satsade helhjärtat på talkies – de producerade hela tolv ljudfilmer under 1928. Tack vare stora succéer som The Singing Fool, också med Al Jolson, och Lights of New York, den första med bara tal, inte musik, kunde Warner Bros ta sig ur filmstudioträsket på Poverty Row.

En av de stora

Efter framgångarna med de första ljudfilmerna blev Warner Bros ekonomiskt oberoende och hamnade i filmbolagens finrum. 1928 påbörjade de en enorm expansion inom flera områden: De etablerade ett stort studioområde och ett nytt högkvarter i Burbank; De lyckades köpa majoriteten av konkurrenten First National Pictures och fick därmed tillgång till en större biografkedja. Expansionen fortsatte under 1929 och 1930: De köpte ytterligare en biografkedja, Skouras Brothers Enterprises; De köpte ett flertal musikförlag och skivförlag och kunde etablera en helt egen musikdivision, Warner Bros. Music, som sköttes av Lewis Warner, Harrys son; Och genom producenten Leon Schlesinger började Warner Bros också producera animerade kortfilmer, Looney Tunes, ursprungligen som ett sätt att kunna marknadsföra och sälja musik.

Warner Bros. Studios, Burbank

Under den tidiga ljudfilmstiden satsade Warner Bros mestadels på musikaler. 1931 fick filmbolaget en ny produktionschef, Darryl F. Zanuck, som hade jobbat inom Warner Bros under flera år, främst som manusförfattare till filmerna om Rin Tin Tin och ett 40-tal andra. När depressionen slog mot filmindustrin, såg Zanuck ett behov av att göra mer socialrealistiska filmer. Warner Bros fortsatte att göra musikaler, för att tillgodose den amerikanska publikens behov att lätta på stämningen under depressionen, men man började också göra gangsterfilmer för att visa på samhällets baksidor. Hårdkokta gangsterrullar som Little Caesar, med Edward G. Robinson, och The Public Enemy, med James Cagney, blev stora succéer och vägvisare för filmbolaget.

Bröderna Warner hade varit närvarande vid den amerikanska fiktionsfilmens födelse, The Great Train Robbery; fört en kamp mot Edisons trust under 1910-talet; upplevt kämpiga år på Hollywoods Poverty Row; varit drivande i filmens övergång till ljud; och klivit in i 1930-talet som chefer över ett av de stora filmbolagen – vertikalt integrerat med full kontroll över filmproduktion, distribution och biografkedjor för visning.

Och så hade de ju Looney Tunes och Merrie Melodies.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i -1927, Hollywood, Warner Bros och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.