Mickey och Olympiaden

Den 15 januari 1932 släppte Columbia Pictures ännu en Frank Capra-film, Forbidden med Barbara Stanwyck. Några år tidigare hade Capra blivit kontrakterad av Columbias studioboss, Harry Cohn, och sedan dess hade Capra regisserat två-tre långfilmer om året. Han var den ende regissören som Columbia hade på kontrakt. Mestadels producerade bolaget kortfilmer, nyhetsfilmer, B-filmer och en och annan A-film, de senare oftast regisserade av just Capra.

Frågan är dock om Columbia Pictures inte tjänade mer på de animerade kortfilmerna de distribuerade. De satt på distributionsrättigheterna till flera animationsstudios. Den de hade distribuerat längst var Mintz Studio där Charles Mintz översåg flera filmserier, bland annat Krazy Kat, Scrappy och Toby the Pup. Men Columbia satt också på distributionsrättigheterna till den animerade kortfilmens allra största publikmagnet, Mickey Mouse.

Före 1930 hade Mickey Mouse distribuerats av Pat Powers Celebrity Pictures. I januari 1930 åkte Walt Disney till New York för att förhandla med Powers eftersom han tyckte att Powers undanhöll pengar från honom. I New York insåg Disney att Powers hade lockat över Disneys trognaste medarbetare, Ub Iwerks och Carl Stalling, till en egen animationsstudio som Powers höll på att bygga upp. Disney började då förhandla med andra filmbolag om distributionsrättigheterna. MGM sa nej, men först efter att Powers hotade med att stämma dem. Disney kontaktade då Harry Cohn på Columbia Pictures. Powers hotade åter med att stämma, men då hotade Cohn med en egen stämning av Powers. Det hela slutade med att Powers lade ner stämningarna och släppte distributionsrättigheterna till Columbia (se mer om Disney/Powers här och här). Med tanke på Cohns förbindelser med maffian (se här), kan man fråga sig om inte Cohn gav Powers ”an offer he couldn’t refuse.” Hursomhelst, Cohn och Disney skrev ett avtal på två år – ett avtal som alltså löpte ut under våren 1932, strax efter Columbias premiär av Forbidden. Detta är Mickey Mouse-filmerna som Columbia distribuerade 1932:

The Duck Hunt (1932)

I The Duck Hunt är Mickey och Pluto ute för att jaga änder.

De är riktigt usla jägare. Först hittar de inga änder, sen överlistas de av änderna, och när Mickey verkligen ska till och skjuta en av dem råkar han först skjuta ner en gren, och sedan skjuta hål på båten han står i. Filmen är väl genomtänkt, men vissa delar känns improviserade för att fylla ut tiden. Den bygger visserligen upp ett klimax, men det är ingen fullträff.

The Duck Hunt regisserades av Burt Gillett och verkar ha animerats av alla på Walt Disney Studios: Johnny Cannon, David Hand, Andrew Hutchinson, Clyde Geronimi, Norm Ferguson, Jack King, Ben Sharpsteen, Chuck Couch, Harry Reeves, Frenchy de Tremaudan, Rudy Zamora, och Dick Lundy. Den hade premiär den 28 januari 1932.

The Grocery Boy (1932)

I The Grocery Boy arbetar Mickey, och delvis Pluto, med att leverera mat.

När Minnie beställer mat, levereras maten givetvis snabbt och Mickey bjuds in för att hjälpa till att laga maten. Pluto ställer dock till det och i slutet av filmen står det ingen färdig mat på bordet.

En ganska medelmåttig Mickey-film regisserad av Wilfred Jackson och främst animerad av David Hand. Den hade premiär den 11 februari 1932.

The Mad Dog (1932)

The Mad Dog är något originellare.

Pluto råkar svälja en tvål och misstas för en rabiessmittad hund, vilket föranleder en hundfångare, Pete givetvis, att jaga Pluto och Mickey resten av filmen. Filmen innehåller fin animation och en hel del bra gags och är sammantaget helt ok. Regisserad av Burt Gillett hade filmen premiär den 5 mars 1932.

Barnyard Olympics (1932)

Barnyard Olympics håller ett brutalt tempo.

Det är olympiad på bondgården och filmen inleds med publikbilder och flera grenar som pågår samtidigt. Om man är uppmärksam inom den första halvminuten hittar man i publiken en figur som är väldigt lik Goofy, som ännu inte dykt upp i Disneys filmer, men här är han, med hatt och allt.

Den stora grenen är ett slags terränglopp där Mickey ska tävla. Loppet inleds med löpning, fortsätter med stavhopp och rodd innan de sätter sig på cyklar. Filmen har mängder med gags, där flera av dem är väldigt roliga. En höjdpunkt är när fältet med cyklister råkar cykla in i ett hus, bara för att komma ut genom alla tillgängliga dörrar, fönster och luckor på andra sidan.

Loppet slutar givetvis med vinst för Mickey.

The Barnyard Olympics hade premiär den 15 april 1932, något som var väldigt väl tajmat. Den 30 juli samma år invigdes de tionde moderna olympiska spelen i Los Angeles, bara någon kilometer från där Walt Disney Studios låg.

