Mickey – från en robot till en jätte

Mickey Mouse rullade på med rasande fart och populariteten bara växte. Filmerna var fortfarande svartvita, eftersom det var billigare att producera än den mycket dyrare trefärgs-Technicolor-processen, som Walt Disney Productions fortfarande hade monopol på. Färgen sparade Disney till Silly Symphonies. Mickey Mouse-filmerna hade något annat: mer utmejslade karaktärer (till och med Mickey började få karaktär), mer utarbetade berättelser, bättre tempo och mer dialog. Mickey Mouse hade blivit animationsindustrins guldmyntfot.

Mickey’s Mechanical Man (1933)

I Mickey’s Mechanical Man har Mickey byggt en robot som ska boxas med en gorilla.

Under träningen av roboten tutar Minnie i en tuta, ett ljud som får roboten att bli galen. Mickey försöker berätta detta för henne, men hon bryr sig inte och tutar igen. Roboten blir galen och springer därifrån. Mickey träffar dock på honom vid boxningsarenan och strax är matchen mot gorillan igång. Inledningsvis går det bra för Mickeys robot, men snart knockas den av gorillan. Då tutar Mickey med Minnies tuta och roboten blir galen och vinner matchen.

Berättelsen är väl inget speciellt. Istället är det animationen av karaktärerna som träder fram. Det märks att Disneys animatörer övar på att få karaktärerna att röra sig på ett realistiskt sätt. Armarna och benen har fått fungerande leder och kropparna har fått tyngd. Inget mer av de gummibandsliknande effekterna och de ledlösa lemmarna som tidigare animation har haft.

Mickey’s Mechanical Man regisserades av Wilfred Jackson och hade premiär den 17 juni 1933.

Mickey’s Gala Premiere (1933)

Mickey’s Gala Premiere innehåller fler karikatyrer än någon annan animerad kortfilm dittills. Den kom också att få en legendarisk status i Storbritannien.

På premiären av Mickey Mouses senaste film, Galloping Romance (som inte existerar i verkligheten, men som påminner om Gallopin’ Goucho) dyker hela Hollywoods elit upp. Karikatyrerna är för många för att räkna upp, men de har en sak gemensamt: de är människor – inte antropomorfa djur eller ting. Disney tog ytterligare steg mot ökad realism i sina filmer.

I Storbritannien började man utveckla televisionen tidigt, från 1926. Tre år senare, 1929, genomförde man de första testsändningarna, experiment som pågick några år. I augusti 1936 påbörjade man reguljära sändningar från London. Den 1 september 1939 beräknar man att BBC nådde ca 40 000 tittare. Samma dag upphörde de reguljära sändningar på grund av det andra världskrigets utbrott. Det sista programmet som sändes var Mickey’s Gala Premiere. Vissa uppgifter säger att filmen avbröts, men den ska ha visats i sin helhet innan sändningarna avslutades.

Efter krigsslutet återupptogs sändningarna från BBC. Den 7 juni 1946 sändes det första programmet: Mickey’s Gala Premiere, en animerad kortfilm från Disney, fick således symbolisera början och slutet på ett världskrig.

Mickey’s Gala Premiere regisserades av Burt Gillett och hade premiär den 1 juli 1933.

Puppy Love (1933)

I Puppy Love ska Mickey och Pluto på en dubbeldejt med Minnie och hennes hund Fifi.

Allt går bra till en början, då Mickey och Minnie sjunger en duett, kära som de är. Hundarna Pluto och Fifi är också kära i varandra. Pluto hittar ett chokladask som Mickey gett till Minnie och ger den till Fifi som glufsar den i sig. Pluto lägger ett ben i chokladasken som ett skämt. När Minnie upptäcker benet blir hon arg på Mickey och kastar ut honom. Pluto skrattar åt skämtet och blir utkastad också han. Fifi försöker trösta Minnie med de få chokladbitarna som blev kvar efter hennes frosseri, och först då förstår Minnie att det var Fifi som åt chokladen och att hela grälet med Mickey var över ingenting.

Filmen är mer dialogdriven än tidigare Mickey-filmer, vilket är uppfriskande. Den innehåller visserligen ett sångnummer, men handlingen har blivit så viktig att ett sångnummer mest tar upp tid. Snart skulle det vara slut med musiknumren i Mickey-filmerna – de sparades till Silly Symphonies.

Puppy Love regisserades av Wilfred Jackson och hade premiär den 2 september 1933.

The Steeplechase (1933)

I The Steeplechase ska Mickey tävla i hästkapplöpning.

