Hollywood 101 – del 8 – MGM

Under 1920-talet skedde en stor omstrukturering av hela filmbranschen – den etablerades slutligen i Hollywood, flera bolag integrerades vertikalt från produktion till visning, och många bolag gick under eller köptes upp eller gick samman. Det här är berättelsen om fem män i tre bolag som blev ett.

Metro

Metro Pictures bildades 1915 ur ruinerna av ett distributionsbolag, Alco Films, som bara hade funnits i ett år innan de gick bankrutt. Ägarna till Alco blev ägare till det nya bolaget också: Richard A. Rowland (mannen som kallade United Artists för ett dårhus), VD; George Grombacker, Vice VD; och Louis B. Mayer, styrelseordförande. Metro Pictures distribuerade filmer från flera olika produktionsbolag via börser de ägde över stora delar av USA. Samma år, byggde Metro sin första studio i Hollywood, och började producera filmer. Den första titeln de släppte var Sealed Valley. 1918 lämnade Mayer Metro för att bilda ett eget produktionsbolag, men Rowland och Grombacker fortsatte producera filmer.

Marcus Loew

1920 köptes Metro Pictures av Marcus Loew. Loew, född 1870 till en judisk familj i New York, hade startat sitt affärsliv blygsamt med ett par arkader för spelmaskiner. 1904 hade han dock lyckats skrapa ihop kapital för att investera i Adolph Zukors nickelodeons och under det följande decenniet växte Loews imperium snabbt. 1913 ägde han 16 teatrar i New York och ytterligare tre i Boston, Philadelphia och Washington DC. Fyra år efter det ägde han ett tiotal bolag som kontrollerade ett växande antal teatrar och biografer. Han behövde fylla biograferna med film, och därför köpte han Metro Pictures.

1920 började de distribuera solofilmer av Fatty Arbuckles partner, Buster Keaton. 1921 fick Metro sin största hit, The Four Horsemen of the Apocalypse, som drog mer publik än Charlie Chaplins The Kid det året, och som etablerade en okänd skådespelare, Rudolph Valentino, som en romantisk huvudrollsinnehavare. Men Marcus Loew var inte nöjd med Metro, flertalet av filmerna tjänade knappt tillbaka produktionspengarna. För att komma till rätta med det, köpte han fler filmbolag.

Goldwyn

Samuel Goldwyn

Samuel Goldwyn föddes Szmuel Gelbfisz till chassidiska föräldrar i Warszawa, Polen, 1879. När han var 16 lämnade han utfattig Warszawa för Hamburg i Tyskland. Hos bekanta tränade han som handskmakare i tre år. 1898 tog han sig till Birmingham, England, där han bytte namn till Samuel Goldfish. I januari 1899 tog han sig via Liverpool till New York. Där bosatte han sig, passande nog, i Gloversville, där just handskindustrin hade sitt centrum. Här visade han sig vara väldigt duktig på marknadsföring och inom fyra år var han vice VD för försäljningsavdelningen på Elite Glove Company. Han flyttade dock till New York City sökande efter nya utmaningar.

1913 bildade Samuel Goldfish ett filmproduktionsbolag tillsammans med sin svåger, Jesse L. Lasky, samt Cecil B. DeMille och Oscar Apfel – The Jesse L. Lasky Feature Play Company. Filmerna från bolaget distribuerades av samma distributör som Adolph Zukors Famous Players Company. 1916 gick produktionsbolagen samman och blev The Famous Players-Lasky Corporation. Detta skulle bli fröet till Paramount Pictures, som man kan läsa mer om här. I samband med fusionen blev Samuel Goldfish övertalig.