1932 års olympiska spel ägde rum mitt under den djupaste delen av den stora depressionen som hade svept över världen. Antalet deltagande länder minskade därför med hälften jämfört med 1928 års olympiska spel i Amsterdam. Inte ens den amerikanske presidenten, Herbert Hoover, deltog i några ceremonier under spelen.

Den enda arenan som byggdes för spelen var en simanläggning – alla övriga anläggningar var befintliga arenor. Den mest berömda var och är Los Angeles Memorial Coliseum, som för spelen döptes om till Olympic Stadium och som kommer att vara den första arenan som använts vid tre olympiska spel: 1932, 1984 och de kommande 2028.

USA tog flest guldmedaljer, 41 st, följt av Italien och Frankrike på tolv respektive tio guld. Sverige hamnade på fjärde plats med nio guldmedaljer, varav sex togs i brottning. Den mest udda medaljfördelningen var i landhockey där Indien tog guld, Japan tog silver medan USA fick nöja sig med en sista plats – ett brons, eftersom det bara var tre deltagande länder i grenen.

Stanislawa Walasiewicz, 1938

Den mest kontroversiella medaljören vid 1932 års olympiska spel var Stanislawa Walasiewicz. Hon tangerade världsrekordet på finalen i 100 meter och vann därmed guldmedalj. När hon kom hem till Polen hyllades hon givetvis som hjälte. Fyra år senare, vid de olympiska spelen i Berlin, försökte hon försvara sin guldmedalj, men förlorade med två hundradelar till USA:s Helen Stephens. Stephens anklagades för att vara man och fick genomgå en förnedrande könsinspektion för att bevisa sin könstillhörighet. Detta skulle visa sig vara väldigt ironiskt. Stanislawa Walasiewicz flyttade senare till USA och tog namnet Stella Walsh. 1980 hamnade hon i skottlinjen vid ett rån och dog av skottskadorna. Vid obduktionen upptäcktes att hon egentligen var intersex. Hennes yttre var i stort sett kvinnligt, men hennes genetiska uppsättning var mestadels XY-kromosomer och hon saknade livmoder.

Eftersom antalet deltagare var lägre än tidigare, och eftersom majoriteten av de olympiska arenorna var befintliga före spelen, gick 1932 års olympiska spel i Los Angeles med vinst. De kunde dessutom dra nytta av närheten till Hollywood, där filmer som The Barnyard Olympics gjorde gratis reklam för eventet.

The Barnyard Olympics var en liten återgång till gamla Mickey Mouse på sin bondgård, där många tidigare filmer hade utspelat sig. Nästa Mickey Mouse-film skulle dock innebära en större återgång till det gamla, men den skulle också innebära en viss förnyelse:

Mickey’s Revue (1932)

Mickey’s Revue rör sig om ännu en musikfilm, där Mickeys lada gjorts om till en musikteater. Det hade kunnat bli ännu en medioker musikal, men filmen har flera förtjänster.

Goofy gör äntligen entré i Disneys filmer. Han sitter i publiken och prasslar med en jordnötspåse så att de som sitter i närheten stör sig på honom. När Pluto sedan råkar blanda sig i det som händer på scenen, skrattar Goofy gott – det välbekanta skrattet är välkommet. Han verkar nästan redan vara en fullfjädrad karaktär som Disney från början vet kommer att bli något alldeles särskilt.

När publiken omkring Goofy stört sig på hans skratt tillräckligt, slår de honom i huvudet med släggor så att han segnar ner, och sedan börjar de också skratta lika fånigt som Goofy. Det är ett vältajmat och väl genomfört gag – en ovanlighet i Disneys kortfilmer.

Mickey’s Revue regisserades av Wilfred Jackson och hade premiär den 25 maj 1932.

Musical Farmer (1932)

I Musical Farmer är vi tillbaka på bondgården och ännu en musikal med inslag av djurplågeri.

Här använder Mickey bland annat tre gäss som en säckpipa. En fullständigt medioker Mickey-film där klimax är när Mickey försöker ta ett fotografi, men misslyckas. Filmen regisserades av Wilfred Jackson och hade premiär den 9 juli 1932.

Mickey in Arabia (1932)

Inte helt oväntat handlar Mickey in Arabia om Mickey i Arabien.

Minnie blir bortrövad för att ingå i Petes harem, och Mickey försöker ta tillbaka henne. Filmen innehåller en hel del slentrianmässig rasism och lyckas aldrig bli mer än medelmåttigt bra. Den regisserades av Wilfred Jackson och hade premiär den 18 juli 1932, knappt två veckor innan de olympiska spelen i Los Angeles invigdes.

Mickey in Arabia blev den sista Disney-filmen som Columbia Pictures distribuerade. Tvåårsavtalet hade löpt ut under våren och Disney hade redan sökt och hittat ett nytt distributionsavtal med ett annat filmbolag, United Artists. Men mer om det en annan gång.

Nu får ni inte mer för den 25-öringen.

Det här inlägget postades i 1932, Walt Disney Studios och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.