Mickey och Minnie besöker en gammal lomhörd Colonel Rolf Rolfe som har satsat sina sista dollar på hästen Thunderbolt. Två stereotypiskt tröga afroamerikanska stallpojkar ska göra hästen i ordning, men medan de putsar sadeln får Thunderbolt tag på en flaska gin och super sig stupfull. När Mickey upptäcker det hela, efter att ha lovat Minnie att vinna loppet för Colonel Rolfes skull, försöker Mickey och de två stallpojkarna att nyktra till hästen. När det inte lyckas, klär Mickey stallpojkarna i en hästdräkt och rider dem i loppet. De ligger sist, fram tills att de råkar stöta i ett getingbo – då blir det fart på pojkarna. De vinner loppet och Rolfe blir inte av med sina sista pengar.

Berättelsen har en bra premiss, men bilderna där Mickey piskar sina, till en häst utklädda, afroamerikanska stallpojkar är inte särskilt vackra. Berättelsen är ändå tajt och habilt berättad. Animationen är, som alltid vad gäller Disney, bra. Men detta är inte en av 1933 års bättre Mickey-filmer.

The Steeplechase regisserades av Burt Gillett och hade premiär den 30 september 1933.

The Pet Store (1933)

I The Pet Store får Mickey jobb på en djuraffär.

Affären ägs av en enormt tjock italienare som sjunger en operaliknande sång mest hela tiden. Mickeys första arbete blir att städa affären medan ägaren går på lunch. Han fortsätter vissla på låten. Snart kommer Minnie in i affären och sjunger vidare. En struts råkar äta upp både sångfågelfrö och Minnies parasoll, så varje gång den hickar kommer det ett litet kvitter samtidigt som parasollet fälls upp och ner. En gorilla läser en tidskrift och härmar bilderna i den, vilket är ok så länge det är bilder på Stan Laurel, men när apan kommer fram till en bild på King Kong, så brakar det löst. Gorillan slänger bort Mickey och tar Minnie och klättrar upp på en hög med lådor – givetvis efterliknande filmen om King Kong, som hade haft premiär några månader tidigare. Istället för flygplan, flyger det fåglar omkring apan. Mindre apor börjar kasta grejor på gorillan. Djuraffären är ett kaos. Mickey och Minnie lyckas dock fly från affären, och när de ser affärsinnehavaren komma tillbaka från lunchen – ständigt sjungande – smiter de runt hörnet och sticker ifrån scenen.

En del gags i filmen påminner om gamle Mickey, dvs den elaka, djurplågande musen, men det är mycket snällare här. Avbildningen av den italienske affärsinnehavaren är stereotypisk – alla skyltar i affären är felstavade på ett italienskklingande sätt – men karikatyren är väl ganska mild. Berättelsen är inledningsvis en throwback till äldre filmer, då musiken stod i centrum, men den innehåller en tydlig konfliktstegring och ett klimax. Slutet är dock en lite copout. Att bara sticka ifrån kaoset som inträffat i djuraffären är inte riktigt hur senare Mickey skulle ha löst problemen. Troligen. Gorillan är för övrigt samma gorilla som i Mickey’s Mechanical Man: Beppo.

The Pet Store regisserades av Wilfred Jackson och hade premiär den 28 oktober 1933.

Giantland (1933)

Giantland är den första filmen som inleds med Mickey som sagoberättare för sina brorsöner – det skulle komma flera.

Berättelsen han berättar är givetvis Jack och bönstjälken, men med Mickey i rollen som Jack. När Mickey har klättrat upp till jättens land får han lift av en enorm fjäril till jättens slott. Då kommer jätten Rumplewatt gående, sjungande en visa: ”Fee-fi-fo-fum/I’m the king of Giantland.” Väl inne i slottet hamnar Mickey på jättens bord, där han håller på att bli nerrörd som socker i kaffet strax före han faktiskt blir uppäten i en macka. Inne i jättens mun försöker Mickey undvika att bli tuggad. Sedan måste han simma järnet för att inte bli svald när jätten dricker. Efter maten tänder jätten en pipa och Mickey håller på att kvävas. När jätten tar ut pipan följer Mickey med, men då upptäcks han. Efter ett nervöst skratt får Mickey ur sig ett ”Hi, big boy!” Efter en kort jakt lyckas Mickey slänga peppar i jättens ansikte och den katastrofala nysningen som följer förstör slottet. Mickey tar sig nedför bönstjälken, men jätten följer efter. När Mickey når marken tänder han eld på bönstjälken. Jätten slår ner i marken och fortsätter falla genom jorden och kommer ut på andra sidan, i Kina.

Animationen i filmen är väldigt dynamisk. Kameran är väldigt rörlig och följer med i händelseförloppet. Sekvensen i jättens mun är särskilt framstående.

Giantland regisserades av Burt Gillett och hade premiär den 25 november 1933.

Filmerna om Mickey Mouse var fortfarande av lite varierande kvalitet, men det är ändå tydligt att karaktärerna, berättelserna och den mer realistiska animationen har stått i fokus hos Walt Disney. Den lille musen var än så länge kung över den animerade kortfilmens värld, även om tronpretendenterna blev allt fler.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1933, United Artists, Walt Disney Productions och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.