Tillsammans med ett par Broadway-producenter, bröderna Edgar och Archibald Selwyn, bildade Goldfish ett eget filmproduktionsbolag. Namnet på bolaget blev en kombination av deras efternamn: Goldwyn Pictures. Goldfish passade emellertid på att juridiskt ändra sitt efternamn till Goldwyn. Få av filmerna som producerades av Goldwyn Pictures fram till 1924 blev några större succéer och företaget kämpade hela tiden i uppförsbacke, men en beståndsdel kom att bli väl ihågkommen: Goldwyn Pictures symbol, lejonet Leo (som genom tiderna har spelats av sju lejon). När Marcus Loew sökte efter fler filmer att distribuera till sina biografer såg han en möjlighet. Han köpte Goldwyn Pictures 1924 och slog ihop det med Metro Pictures. I samband med fusionen blev Samuel Goldwyn övertalig, igen.

Goldwyn gav dock inte upp filmbranschen. Han hade redan 1923 startat Samuel Goldwyn Productions, ett renodlad produktionsbolag utan vare sig biografer eller distribution. Han kom att driva ett väldigt framgångsrikt oberoende filmbolag fram till sin pension 1959.

Mayer

Louis B. Mayer

Louis B. Mayer föddes som Lazar Meir till judiska föräldrar i Mir i Vitryssland, men födelsedatumet är väldigt osäkert. I invandringsdokumenten föddes han den 4 juli 1885. I 1901 års kanadensiska folkräkning uppges födelsen till den 12 juli 1884. I hans äktenskapsbevis uppgav han 1882 som födelseår. I 1910 års amerikanska folkräkning uppges han vara född 1883. Oavsett vilket anlände familjen till Long Island, USA, 1887, och bodde där till 1892, då familjen flyttade till New Brunswick i Kanada. 1904 flyttade han själv till Boston, där han gifte sig och arbetade udda jobb, bland annat som skrothandlare.

1907 råkade Mayer komma över en nedgången burleskteater med sexhundra sittplatser i ett hus med dåligt rykte i Haverhill, Massachusetts. Han renoverade och byggde om teatern till sin första biograf, the Orpheum. För att förbättra byggnadens rykte visade han 1912 den ambitiösa filmen From the Manger to the Cross, en religiös film om Jesus liv inspelad i Egypten och Palestina. Då ägde Mayer Haverhills alla fem biografer och han byggde ett partnerskap med Nathan H. Gordon och inom loppet av ett par år hade de två den största biografkedjan i New England.

1915 var Mayer så med om att bilda Metro Pictures – för egen del för att kunna fylla sina biografrepertoarer med material. Men han nöjde sig inte med att distribuera och visa film, han ville producera också. 1918 lämnade han Metro och sökte sig till Los Angeles där han bildade sitt eget produktionsbolag, Louis B. Mayer Pictures Corporation. I Hollywood hittade han en ny partner i B.P. Schulberg, som vi träffat förut (se här) och hade relativt stora framgångar som producent, men Mayers stora genombrott kom 1924, då Marcus Loew kontaktade honom. Loew hade precis köpt Goldwyn Pictures och fusionerat bolaget med Metro Pictures och skapat Metro-Goldwyn. Nu behövde Loew en person som kunde sköta det nya bolaget på västkusten och Louis B. Mayer fanns överst på hans lista. Mayer hade givetvis ett villkor – att hans namn skulle ingå i bolagets namn: Metro-Goldwyn-Mayer. Så fick det bli. MGM var fött. Som symbol tog de Goldwyns lejon.

Thalberg

Irving Thalberg

Irving Thalberg har vi också träffat tidigare (här), då som en underpojke hos Universal Pictures där han börjat som sekreterare vid 18 års ålder, men som redan två år senare blivit studiochef. Thalberg var väldigt framgångsrik vid Universal, men samtidigt kritisk till att bolaget vägrade satsa på en vertikal integrering. Samtidigt som Thalberg började se sig om efter nya utmanande uppdrag, letade Louis B. Mayer efter en produktionschef.

Thalberg och Mayer var varandras motsatser – Thalberg var ung och tystlåten, Mayer var dubbelt så gammal och frispråkig. Mayer hade ett fantastiskt sinne för affärer, men saknade Thalbergs förmåga att kombinera kvalitet med publikframgångar. Inom loppet av tre år skulle MGM bli det mest framgångsrika filmbolaget i världen, mycket tack vare Thalbergs innovativa sätt att sköta produktionen: manuskonferenser, förhandsvisningar, omtagningar, kostnadskontroll, studio hellre än location, pjäser och litteratur som förlagor hellre än originalmanus, användandet av ljus och skugga, risktagande vad gäller ämnesval och satsningar på nya filmstjärnor. Greta Garbo hade inte varit Greta Garbo utan Thalberg.

Thalberg var inte helt oproblematisk. Under sin tid på Universal hade han blivit romantiskt engagerad med studiochefen Carl Laemmles dotter, men de gifte sig aldrig. När han kom till MGM var Mayer orolig att Thalberg skulle förföra en av hans döttrar, så förtroendet var inte hundraprocentigt. Dessutom blev Thalbergs hälsa ett problem. Bara ett år efter han kommit till MGM fick han en hjärtattack, 25 år gammal. Några år senare, 1932, insjuknade Thalberg i influensa – officiellt, även om det gick rykten om ytterligare en hjärtattack – och Mayer passade på att ersätta Thalberg i rollen som produktionschef. När Thalberg kom tillbaka var det som chef över en produktionslinje, snarare än alla produktioner, men det verkade passa honom bra.

Under Thalbergs 12 år vid MGM, blev studion Hollywoods mest framgångsrika, den enda studion som tjänade pengar under hela depressionen och en av de mest prisbelönta. Några av filmerna han producerade var Grand Hotel, Tarzan the Ape Man, Mutiny on the Bounty, A Night at the Opera, Romeo and Juliet och The Good Earth.

Selznick

David O. Selznick

David O. Selznick anställdes som ersättare som produktionschef på MGM efter Thalberg. Hans föräldrar var ukrainska judar, men själv var han född i Pittsburgh 1902. Pappan, Lewis J. Selznick, hade blivit involverad i filmindustrin via Universal och sedan startat ett eget produktionsbolag och det var med pappans kontaktbok som David O. Selznick begav sig till Hollywood. Han hamnade först hos MGM 1926. Två år senare studsade han vidare till Paramount, innan han 1931 hamnade på RKO Pictures där han blev väldigt framgångsrik. King Kong är en av hans produktioner.

Selznick återvände till MGM 1933 som ersättare till Irving Thalberg. Lite ironiskt att Mayer accepterade Selznick, som tre år tidigare hade gift sig med en av hans döttrar, när han var så orolig att Thalberg skulle förföra någon av dem. Det kan lätt framstå som att Mayer och MGM försökte skuffa undan Thalberg till förmån för Selznick, men Selznick stannade bara i två år. Han gjorde visserligen ett bestående avtryck med prestigefyllda produktioner som Dinner at Eight, David Copperfield, Anna Karenina och A Tale of Two Cities. 1935 gick Selznick vidare och skapat ett eget produktionsbolag, Selznick International Pictures, och började skörda nya framgångar med exempelvis Gone With the Wind, världens mest inkomstbringande film och vinnare av åtta Oscars. Han skulle också lyckas övertala Alfred Hitchcock att komma till Hollywood.

1936 avled Thalberg hastigt i ännu en hjärtattack, 37 år gammal. Han sörjdes av hela Hollywood – både vänner och konkurrenter. 1937 började Akademin dela ut The Irving G. Thalberg Memorial Award till framgångsrika producenter, ett pris som med ojämna intervaller delas ut än idag. 1938 döptes MGM:s huvudkontor i Culver City till The Irving Thalberg Building.

MGM hade ingen egen animationsstudio ännu, istället distribuerade man filmer av Ub IwerksDisneys förre medarbetare och medskapare till Mickey Mouse.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i -1927, Hollywood, Iwerks Studio, MGM och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.